Hur gör man för att leda människor som helst vill tänka själva? Alla är givetvis olika, men en av de saker som är gemensamma för väldigt många riktigt intelligenta människor är en tendens att inte bara kunna och vilja tänka själva, utan också tänka mycket och på diverse olika saker.

Man kan kalla det för spring i hjärnan. Hos skolbarn kan det ge tydliga problem om de inte får tillräcklig stimulans, precis som när barn med mycket spring i benen inte får röra på sig. Vuxna människor har i regel lärt sig att hålla en viss disciplin när det behövs, men även de – även vi – kan känna hur hjärnan vill spinna iväg. Det är inte konstigt, ingen vill väl vara uttråkad.

En effekt av detta spring i hjärnan är en tendens att agera idéspruta. Det kan i sin tur vara på både gott och ont. Nya idéer behövs för att göra saker bättre. Ibland kommer folk även på helt nya saker som borde göras. Det gäller att den chef som tar emot idéerna har ögonen öppna och inte får ont i prestigen av att ibland behöva fråga för att riktigt begripa en ny tanke.

En sak som jag lärt mig som ordförande för Mensa Sverige är dock att idéer utan utförare är helt ointressanta. I en förening där alla är intelligenta och allt arbete utförs ideellt, har alla sina egna idéer att genomföra. Det kan ibland vara en ny upplevelse för idésprutan, detta att alla andra också tänker mycket.

På en arbetsplats kan man förstås sätta folk som får betalt för sitt arbete på att gemensamt genomföra en idé, även i de fall då de hellre vill göra någonting annat. Men det är bra att även där tänka att om varken den som kommer med idén eller man själv lyckas få med sig andra i att just det här är värt att göra, bör man nog fundera ett varv till på om det verkligen är rätt att prioritera det.

Sedan gäller det förstås för intelligenta människor, som för alla andra, att vanligt gott ledarskap alltid behövs. Till gott ledarskap hör att sätta rimliga ramar, så att alla vet vad de har att arbeta inom. Det ger också riktning för de där springande hjärnorna, så att man förhoppningsvis ägnar någorlunda stor del av arbetsdagen åt att fundera på sådant som är i linje med det man har att göra.

De flesta människor gillar frihet under ansvar, men alla behöver också veta vilket detta ansvar är. Det är en gammal sanning att när personalen säger att de saknar information, betyder det i nio fall av tio att de saknar tydlig ledning. Det är fullkomligt logiskt: Om jag inte vet vilka uppgifter jag förmodas sköta, behöver jag veta i princip allt om angränsande områden för att komma på vad jag bör göra. Om jag däremot vet att jag skall leverera pryl A till X, medan jag kan förvänta mig att Y skall ordna grej B som jag också behöver, kan jag gå direkt på uppgiften att faktiskt konstruera en riktigt bra pryl A.

Man kan tänka på det som att hälla upp mjölk åt en katt. Det behövs en skål för mjölken. Om skålen är för hög eller för instabil, kommer man få en blöt och arg katt. Om man häller mjölken utanför skålen kommer man få en konfunderad och troligen också arg katt. Man behöver kunna konsten att ha mjölken i skålen.

Det passar för övrigt ihop med det som var och en som försökt sig på ledarskap inom Mensa fått höra på ett tidigt stadium: Det är som att valla katter. Lyckligtvis är det inte bara svårt, utan också mestadels roligt. På det sättet är det precis som med arbetsplatser där alla helst vill tänka själva.

Monika Orski
Talare

Jag har arbetat med organisationsutveckling genom individutveckling i drygt 20 år nu men aldrig någonsin mött så många människor som haft det så bra och mått så dåligt. Från mitt perspektiv finns det två huvudskäl till detta. Det ena är att alldeles för många krånglar till alldeles för mycket alldeles för ofta alldeles i onödan.

Varför gör dom det? Jo de tror inte att de duger som de är. Varför det? Jo vi lever i en värld med en enorm förändringstakt, där dagens lösningar blir inaktuella i morgon. Det leder till att vi utan att alltid vara medvetna om det utvecklas lite varje dag, då vi har en unik förmåga att anpassa oss till de förändringar vi ställs inför.

Varför är detta ett problem, jo för att en oreflekterad erfarenhet inte är någon erfarenhet!  Du lär dig helt enkelt massor av nya saker, men om du inte stannar upp och reflekterar över dem, bildar det ”bara” s k tyst kunskap. Du vet, men vet inte att du vet! Det leder till att du blir duktigare och duktigare men upplever inte detta själv.  Vad är problemet? Jo andra ser dig som duktigare utifrån och in än du ser dig inifrån och ut.

Hört talas om bluffsyndromet? Enligt mig är detta en stor delförklaring till denna känsla. Så vad göra? Först och främst börja fråga dig varje dag: ”Vad har jag lärt idag?” Och för gärna dagbok över detta. Sedan kan du också arbeta med att medvetandegöra dig om din tysta kunskap. Det är ett av mina kraftfullaste coachverktyg att få människor att verkligen förstå vilken inneboende kapacitet de aggregerat genom livet utan att ha reflekterat över det.

De frågor jag då jobbar med är lite förenklat att inventera viktiga händelser i livet och hur du hanterade dem. Fundera sedan över vilka färdigheter och förmågor man de facto måste ha för att klara det du har klarat i livet. Gör du detta gediget, lovar jag att du kommer att bli förvånad över hur mycket färdigheter och förmågor du de facto har men inte alltid tänker på att du har. Du har till att börja med tagit dig ända hit i livet.

Den andra lösningen är att hitta tillbaka till urkraften i det som gör att vi människor, på gott och ont, idag besitter moder jord, nämligen urkraften i livet som tillsammansprojekt. Det som tagit oss hit, vår unika förmåga att samarbeta i grupp, flock, har de flesta av oss lämnat helt. I den senaste mätningen av World Value Survey ligger Sverige längst upp i hörnet avseende individualisering och sekularisering. Sekulariseringen har jag ingen synpunkt på. Människor får tro eller inte tro på vad eller vem de vill, men individualiseringen menar jag är katastrofal. Vi har skapat ett samhälle där ingen skall behöva någon och vara så väldigt självständiga. Vad vi missade var att då är ju heller ingen behövd! 

Då behovet att vara behövd är ett av våra viktigaste och djupast liggande behov, leder denna skenbara självständighet till att fler och fler människor känner sig mer och mer ensamma omgivna av massor av andra med samma känslor. Låter detta vettigt? I mina öron riktigt korkat. Vi undrar ibland varför vi mår så dåligt, när vi har det så bra. Jag undrar varför vi inte mår sämre, när vi är så korkade. 

Det är bl a därför jag kallar mig resande i sunt förnuft.

Vi behöver bli mer reflekterande som vi var förr och vi behöver hämta tillbaka urkraften i tillsammansprojektet för att med lust och glädje bejaka tempot i utvecklingen, vilket är absolut nödvändigt, då det kommer att gå ännu fortare i morgon. Kombinera känslan av att inte vara så duktig som du faktiskt är med känslan av att vara ensam, en riktigt giftig cocktail för nattsömn m m. Låt oss tillsammans vända trenden och istället för att ställa frågan ”What’s in it för me?” fråga ”What’s in it for you?” Som du säkert känner till, mår givaren bättre än mottagaren, så börja njut av att ge, men ställ dig också frågan ”När gav jag senast någon gåvan att vara behövd genom att ta emot?” 

Jo jag vet att vissa ger och ger men upplever sig inte få tillbaka i proportion till vad de ger. Vad göra? Ta en dialog med befintliga mottagare av ditt givande. Om det inte hjälper, byt mottagare till ditt givande men sluta inte att ge. Då lägger du locket på själva livet. Dessutom är det ju så att du inte alltid får där du ger, utan från något annat oväntat håll 

Ovanstående är ju resonemang som alla företag måste förstå på djupet både för interna processer och samarbete men också för affären. Att vara sammansvetsade reflekterande team, som kan ta snabba och självständiga beslut i linjen blir viktigare och viktigare i så många sammanhang idag. Mer om just detta en annan gång. Nu önskar jag dig lycka till med ditt reflekterande och relationsutvecklande så att du på riktigt börjar må och prestera bättre i nämnd ordning.

Jobbar du i en organisation där du tror det finns utvecklingspotential i ovanstående områden, tveka inte att höra av dig. Jag har såväl analoga som digitala verktyg och brinner mer än någonsin för att tillsammans med dig få göra skillnad.

Christer Olsson
Talare

Vi befinner oss i London, Nådens år 1413, Kung Henry V har nyss krönts i storkyrkan. Samtliga länsherrar och medlemmar av det höga rådet i England rycker och sliter i honom. Alla vill ha sin pratstund med den nye, unge, Kungen.

Alla har de en given agenda som handlar om att övertyga den nye Kungen om vilka som är de mest centrala, och högst prioriterade, frågorna för riket. Frågor som har en tydlig koppling till den egna hemmaregionens inre angelägenheter. Henry replikerar: ”Jag ska tala med er alla, men först måste ni ge mig en chans att bilda mig en uppfattning om vad jag vill göra!” Sagt och gjort, Henry drar sig tillbaka. I tre dygn vandrar han runt i slottets stora salar och långa korridorer och han funderar över den roll han just har klivit in i och han funderar över vad han vill med den. Shakespeare kallar hans överläggningar med sig själv för ”livets vågskål”.

Insikten om att det är en roll man spelar i en organisation är en viktig för såväl chefer som för medarbetare. Det är en utmaning som påminner om vad en skådespelare står inför varje dag på teaterscenen. Man måste förstå sin roll i en större kontext/ett större sammanhang. För skådespelaren utgörs denna kontext av manus och regissörens vision med föreställningen. Rollen har en specifik funktion i denna helhet och detta är givetvis en central utgångspunkt för skådespelarens rolltolkning. För att rolltolkningen ska bli trovärdig och upplevs som äkta/autentisk så behöver den emellertid också ta sin utgångspunkt i skådespelarens jag.

På motsvarande sätt behöver chefer och medarbetare bättre förstå sina respektive roller i det organisatoriska system man är en del av. Man behöver förstå rollens syfte och funktion och man behöver göra en tolkning av rollen med utgångspunkt i sig själv. Detta handlar i grunden om självkännedom, förståelse för organisationens kontext och kultur och om att, med utgångspunkt i denna förståelse, ta ansvar för och professionalisera sitt beteende. Det handlar om att göra ett medvetet val om vilken chef eller vilken medarbetare man vill vara. Det handlar, förenklat, om att bestämma sig för vem man vill vara på sin arbetsplats.

Niklas Lundblad
Talare

----

Niklas Lundblad har över 20 års erfarenhet av chefs- ledar- och medarbetarutveckling. Ofta med utgångspunkt i klassiska berättelser trollbinder han stora som små auditorier. Han lyfter tidlösa utmaningar för ledare och medarbetare som att ta sin roll i besittning, att bli chef över kamrater, konsten att inspirera och ledarskap i stormens öga. Han är en ofta anlitad talare som genomgående får mycket positiva omdömen.

Se gärna mer på www.niklaslundblad.se

Varför har vissa ett tillsynes oändligt driv medan andra har tappat drivet redan innan lunch?

I många år har jag grävt i hjärnforskningens resultat för att hitta konkreta orsaker till varför vi kan ha så olika slags driv på våra arbetsplatser. Detta har lett till att jag utvecklat en tankemodell som visar vilka av dessa orsaker som är möjliga att påverka. Det jag kommit fram till är att kunna påvisa vilken träning som krävs och hur den ska utformas. Konkret och med små medel utan att ta för stora kliv. En utveckling som är individanpassad.

Vilka fördelar finns det att människor i ett företag eller en organisation blir medvetna om sina drivkrafter och hur de kan utveckla dem?

Genom att förstå vilka ens drivkrafter är och hur mycket de driver oss framåt så kan ni anpassa ett sätt att utvecklas individuellt och tillsammans. Resultatet blir en bättre förståelse för sig själv och andra, en kommunikation på företaget som ständigt utvecklas samt en stärkt vi-känsla.

Jag har märkt att det är många som tycker att det är en väldigt spännande och glädjefylld process att utveckla sina drivkrafter. Våra drivkrafter hjälper oss att öka vårt engagemang och fokus i vårt yrke. Vi får roligare på arbetet helt enkelt.

Kan man ha för mycket driv?

Visst är det en intressant fråga. Ofta har ledare idag ett stort fokus på dem som kanske har ett lägre driv än önskat. Vi glömmer lätt bort dem som kan vara i behov av att ibland arbeta i ett lite lugnare tempo. Tar vi upp frågan om drivkrafter tycker jag att båda sidor är lika viktiga att uppmärksamma. Balans är ett viktigt ord. Både i yrkeslivet och privat.

Som inspiration för att på er arbetsplats starta en diskussion om drivkrafter kan boken ”Våga föra din talan – och faktiskt gilla det” vara det som gör att ni tar det där berömda första klivet

Till sist vill jag bara be er fundera på dessa två frågor:

Vilka är dina drivkrafter på ditt arbete?

Varför just dessa?

Mikael Andersson
Talare

Vad är egentligen hemligheten bakom världens mest framgångsrika människor och företag? Varför lyckas vissa och andra inte? Folk i alla tider har varit intresserade av genvägar till framgång, i näringslivet likaså. Med utgångspunkt från den senaste neurovetenskapen och med kunskap kring vår hjärnas specifika processer vet vi idag än mer: Det sitter i våra gener.

Allt företagande handlar om människor som har idéer och sätter dessa idéer i system i syfte att tjäna pengar. Dock har de flesta en tendens att fokusera alltför mycket enbart på systemet när det kommer till företagande, det som grovt förenklat kan hänföras till den logiska delen av hjärnan. Detta är inte särskilt konstigt för vi har utbildat oss så. Alla allmänna skolsystem i världen har fokus i traditionella ämnen som t.ex. naturkunskap, matematik och språk, de som ur hjärnans perspektiv är ”logiska” ämnen.

Vi glömmer bort att en stor del av våra drivkrafter kommer från vårt känsloliv, våra nedärvda beteenden för överlevnad och vårt grundläggande behov av social tillhörighet – känslohjärnan och den sociala hjärnan. Insikterna kring detta ger oss en förståelse kring varför vi agerar – eller inte agerar – som vi gör och hjälper oss att jobba med och inte mot hjärnan.

Så hur gör man då?
Grundläggande för att människor skall känna engagemang och vilja dedikera sin tankekraft och tid till att nå resultat är att de känner att de är en del av en grupp (social tillhörighet) annars går vår överlevnadsinstinkt igång (utknuffad från flocken). Om vi känner oss bortvalda skapar vi stress i hjärnan och funktionerna för att lösa problem får stå tillbaka till förmån för att vi skall tillbaka ”in i flocken”.

För att en organisation skall fungera optimalt måste alltså målen vara tydliga, engagerande och inkluderande. Tyvärr är detta sällan fallet. I en CEO-studie från Frost & Sullivan 2011 är den största utmaningen för ledare i företag världen över avsaknad av tydliga och engagerande mål. Om vi inte vet vart vi skall är det lätt att gå fel och det skapar en mental stress. I Gallups stora studie ”State of the Global Workplace” från 2012 kan vi också läsa att engagemanget tryter. I Västeuropa är 14 procent engagerade på jobbet, 66 procent icke engagerade och 20 procent aktivt oengagerade. Det kan vi kalla mental stress i en organisation. Stress, som du vet, gör oss inte smartare, tvärtom.

Det räcker dock inte med tydliga mål. Kopplingen mellan mål och agerande handlar om vanor. Merparten av våra liv styrs av vanor så vi behöver få vårt dagliga agerande i linje med de mål vi vill uppnå. Precis som en elitidrottare som vanemässigt tränar in ett beteende som skall fungera när det gäller, hela tiden med målbilden i sikte. Genom att skapa starka visioner som ständigt kommuniceras skapar vi den största drivkraften för att nå mål. Om du till exempel skall iväg på en välbehövlig och efterlängtad semester antar jag att du ser bilden framför dig när du ligger där på den varma stranden, känner sanden mellan tårna och hör havsbruset i bakgrunden.

Som art är vi människor unika på att skapa dessa mentala bilder (visioner) som kopplas till alla våra sinnen. Med denna sinnebild för ditt inre kan du också lägga upp en plan på vad som måste ske för att du skall komma dit: boka resa, boka hotell, kolla passet osv. Med en stark målbild ofta upprepad för ditt inre ökar benägenheten att du uppnår visionen (drömresan). Sedan måste vi träna enligt ett system som gör att vi blir lite bättre varje dag.

Ledarskap är nyckeln, både organisatoriskt och personligt. För en ledare i en organisation betyder det att deras kommunikationsförmåga skall vara på topp eftersom en grupp agerar på hur de agerar inte vad de säger – du känner säkert igen att så mycket som 80 procent av vår kommunikation är icke verbal enligt kroppsspråksforskningen. Detta beror också på evolutionen. Om jag skall följa en ledare måste jag veta att jag kan lita på denna och känna att ledaren kan skydda klanen. Men för att en organisation skall vara effektiv och må bra behövs också ett personligt ledarskap.

Om du som person sitter i förarsätet i ditt eget liv är du mer effektiv, mår bättre och skapar bättre resultat på jobbet. För många är det dock tvärtom: Mejlen skall vara tömd, vi sitter i möten som inte är produktiva och vi agerar reaktivt på saker som sker i vår omvärld. De bästa företagen har tagit ledarskapet till en ny nivå och styr sin egen agenda med tydlig målinriktning. Det mår vi människor bra av och det skapar ett lugn som ger resultat på kort och lång sikt.

För att skapa en gen-väg till framgång behöver vi förstå dessa system, det logiska (det som vi tror styr oss) det känslomässiga (som styr vanor och beslut) och det sociala (som styr vår överlevnad). Ju snabbare vi förstår detta desto mer kan vi kasta den gamla devisen att ”gen-vägar äro sen-vägar” på skräphögen och börja leva – rikt.

Niklas Forser
Talare

Tycker du det är roligt att gå till jobbet? Om du svarar ja på den frågan tillhör du en minoritet. Enligt en enkätundersökning är det bara 16 procent av svenskarna som känner engagemang och tycker det är roligt att gå till jobbet.

Så vad beror det på? När stressen ökar blir fler medarbetare sjukskrivna vilket belastar och pressar kollegorna ytterligare. De operativa cheferna kommer ofta i kläm mellan budgetkrav och personalbehov. Tunnelseendet ökar och glädjen kommer på skam.

Ekvationen tycks olöslig men handlar ofta om vardaglig ineffektivitet, t.ex. bristande kommunikation och information, allmänt missnöje, onödiga rutiner eller konflikter mellan chefer och/eller medarbetare. Genom att Inventera verksamheten och dess kvalitet kan organisationsläckaget minskas, och vi kan arbeta både effektivare och smartare, inom befintliga resurser.

Att initiera en positiv spiral för en öppnare mer transparent kultur är grunden till  en hållbar arbetsplats, vilket otvivelaktigt kommer bli ett allt viktigare konkurrensmedel. En arbetsplats med engagerade och delaktiga medarbetarna är nyckeln för att attrahera nya kompetenta medarbetare som vill bidra.

”Gilla nuläget idag… inte imorgon” är en föreläsning som handlar om hur vi kan bli bättre på att uppskatta det vi har och ta tillvara på våra styrkor, olikheter och möjligheter. Genom att renodla kärnverksamheten, både den personliga och verksamhetens, t.ex. genom att minska distraktioner och tidstjuvar, kan vi skapa en god kultur som samlar kraften där den behövs.

Föreläsningen passar bra som en tankeväckare inför en förändringsprocess eller som punkt i ett konferensprogram, för att bryta mönstret för dagen eller för all framtid…

Pål Ekberg
Föreläsare, verksamhetscoach och personlig coach

”Vår personalgrupp fick förmånen att lyssna på Pål Ekbergs föreläsning ”Gilla nuläget idag… inte imorgon” och vi var många som nickade igenkännande vid många tillfällen. Vi gick alla hem med en rejäl tankeställare om att leva i nuet. Jag kan varmt rekommendera den till er som söker en lite annorlunda ingång på att fånga dagen.”
Lena Andersson, vVD Sigtunahöjden Hotell & Konferens

Läs mer om Pål på www.palekberg.se.

För bokning:
pal.ekberg@mindandspace.se
073-944 76 78

Positivt tänkande är naturligtvis något positivt – det ligger i uttryckets semantik!

Samtidigt är uppmaningen att tänka positivt uppmaningen att skapa en förändring som rör sig utifrån och in. Detta implicerar tidvis att vi vill tvinga på samtliga medvetanden i en grupp något som alla ännu inte är i fas med att ta till sig. Men utveckling är individuell: det tänkande och de handlingssätt som kan integreras i vardagen – som verkligen kan användas – är högst olika från person till person. Därför är det både naturligt och framgångsrikt för mig att inte arbeta utifrån ”beordrat tänkande” eller utifrån en föreställning om att alla i kollektivet befinner sig i samma startgrop. Istället är praktikens kraft plus individens särdrag det absolut primära. Resultatet blir en naturlig och effektiv utveckling från den position som den enskilda människan befinner sig i.

Jag säger inte bara: ”Tänk x och y.” Jag säger också, och oftare: ”Praktisera så här så kommer du naturligt att tänka x och y.” Att säga bara ”Tänk så här” skapar en utifrån kommande impuls som lätt studsar tillbaka. Hos den som följer rekommendationen ”Praktisera så här” kommer handlingen att starta processer från exakt rätt nivå. Impulsen kommer inifrån, den får näring och kraft där och kommer därför att ge resultat i individens interaktion med omvärlden. Vägen inifrån och ut är den naturliga utvecklingens väg, fri från påbud.

Jag är lärare i meditation, klassisk mindfulness, qigong och tai chi, alla tillhörande den mycket gamla kinesiska traditionen. De föreläsningar jag ger är flexibla men har alltid betydande inslag av praktik, just därför att jag utifrån erfarenhet tillmäter ”Praktisera så här” stor vikt. De klarast lysande ögonblicken i mitt arbete är när deltagare får aha-upplevelser genom att de själva känner kraften i de klassiska systemen. Visst talar jag om kraften. Men det är givetvis tiofaldigt mer värt när en deltagare själv får uppleva sådant som ord inte alltid kan täcka! Här har vi den klassiska distinktionen mellan att förstå något med intellektet (vi ska tänka positivt) och att verkligen inse något med hjärtat (att känna hur den egna utvecklingen skapar positivt tänkande)!

Främst i USA har det forskats mycket om de goda effekter som t ex meditation och qigong ger, på både det fysiska och mentala planet. Vi kan inte särskilja kropp och sinne; om vi förändrar det ena i positiv riktning, så kommer även det andra att förändras lika mycket. Den kopiösa mängd tankar som genomsnittsmänniskan tänker på ett dygn, 40 000–60 000 (beroende på både individ och forskningskälla), är inte något som vi kan beordra bort. Att säga ”Tänk inte så mycket, för du tröttar ut hjärnan” är fruktlöst. Ett kraftfullt sätt att angripa problemet är istället att visa: ”Så här kan du göra för att börja resan mot ett lugnare sinne som du alltid styr. Prova och känn!” Ett sådant angreppssätt kommer att ge resultat i kropp och sinne, i livet som helhet. Vem önskar inte att bli både lugnare i sig själv, en gladare och mer avspänd mamma eller pappa och en medarbetare som är mer harmonisk och fri från stressrelaterade sjukdomar?

Tips!

Följande enkla tips tar utgångspunkt i att kropp och sinne är mer sammanflätade än kanske något annat i vår värld!

Välkommen att boka mig!

Ni får kvalitet, flexibilitet, teoretiska kunskaper och praktik som garanterat ger resultat! Förändring inifrån djupet är en komplex företeelse och jag använder flertusenårig kunskap för att skapa välmående i er organisation.

Thorwald Lorentzon
Talare

Detta är JAG. En lycklig Jesper på en enhjuling.

Lycklig har jag inte alltid varit. Jag föddes med ett talfel och för detta talfel blev jag mobbad i skolan. Dagligen blev jag kallad för fula ord som nolla, idiot och äcklig. När jag började gymnasiet så var jag en parentes i tomma intet. Jag var en söndertrasad själ utan självkänsla och självförtroende. Det gick så långt att jag inte ville leva längre. Jag gick ut på balkongen och tänkte ”Hoppa, Jesper! De flesta skulle inte bry sig”.  Det som räddade mig var tanken på min familj. Jag visste att de både älskade mig och trodde på mig. Livet vände och efter studenten fick jag vänner. Jag blev sedd för den första gången på länge.

Jag bestämde mig för att uppnå alla mina drömmar och började träna upp min mentala styrka. Ett par år senare hade jag blivit den första som har cyklat 7 000 km genom Europa på en enhjuling – en resa genom nio länder på sex månader som jag gjorde tillsammans med en främling. På vägen mötte vi hinder som oväder, stora bergsmassiv, punka och mycket mer. Ett hinder var att cykla med enhjulingen uppför ett 1 200 meter högt berg i snöblandat regn och mörker. Vår mentala styrka och samarbetsförmåga testades hela tiden men trots det lyckades vi!

Förutsättningen för detta äventyr är inte starka ben. Förutsättningen är laganda, kommunikationsförmåga, mental styrka och fokus. Vi hade även ett tydligt och gemensamt mål! Något man inte enbart behöver på ett äventyr utan också i organisationer. Vad är en organisation utan mål, kommunikation och laganda? En väldigt ineffektiv sådan.

Här är några enkla tips hur ni kan stärka sammanhållningen och effektivisera arbetet på er organisation.

Lycka till!

Jesper Lissmark Hult
Hälsovägledare, mindfulnessinstruktör och coach
www.lissmark.com

Mitt modererande i tre ord: snabb, initierad, underhållande.

Men låt mig backa bandet lite och ge en kort bakgrund. Jag har jobbat som journalist under många år, till stor del på Sveriges Radios Eko-redaktion. Det är en perfekt bakgrund för att moderera, alltså att leda debatter och utfrågningar.

Efter partiledarintervjuer inför val, intervjuer med statsministrar, kungen, drottningen och många andra vet jag värdet av att vara inläst på sitt ämne. Jag kontaktar alltid alla talare i god tid för att diskutera frågeställningar m m.

När jag väl modererar är tempo viktigt. Jag har sett så många debatter och events som varit sega, tråkiga.  Medveten om denna risk ser jag alltid till att det inte blir segt när jag modererar.

Ett annat ledord är förenkling. Alla ska förstå, ingen ska tvingas känna sig dum för att det är för svårt.

Som f.d. radiojournalist är jag också van att snabbt komma med följdfrågor. Jag ger mig inte förrän jag har fått svar. Jag är aldrig aggressiv, men envis. Vill publiken ha ett svar ska den få det. Jag pressar med glimten i ögat – och munnen.

Och så var det där med lättsamhet. Observera att det inte handlar om ytlighet, som är förödande. Men precis som vid inlärning är också mottagligheten större om man har kul. Och det försöker jag också att se till när jag modererar. Jag slår an en lättsam ton, den smittar nästan alltid av sig på panelister.

Helst är jag med och planerar ett event. Min mångåriga erfarenhet gör att jag ofta blir bollplank till arrangörer. Jag har också en hel del kontakter med t.ex. politiker och andra makthavare efter min tid som journalist.

De senaste åren har jag varit en av de absolut mest anlitade moderatorerna i Almedalen. Det tar jag som en bekräftelse på att jag gör rätt.

Som journalist har jag främst jobbat med ekonomi, EU, politik, samhällsfrågor. Men efter många år som allmänreporter är jag också van att ge mig i kast med ämnen som är helt nya för mig.

Nyligen var jag moderator för Knivsta Bostäder som skrev så här efter en heldag:

”Kul att se en proffsmoderator in action ;-) Vi har fått många lovord från både deltagare och föreläsare om konferensen som helhet. De var nöjda med både innehåll och arrangemanget, de tyckte det flöt på obehindrat.”

Och efter en konferens om bibliotek i Eslöv i höstas löd omdömet:

”De var mkt nöjda med dig som moderator från förarbetet till genomförandet.  Guldstjärna i kanten.”

Willy Silberstein
Talare

Det är skillnad mellan att vilja bli bäst och att vilja göra det som krävs för att bli bäst. Det är också skillnad mellan att bli bäst och att förbli bäst.

Under alla år som jag har träffat idrottare, men också företagsledare och andra som befinner sig i någon form av satsning, har jag reflekterat mycket över på vilket sätt vi tar oss an en satsning. Vad krävs egentligen för att bli bäst? Och för att förbli bäst?

Det första som jag ser behövs är ett helhetstänk. Förvånansvärt få tränare och förbundskaptener, men troligen även chefer och företagsledare, verkar förstå att vi måste jobba med helheten för att kunna optimera en prestation. Självfallet spelar det roll om man har tänkt måla huset den sommar som man ska satsa mot VM, eller om man oroas över sin gamla släkting eller har knorr i relationen. Självfallet påverkas vår arbetsinsats av hur vi mår, vilka förutsättningar som vi har och hur vi relaterar till människor omkring oss. Vi är människor. Inte robotar. Alla delar måste tas med när vi planerar en satsning.

Sedan handlar det om den egna viljan. Vem gör jag egentligen satsningen för? Om du drivs av en ansvarskänsla eller samvete gentemot någon annan kan du möjligen göra hyggliga resultat vid enstaka tillfällen, men för att bli bäst måste kraften komma inifrån dig. Jag har egna erfarenheter av skillnaden mellan att gå på vilja och hitta det sista som krävs för att prestera på topp, eller att inte nå hela vägen för att viljan saknats. Du blir helt enkelt inte bäst och framför allt förblir du inte bäst om du satsar för någon annans skull.

Sedan handlar det om innovation och om att våga vara annorlunda. Man blir inte bäst av att ställa sig i ledet och göra som alla andra. Ibland frågar jag idrottare som jag coachar: ”Har du mer talang än dina konkurrenter?” Svaret är i princip alltid nej. Troligen har man ungefär samma nivå av talang eller kanske olika talanger som man konkurrerar med. Då är ekvationen enkel – för att bli bäst behöver du göra något annorlunda! Träna mer, träna annorlunda, hitta nya verktyg, metoder eller tekniker. Förvånansvärt många gnetar på, gör ungefär som alla andra och hoppas att lyckan (och turen?) plötsligt ska finnas hos just dem. Det händer, men tyvärr är det inte särskilt troligt. Jag säger som Ingemar Stenmark när kommentatorn konstaterade vilken tur han hade haft som vunnit ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”.

Frågan är då om alla kan bli bäst? Nej, självklart inte. Alla vill inte heller bli bäst. Det viktiga är att sätta upp mål som stämmer med den satsning som du är villig och beredd att göra, för annars är du inte schysst mot dig själv. Om du verkligen vill bli bäst så krävs något extraordinärt, men för de allra flesta av oss handlar det om att sätta upp ett mål, ta reda på vad som krävs för att nå det och sedan lägga satsningen på rätt nivå. Om du sätter målet för högt kommer du misslyckas alltför ofta och till slut tappa sugen och orken för att försöka. Om du sätter målet för lågt kommer du lyckas varje gång och inte använda all din kapacitet.

Att sätta mål och satsa är viktigt för oss som människor. Mål ger oss mening, oavsett om det är på jobbet, inom idrotten eller i livet i övrigt. Vi människor mår bra av att ha något att sträva mot och jobba för. Dessutom, inget slår känslan av att efter en tuff och krävande satsning nå sitt uppsatta mål!

Vill du höra mer om hur man tänker helhet och sätter mål för att optimera sin prestation på jobbet, i livet, som idrottare eller i karriären? Hör av dig! Jag kommer gärna och föreläser hos er.

Jonas Jacobsson
Talare och en av tidernas främste paralympier
med 17 paralympiska guld och 19 VM-guld i sin långa meritlista.