Jag började skriva det som blev romanen Veckopojkvännen 2010, då som ett pjäsmanus i ett projekt på Östgötateaterns ungdomsscen ung scen/öst. Texten och framförallt Caspar och David följde mig genom åren, som om den ville bli skriven.

Det finns mycket som intresserar mig som jag försöker berätta om i boken. Ett sådant ämne är inomspektrala maktstrukturer, alltså hur makt fördelas inom grupper. Enkelt sammanfattat kan man säga att de strukturer (samhälleliga maktskillnader mellan olika grupper) som finns i samhället även finns inom olika grupper. Du som individ är inte bara en sak. Du är man, svensk, bisexuell och 19 år som David. Eller man, halvtysk, homosexuell och 23 år som Caspar. Detta kallas för intersektionalitet, alltså hur olika positioner samverkar och påverkar vårt handlingsutrymme i olika positioner. Varje grupp är då ett spektrum, och vi är alla en del av flera olika spektrum samtidigt.

Ett annat ämne jag vill undersöka i Veckopojkvännen är bifobin. Caspar är homosexuell, David är bisexuell. De träffas på Linköpings Resecentrum. Det ena leder till det andra och de bestämmer sig för att bli ihop en vecka, därav titeln. Just det faktum att David är bisexuell och varit med kvinnor innan Caspar är något som Caspar tycker är jobbigare än vad han vill erkänna och det blir ett centralt tema i boken. 

Ytterligare ett ämne är medelklassen. David är nämligen, liksom jag, från den lägre medelklassen. Hans mamma arbetar på förskola och hans pappa på fabrik, de bor i ett radhus i en gammal bruksort, ett radhus dekorerat med inramade kattplanscher och Läckbergpockets i Billybokhyllor.  Jag växte upp i ett radhus i ett villaområde. Min mamma är läkarsekreterare och min pappa var egenföretagare innan han sadlade om till lärare. Det viktigaste under min uppväxt var insikten i att vi inte vara arbetare. Även om det inte fanns ett stort ekonomiskt kapital fanns ett kulturellt. Vi hade konst på väggarna och var ständigt tvungna att köpa nya bokhyllor. Caspars mamma är lektor i religionssociologi och hans pappa är civilingenjör på Saab. Han tillhör en annan form av medelklass än David. Här befinner vi oss återigen i spektrumet. Medelklassen är i sig uppdelad i flera maktfaktorer och dessa varierar också utifrån var du befinner dig.

Veckopojkvännen är dock en roman. Det är en fiktiv berättelse utan akademiska utläggningar. Som kulturvetare är jag överlag mer intresserad av vad konsten vill förmedla än dess estetik, men jag skriver inte romaner så som jag skriver akademiska texter. En roman kan gestalta något, berätta om istället för att förklara vad. Med Veckopojkvännen vill jag väcka tankar, som jag gärna delar, utvecklar, förklarar och sätter i ett större sammanhang inför publik. Men Caspar och Davids historia är en kärlekshistoria om att våga kasta sig ut och göra det man inte borde men ändå inte kan låta bli.

Tips:
· Vi är alla flera saker samtidigt. Låt inte personer fastna i att bara vara sin sexualitet, sitt kön eller sin klassbakgrund för dig.
· En grupp består alltid av flera grupper. Detta kan man lokalisera och utifrån sin förståelse göra en strategi för att hantera.
· Vi har alla makt. Var inte rädd för att prata om makt och vad det innebär för dig och andra, vad du har makt att göra och på vilka sätt du är begränsad.

Emil Åkerö
Talare