Bloggarkiv

Förvåning över att bli berömd för någonting självklart har omvandlats till vilja att skapa förändring. Samhället behöver få mer kunskap om funktionsvariationer och bemötandet av människor med funktionsvariationer så att delaktigheten kan öka och ersätta den rådande exkluderingen och diskrimineringen.

En dag, jag var 5 år gammal, hälsade mina föräldrar och jag på min kusin. Min kusin och jag satt på golvet i vardagsrummet och lekte i många timmar med en pingvinbana – små pingviner som åkte upp och ner på en bana till lite rolig musik. När mina föräldrar och jag åkte hem senare på kvällen sa de till mig – ”Aline, vad duktig du var som lekte med din kusin idag!” Jag blev såklart glad, men mest förvånad. Glad, för det blir väl många som får beröm. Förvånad, eftersom jag inte förstod vad jag hade gjort. Jag hade ju bara lekt. Förstår du vad jag gjorde så bra att jag förtjänade beröm?

Kanske förstår du när jag berättar att min kusin har en grav intellektuell funktionsnedsättning. Om du förstår nu har du, precis som mina föräldrar, internaliserat idén om att det inte är självklart att människor med och utan funktionsvariationer umgås med varandra. Att olika funktionsuppsättningar är ett hinder för att umgås med varandra.

Då tyckte jag att idén var konstig, men ju äldre jag blev desto mer insåg jag hur utbredd den är. Det är tre gånger vanligare att barn med måttlig eller svår funktionsnedsättning mobbas. 37 procent av personer en funktionsvariation har upplevt diskriminering på arbetsmarknaden. I nästintill alla områden av livet upplever människor med funktionsvariationer bristande tillgänglighet och inskränkta möjligheter att vara delaktiga.

Det handlar inte bara om lek, utan om exkludering som dagligen förekommer och som har förödande konsekvenser för personer med funktionsvariationer och för samhället i stort, som går miste om väldigt många potentialer. Det grundläggande problemet är att många saknar kunskap om funktionsvariationer. Vilka styrkor kan funktionsvariationer innebära? Vilka behov av stöd finns? Hur stort är behovet?

Det ska vara självklart att leka med sin kusin med eller utan funktionsvariationer. Exkludering ska ersättas med delaktighet i samtliga samhällsområden. I mina föreläsningar sprider jag kunskap om funktionsvariationer och bemötande. Bland annat handlar det om att:

1. Se individen och lyssna på den med alla dina sinnen.

2. Anpassa dig efter individens styrkor och behov.

3. Visa intresse och vilja att lära dig mer om individen och dess diagnoser för att få ett djupare förståelse.

Föreläsare
Aline Groh

För att en organisation ska lyckas med sitt likabehandlingsarbete behöver medarbetare vara delaktiga , förstå” the bigger why”och se vinsterna med en öppen och inkluderande arbetsplats . En modern arbetsplats kännetecknas av en organisation som värderar mångfald och inkludering och arbetar för allas lika villkor och värde. Vi har mycket mer att vinna än ett starkt varumärke och ekonomisk tillväxt - människor som trivs, känner sig trygga i innovativa och inkluderande arbetslag.

Jag gillar rörelse och utveckling, att få organisationer att tänka och göra, ifrågasätta det invanda, det som alltid varit. Att synliggöra och medvetandegöra normer och strukturer är en viktig del i skapandet av en öppen och inkluderande arbetsplats. När vi blivit medvetna om dessa kan vi identifiera utmaningar och skapa strategier för görandet och arbeta målinriktat framåt mot jämställdhet och inkludering.

I en process kan vi upptäcka normer och strukturer som omedvetet kan stå i vägen för både individer och organisationens utveckling. Starka styrdokument och checklistor är bra, men det räcker inte, vi behöver vara med. Människorna! Förstå “the bigger why” och se vinsterna med en öppen och inkluderande arbetsplats där alla kan få vara med och utvecklas på samma lika villkor.

• 35 % högre chans för vinst för de företag med högst etnisk mångfald än genomsnittsbolagen.
• 15 % högre chans för vinst för de företag med högst jämställdhet. 
• Varje extra tio procent kvinnor i ledningen innebär mer 3,5 % högre vinst för brittiska företag.

Källa: McKinsey Diversity matters 2015, studie som granskat 366 publika företag i Kanada, Latinamerika, Storbritannien och USA.

Jag arbetar efter modellen ; kartläggning, analys och handlingsplan med andra ord; lyssna, förstå och göra och ser hur ett litet a-ha kan vara början på ett helt utvecklingsarbete!

Text: Johanna Lundin
Foto: Johan Nyström

Snart kommer ämnet digital kompetens att bli obligatoriskt i förskolan i samband med att en reviderad läroplan införs. Vad kan detta komma att innebära för omsorgen om de yngsta barnen? Vad vet vi? Fördelar – nackdelar? Vad säger forskningen? Vad behöver föräldrar känna till? Hur kan vi på bästa sätt tillvarata möjligheterna i den tekniska utvecklingen och samtidigt tillgodose det som krävs för barns socio- emotionella utveckling, som ju är inkörsporten till kunskap och lärande?

Mycket av det som påverkar barns framtida utveckling grundläggs under de tidiga åren då de befinner sig i en intensiv och känslig utveckling särskilt vad gäller hjärnans snabba tillväxt. Med modern teknik studeras idag barnhjärnan på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Kunskapsutvecklingen inom området är omfattande. De yngsta barnen har oftast de längsta dagarna i förskolan och det under den period i livet då de ska utveckla djupa och nära relationer.

Små barn har uttalade behov av närhet, trygghet, kontinuitet, struktur och förutsägbarhet. Det är så deras grundtrygghet och tillit växer fram. När barn känner sig trygga, när de vet att det finns en person som de känner och litar på, som lyssnar till deras behov och som tar hand om dem, utvecklas deras utforskande beteende och lek. Trygga barn har bättre tillgång till sin intelligens.

Hur påverkas då barnets hjärna i en alltmer digitaliserad värld?

Hur utvecklas tillit och trygghet, impulskontroll och inre motivation? Vilka faktorer skyddar respektive skadar hjärnan? Hjärnans utveckling är extrem under denna tidiga period i livet och barnen påverkas mycket av sin omgivning.

Forskning visar bland annat att barn som har återkommande ansikte mot ansikte kontakt utvecklar mer av empatisk förmåga och en ökad förståelse för vad ansiktsmimiken uttrycker. En amerikansk forskare visar i sin forskning att förmågan att känna empati har minskat de senaste 20 åren. Olika studier visar att de yngsta barnen utvecklas och lär genom direkt samspel med andra människor, något som däremot inte sker via skärmar. Intryck, upplevelser och erfarenheter behöver processas genom områden för bland annat motorik och social interaktion i hjärnan för att resultera i fullvärdig inlärning. Detta gäller i särskilt hög grad till exempel den tidiga språkutvecklingen där den mänskliga rösten, intonationen, mimiken och turtagningen har stor inverkan på språkutvecklingen.

Värdet av fri lek

Uttalade instruktioner visar sig begränsa barns kreativitet. I stället bör barnen uppmuntras att observera och aktivt interagera med andra. Värdet av ”fri lek” är väl dokumenterat. I leken förbättras språk, spatial- och matematisk förmåga, kamratrelationer, koncentration och impulskontroll bland annat. Brist på ”fri lek” kan leda till brist i förmågan till uppmärksamhet och koncentration.

Eventuella problem med lärplattor kan vara att de ger ständiga belöningar, snabba kickar, något som på sikt kan försvåra framväxten av uthållighet, tålamod. I dagens samhälle tror många mer på organiserad verksamhet för barn än på den spontana, fria leken. Många barn har strikta veckoscheman med föga luckor för spontan lek. Alla har det inte som Astrid Lindgren, som i en av sina böcker skrev att ” vi lekte och vi lekte, ja det var ett under att vi inte lekte ihjäl oss”.

All relevant forskning och kunskap bör tas tillvara

Skärmar i form av smarta mobiler och plattor har inte funnit mer än i ca tio år varför det ännu inte finns resultat från några långtidsstudier. Forskning pågår i såväl Sverige som internationellt. Vi behöver veta mer om långtidseffekterna för de allra yngsta barnen. Vad vi däremot vet är att barn lär otroligt mycket genom lek med varandra.


Det finns idag en oro för svenska elevers låga skolprestationer hos såväl föräldrar, som politiker och beslutsfattare. I en sådan situation kan det finnas en risk för att det i en missriktad ambition införs alltför mycket ”skolliknande” verksamhet i förskolan, något som kan riskera tränga undan aktiviteter som vi vet är av största betydelse för barns utveckling.

Trots ett omfattande utredningsarbete vad gäller den reviderade läroplanen, har enbart professorer och forskare från några av landets olika pedagogiska institutioner medverkat i arbetet. Huvudmän, förskolechefer, pedagoger, föräldrar och barn har också fått yttra sig i olika frågor. Däremot ingår inte någon medverkan från det tvärvetenskapliga fältet. Detta innebär att forskare inom neurovetenskap, utvecklings- och inlärningspsykologi och språkvetenskap till exempel inte medverkat i att ta fram förslag till en reviderad läroplan, något som kan tyckas anmärkningsvärt, inte bara med tanke på innehållet i förskolans verksamhet utan också utifrån den höga andelen psykisk ohälsa bland unga i Sverige idag. Inom ett så viktigt område som barns utveckling och lärande måste all relevant forskning och kunskap tas tillvara för bästa möjliga resultat.

Barn är biologiska varelser med allt vad det innebär av hur de tillgodogör sig utbildning och undervisning. Områden som anknytning, social- emotionell utveckling, impulskontroll, empati och uthållighet är alla centrala utvecklingsområden som, beroende på hur de utvecklas, i olika grad rustar förskolebarnen för framtiden och för livet.

Om detta och mycket annat handlar Berits föreläsningar.

Berit Nordström