Bloggarkiv

Skulle du kunna stå och se på när din anhöriga tar skada? När hen blir vanskött och riskerar att invalidiseras? Efter att ha erfarit fantastisk intensivvård var det detta som hände min dotter. 

Den 14 mars 2014 fick jag ett telefonsamtal som ingen, absolut ingen, önskar sig. Min dotter hade frontalkrockat med en lätt lastbil och var svårt skadad. Hon hade inte fått några frakturer, men hon hade krampat och varit medvetslös vid olycksplatsen. Röntgen visade flera allvarliga hjärnblödningar. Så började vår långa resa från randen av avgrunden.   

Genom min föreläsning vill jag visa på vikten av att få rätt vård. Jag vill visa på betydelsen av att behandla alla patienter individuellt och att arbeta tillsammans som ett team inom vården. Jag vill visa vad en traumatisk hjärnskada egentligen kan vara och den tuffa och krävande vägen tillbaka till livet igen.    

Jag vill även visa på vikten av engagerade anhöriga. En överläkare på en specialistavdelning för svåra hjärnskador, med lång erfarenhet av patienter och deras rehabilitering, informerade mig om att det oftast går bättre för dessa patienter än för dem som saknar en anhörig som kan involveras i den skadades rehabiliteringsprocess.   

Som föreläsare kan jag bland annat erbjuda berörd personal inom landsting, kommuner och privata företag en berättelse från olyckan fram till idag utifrån följande alternativ:   

• En faktamässig berättelse, med både positiva och negativa vårdexempel 
• En berättelse utifrån ett anhörigperspektiv 
• En berättelse utifrån organisationens värdegrunder 
• Övrig önskad inriktning   

Kontakta mig för ytterligare information!   

Louise Holm
Talare

Under många år har jag tillåtit andra att styra. 

Anpassat mig. Hållit med fast jag tyckt tvärt emot. Förställt mig. Sagt ja fast jag menat nej. Av rädsla att inte få höra till, inte vara älskad. Och jag ville inte såra.

Detta var för mig följder av att växa upp i en dysfunktionell miljö.

I min barndom i en alkoholistfamilj lärde jag mig att känna in de vuxnas känslor och anpassa mig därefter. Jag kan inte skylla på någon. Ansvaret att förändra är mitt.

Vägen har varit lång. Jag har mött precis de människor jag behövde för att bli medveten. Människor som jag ser som ”utsända” nu efteråt. Det är när det gör tillräckligt ont som vi söker hjälp.

Jag kunde så småningom med hjälp skala bort mitt behov av att vara till lags.

Vi som lider av medberoende behöver lära oss hur vi kan börja sätta oss själva först. Ingen av oss kan vara en bra lärare, chef eller förälder om vi inte tar hand om oss själva.

När gjorde du senast någonting för din egen skull?

Vad behöver du av människorna nära dig?

Vad är det du gör för att du tror att du måste fast du inte vill?   

Eva Åström
Talare

Om det är något vi lärt av vinterns mediala uppmärksamhet kring sexuella trakasserier på arbetsplatser så är det att de kan inträffa precis var som helst och drabba vem som helst. Hur synliggör vi kränkande beteenden på vår arbetsplats och hur förebygger vi dem?   

I januari 2017 skärptes diskrimineringslagstiftningen, vilket innebär att arbetsgivare aktivt måste förebygga diskriminering och kränkande behandling på arbetsplatsen. En undersökning gjord av DO i december 2017 visar att mer än hälften av arbetsgivarna inte kände till förändringarna i lagstiftningen och enbart var fjärde uppgav att lagändringen lett till förändrat eller utvecklat arbetssätt. Inte minst genom #metoo vet vi nu att det som görs är långt ifrån tillräckligt.   

I min roll som jämställdhetskonsult möter jag ofta företagsledare och anställda som tycker att just deras företag är bra på frågor som rör likabehandling och ett tryggt arbetsklimat. Och ofta stämmer det. Till en väldigt stor del. Men är vi verkligen tillfreds med ett visst svinn när det gäller dessa frågor? Självklart inte.   

För att säkerställa att ingen utsätts för kränkande eller exkluderande behandling måste vi granska oss själva, som individer, kollegor och ledare. Och det kan skava lite grann. Men det är ju när det blir lite obekvämt som utveckling sker, så visst törs vi!   

Mina främsta tips till företag för att skapa en miljö fri från diskriminering och kränkande behandling: 

• Ledningens tydlighet! Signalera i all kommunikation vad som gäller i er verksamhet. 
• Rutiner och riktlinjer! Alla anställda ska veta hur de ska förebygga diskriminering och kränkningar samt vilka åtgärder som finns om något sker. Vem vänder en sig till (viktigt med flera kontaktpersoner i händelse av att den närmaste chefen är den som utsatt någonför kränkning)? Vad händer med det en rapporterat? 
• Agera, inte bara reagera! Levandegör dokument och policys så de genomsyrar verksamheten, inte dammar i en pärm.   

Irja Berntson
Talare

Irja är jämlikhetskonsult som föreläser och utbildar om verksamhetsutveckling med jämlikhet och normkreativitet som fokus.

Sektmedlemmar vet sällan själva om att de är med i en sekt. Sekter behöver inte vara religiösa vilket många tror. Det kan vara ett politiskt parti, ett företag eller en hjälporganisation. Är du med i en sekt? Här följer fem tips på hur du lär dig känna igen en. 

• Sekter kräver total hängivenhet. Din fritid, dina intressen och dina vänner är mindre viktiga än gruppen.  
• Det finns inga demokratiska sekter. Sekter är toppstyrda officiellt eller inofficiellt. När ledarna inte bara styr gruppens arbete utan även medlemmarna på ett personligt plan pratar vi om sektledare.  
• I alla sekter finns ett ”dom”. Det kan vara personer av annan sexuell läggning, annan kultur eller meningsmotståndare.  
• Sekter har regler för vad du får tycka, tänka eller till och med älska. Reglerna kan vara outtalade. Straffen för regelbrott kan vara skam och sämre anseende.  
• Sekter ser sig ofta som en elit med de ”rätta svaren”. Utåt kanske de ser alla människor som lika mycket värda och är öppna för andra åsikter. Men inom gruppen är det bara de som har rätt medan andra är antingen lurade, dumma eller blinda.   

Motsatsen till en sekt är en grupp där alla får vara med på sina villkor och blir accepterade för vilka de är. Eftersom det är din hälsa det handlar om är det viktigt att du lär dig känna igen sekter. 

Vera-Linn Lanängen
Talare

Att få förtroendet att föreläsa för lärare är stort. Det är inte bara utgiften för min föreläsning som kostar, utan innehållet ska vara värt den tid som det tar för alla dessa pedagoger att ta del av föreläsningen.    

Tre timmar x 20 pedagoger = 60 arbetstimmar. Hur mycket rättning, undervisning eller skolutveckling är inte det?    

Mina föreläsningar riktar sig till alla lärare i F-9. Jag har haft förmånen att föreläsa eller leda workshops i 44 kommuner, från Malmö till Arjeplog. Så många engagerade kollegor det finns på skolor runtom i Sverige!   

Viljan att få barnen att nå kunskapskraven och så långt som möjligt är stor. Intentionen att ändra sin undervisning lite, lite så att den blir ännu mer språkutvecklande för såväl nyanlända som barn som inte får så stor språklig stimulans från hemmen finns där överallt. Jag bär med mig så många minnen av inlägg som kunniga och engagerade pedagoger har bidragit med under åren.    

Som när lärarna och fritidspersonalen i Hallsberg samarbetade kring en arbetsgång och ett tema som skulle göra undervisningen språk- och kunskapsutvecklande. Dubbel effekt!   

Engagemanget i Sorsele var något utöver det vanliga när SFI-lärarna planerade att använda det lokala Apoteket i sitt språkutvecklande arbete för att skapa en autentisk uppgift.   

Och när vi pratade om partikelverb och specialpedagogen från Haninge berättade om en elev som trodde att mjölken hade fått fötter när hon hade sagt till eleven att den hade gått ut. Ett bra exempel på att måltiden och rastvakten är ypperliga tillfällen för språkutveckling.   

Eller när jag kom tillbaka till en skola på Hisingen och mötte en SO-lärare vid kopiatorn. När jag hade presenterat mig sa han:    

– Ja, det är ju du! Det är den bästa och nyttigaste föreläsningen jag har deltagit i under hela min lärargärning.   

Mitt hjärta klappar alltid lite extra för Hällefors som var den kommun som fick mig att starta mitt företag då två lärare kom med en förfrågan. Många intressanta upplägg med hjälp av språk- och kunskapsutvecklande metoder har lärarna därifrån bidragit med.   

Det är väl egentligen bara i Karlskoga som deltagare har börjat sjunga sina exempel på hur man kan använda ramsor och sånger för att skapa språkinlärningstillfällen för nyanlända. Kommunen hade i samband med flyktingvågen tillfrågat pensionerade lärare, som med glädje hade tackat ja till uppdraget. Så fint att ge eleverna det bästa man kunde erbjuda!   

Det finns också många minnen från skolledare som jag har mött under dessa år. Det är ju de som bäddar för framgång genom att förankra innehållet i föreläsningen innan jag kommer. Många är de som har bidragit till att inramningen har blivit så bra.   

Som rektorerna i Arboga som själva stod för matlagningen i en landsbygdsskola, vilket fick mig att associera till lägerminnen. Gemenskapen var stor och skratten många bland de ätande lärarna ute på gårdsplanen.   

Och rektorn som jag ringde för tionde gången under loppet av snart lika många år för att höra efter om det var läge för en kurs:    

– Den här rösten känner jag igen.   

Det fanns fortfarande inte behov av mina tjänster, men den kommentaren gav energi till att ringa ytterligare tio samtal.   

Några tips till dig som beställare:   

• Förankra kursens innehåll och upplägg bland lärarna. Viktigt att de ser behovet.    
• Bjud lärarna på fika före eller under föreläsningen.      
• Jämför ALDRIG lärarna med elever. Det infantiliserar oss och det finns en risk att det slår tillbaka mot dig.     
• Ge lärarna tid att genomföra uppgifter så att det kollegiala lärandet blir maximalt.     
• Avsätt tid för att själv lyssna till föreläsningen för att visa ditt stöd.   

Helen Törnqvist
Talare

Valet till Sveriges riksdag 2018 innebär att vi står inför den tredje valrörelsen där sociala medier kommer att spela en stor roll. De senaste åren har exempelvis Facebook och Twitter haft en avgörande inverkan på valdeltagande och valresultat i vissa länder.

Ungdomar lever idag ett uppkopplat liv där flitigt användande av sociala medier stärker deras fokusering på sig själva och sin image. Samtidigt har sociala medier en negativ inverkan på ungdomarnas engagemang i humanistiska och demokratiska frågor. Det är därför viktigt att de får nya perspektiv och konkreta verktyg för att skapa opinionsbildning och samhällspåverkan med sin integritet, identitet och kreativitet som grund.

Bjud in Felicia Margineanu, 25, en av Sveriges mest framgångsrika sociala entreprenörer och föreläsare till er skola! Hör henne berätta om sin personliga resa då hon som 17-åring via sociala medier lyckades samla 10 000 personer i en manifestation på Sergels Torg i Stockholm dagen efter riksdagsvalet 2010. Frustrationen över att hon inte fick vara med och rösta på grund av sin ålder sporrade henne till engagemang.

Syftet med Felicias föreläsning är dels att ge eleverna nya perspektiv och tankar kring sitt ansvar som individer och medborgare i samhället, dels att ge dem inspiration och kraft till att våga göra sin röst hörd.

Det är snart åtta år sedan Felicia stod på barrikaderna. Hon har sedan dess föreläst på tusentals skolor och träffat ungdomar världen över. År 2015 släppte hon boken Uppkopplad – en guide till sociala mediers möjligheter. Felicia har fått flera priser och utmärkelser för sitt entreprenörskap och samhällsengagemang, såsom 5i12-priset och Sveriges 101 Supertalanger. Nu senast var hon finalist till utmärkelsen Årets Eldsjäl på Eldsjälsgalan 2018.

Felicia Margineanu föreläser om att utmana invanda tänkesätt och använda sociala medier för att skapa ett inkluderande och mer demokratiskt samhälle. Du kan boka henne för föreläsningar om exempelvis sociala mediers möjligheter, normkritik, demokrati och socialt entreprenörskap. Som talare är Felicia passionerad och engagerad, och hon får publiken att skratta, gråta och känna framtidshopp.

Läs mer om Felicia.

Minns du hur morsan kom vinglande genom hallen i sin jävla felknäppta blus? Med läppstift över halva ansiktet. Minns du farsan på sidlinjen under din första match i juniorlaget? Hur full han var, och att han skrek på domaren så han fick lämna planen? Farsan alltså.

Minns du när du gick upp mitt i natten och drog ut kökslådan med alla knivarna, bar ner dem i källaren, där du gömde allihop bakom ett gammalt vinterdäck? För du var säker på att om du inte gjorde det, skulle ingen vakna i morgon.   

Minns du hur du skrek könsord till alla? I femman. De trodde du var förbannad, men såg inte din förtvivlan. Förstod inte att du var en soldat mitt i ett krig, där du drog fiendens eldgivning till dig, så att de andra – din familj – kunde gå fria. 

Ingen såg vilken hjälte du egentligen var. Vilken tur att du inte fick någon diagnos. Minns du hur du torkade andras tårar för att slippa se dina egna? Minns du alla skämten du drog, och fick skratt som presenter, men skitsnack och blickar som sa att du var knäpp, bakom din rygg?

Minns du ensamheten? Hur till och med lärare du haft i flera år ständigt glömde ditt namn. Och hur skönt det kändes ändå, att vara bortom allas medvetande på något sätt. Klart du minns allt det där.

Men se på dig nu. Du har hoppat av tåget som färdades i riktning mot helvetet för generationer i din familj. Du har lagt ut ny räls och åker åt ett annat håll. Även om du inte skriker så mycket längre, tar du ingen skit. Du tröstar och hjälper fortfarande, men inte på bekostnad av dig själv. Du är otroligt rolig, men inte för att du är rädd för allvar. Du kan verkligen försvinna in i dig själv. Men DU väljer när du ska göra det.   

Det är inte rädslan som bestämmer. Ingen glömmer ditt namn. Du har tagit din plats i världen. Du är en hjälte. Det har du alltid varit.   

Boka en föreläsning med mig så får du veta mer.   

Börje Dahl
Talare

Jag tänker på djävulsdansen. Den som anhöriga, vänner och arbetskamrater virvlar runt i, till följd av sina eviga och hopplösa försök att ”bota” den som dricker, drogar eller spelar bort sig själv.

Jag tänker på hur tusen och åter tusen människor sakta dansar sig in i de gigantiska hissar där de beroende redan finns – hur de färdas ner mot samma mörker. Tillsammans. Drivna av sina fruktlösa ambitioner att rädda den andre blir de en del av problemet, istället för en del av lösningen. De ljuger för hens skull, mörkar, tar på sig skuld, invaderas av skam, förminskar konsekvenser, och möjliggör omedvetet på så sätt fortsatt supande, knarkande, spelande... 

Jag tänker på dig som lever med henne, vars drickande för många år sedan slog sönder er kärlek. Hur du ringer och sjukskriver henne med motiveringen att hon har fått influensa. Jag tänker på dig vars son nu är 22, och som har knarkat sedan han var 13. Hur du ger honom pengar till mat som går till knark. 

Jag tänker på dig, flickvännen till honom som använder alla pengar och all vaken tid åt cannabis. Hur du tar hand om honom när han är paranoid och inte vågar gå ut på dagarna. Jag tänker på dig, arbetskamraten som, för vilken gång i ordningen har du för länge sedan glömt, gömmer undan din kompis i kopieringsrummet när hon luktar gammal fylla och är rädd för att chefen ska upptäcka det.

Jag tänker på hur en förändring kan ta sin början hos den beroende först när ni tar ett steg tillbaka och börjar ställa krav i stället för att ”ställa upp”. Det är lätt att säga. Mycket svårt att göra.    

Det handlar inte om rätt eller fel. Det handlar om att snälla, fina och kärleksfulla människor som ni behöver hitta radikalt annorlunda sätt att hjälpa. Det handlar om att förstå att det ibland är en större kärlek, vänskap, solidaritet att stänga dörren, i stället för att öppna den igen och igen.

Det är först när du som ringer och sjukskriver henne berättar sanningen om drickandet för hennes chef, som hon får en verklig chans att börja ta tillbaka sitt liv, först när mamman stänger dörren för sin son, flickvännen gör slut och arbetskamraten vågar säga som det är på jobbet. Först då kan de som lider av den förnekelsens sjukdom som beroendet är, få chansen att bli de människor som de önskar att de vore. Först då kan du själv komma till ro, sluta kämpa varje sekund och börja ta hand om dig själv i stället. Först då...   

Boka en föreläsning med mig så får du veta mer.   

Börje Dahl
Talare

Vi lever i en värld där det är lätt att få hjälp med i stort sett vad som helst. Om du inte vill laga mat eller passa barn så kan du köpa tjänsten. Du betalar någon och de fixar det du vill ha gjort. Trädgårdsarbete, städning, ja vad som helst.

Det är likadant för företag. Det är vanligt att man köper helhetslösningar. Fixat och klart.

Men jag vet ett område där du inte kan köpa allt och det är din hälsa. Den kan inte någon annan fixa, eller hur? Nä, just det!

Jag möter med jämna mellanrum patienter på hälsocentralen som säger saker som:

– Jag betalar städhjälpen och trädgårdsmästaren. Men det är så skönt att du och sjukvården tar hand om min diabetes. 

Och jag svarar:

– Vad menar du med det? Nej, vi tar inte hand om din diabetes. Du tar hand om din diabetes.

Eller vilket hälsoproblem det handlade om. För allt som finns inne i din kropp måste du själv ta hand om. På samma sätt som att jag inte kan äta för dig eller gå på toa. Du måste göra det själv.

Men det finns saker som du kan göra med stöd från någon annan. DU måste fortfarande göra själva jobbet, men du kan få en hjälpande hand. Du kan ha en mentor som följer dig och som ser din process utifrån. Mentorn kan hjälpa dig hitta rätt lösningar och ta rätt beslut för det kan vara svårt att ta hand om sin hälsa helt själv.

Jag vet att många kan fixa jobbet själva och lyckas. Man kan ta en kurs, läsa självhjälpsböcker. Man kan också skaffa mer hjälp med en mentor eller coach. Man kan gå med i Mastermindgrupper där många har samma problem och man hjälper varandra se lösningar. Man kan också åka på retreat med en mindre grupp där man tillsammans under några intensiva dagar utbyter hjälp. Men gemensamt för alla dessa modeller är att man måste göra själva jobbet själv. Som att äta rätt, sova ordentligt och motionera lagom.

Låt mig presentera Sonja, en av mina klienter. Hon är mellanchef på ett IT-bolag som säljer just helhetslösningar. När jag först träffade henne var hon så trött och stressad att hon inte visste hur hon skulle ta sig igenom dagen.

– Kan inte nån bara ta hand om mig och fixa, så som vi gör med våra kunder. Jag vill att någon tar hand om mig. Hjälp mig! sa hon.

Jag frågade vad hennes problem var och hon svarade:

– Jag vet inte. Jag har bara fått nog. Jag orkar inte tänka. Jag vet inte vad problemet är.

När jag sa att hon måste göra jobbet själv sa hon bara:

– Jag vet inte ens vad jag behöver göra eller var jag ska börja.

Och det är här en mentor kommer in – att leda och visa vägen, åtminstone initialt.

Först måste du få personen att ta ledigt en stund, även om det bara är en timma. Den tiden tar man till diskussion och eftertanke om ”Var är jag nu?”, ”Vad är på gång?”, ”Vad är fel?”, ”Vad är det egentligen som stör mig?” med mera.

Tankarna och svaren skriver man ner på ett papper och det blir starten på en att-göra-lista. Och sedan börjar man göra utifrån vad som behövs. Steg-för-steg. Med en mentor vid sin sida blir allt så mycket enklare.

Huvudbudskapet är att allt som har med din hälsa att göra måste du fixa själv. Det är ditt ansvar. Ingen annan kan göra det åt dig. Det är omöjligt, biologiskt omöjligt.

Men så snart du ber om hjälp och börjar göra vad du ska så känns det snabbt mycket lättare. För du har någon vid din sida som hjälper dig göra rätt sak i rätt ordning. Men du måste fortfarande göra allt det faktiska jobbet själv!

Lycka till!

Det är sådant här Dr Annikas föreläsningar för chefs- och arbetsgrupper handlar om. Att hitta kärnan i stressen och se den enklaste vägen ut. För ökat välbefinnande för dig och dina medarbetare och för ökad lönsamhet för ditt företag.

Du väljer själv huvudtemat som sedan anpassas efter era specifika behov:

Hållbara ledare – Arbetsmiljö – Stress och Hälsa, om att undvika den berömda väggen – Kommunikation mellan människor – Hälsa och Livsstil, enkla tips i vardagen (inspirationsföreläsning)

Om du vill lära mer, kan du läsa min blogg  Ask Dr Annika.

Dr Annika Sörensen
Talare

Jag har en son som har adhd. Han är nio år och han är fantastisk. Vi har gjort en lång resa han och jag. Mött många utmaningar för att få en väl fungerande vardag. Det har varit svårt ibland men det är en resa jag inte skulle vilja vara utan.

Han ser oftast fram emot att gå till skolan, men härom morgonen var han trött. Först var det jobbigt att gå upp. Sedan var det omöjligt att borsta tänderna. Och så ville han inte cykla som han brukar utan ha skjuts.

Varje krav orsakade ett utbrott

Varje krav orsakade ett utbrott från hans sida med kastade saker och svordomar. Jag höll mig lugn. Tog honom varsamt i armen och ledde honom dit han skulle. Servade med kläder. Guidade till toan. Till sist, när han inte fick skjuts skrek han: 

— Mamma, jag hatar dig! Jag cyklar till skolan varje JÄVLA dag. Varför får jag inte skjuts idag?

Jag såg lugnt på honom med mild blick och sa att det var nyttigt för kroppen att röra på sig. 

— Vi kan gå tillsammans. Jag följer dig till skolan.

Jag såg hans ansikte mjukna. Han muttrade okej. Vi klädde på oss. Jag hjälpte honom med jackan.

En fantastisk promenad

Sedan gick vi tillsammans till skolan. Han berättade om vilka lektioner han hoppades på idag. Och att i NTA skulle de få göra kemi. Han tyckte att det verkade spännande. Vi pratade om att han gick på mellanstadiet, sedan skulle det bli högstadiet och gymnasiet. Därefter högskola. Han ville lära sig om datorer och programmering.

Ett fantastiskt samtal.

Vi skiljdes åt vid skolan. Han pekade ut sin dörr in till fyran. Glad och lätt till sinnet lämnade han mig med ryggsäck och guppande lockar.

Jag tänkte att jag var tacksam.

Boka mig

Boka mig för ett föredrag om att få till en väl fungerande vardag med barn med adhd. Jag berättar gärna om det lagarbete med pedagoger, specialpedagoger, rektor, barnpsykolog och många fler som har hjälpt oss på vägen.

Utan deras insatser skulle vi inte vara där vi är idag. Min son har vänner (långt ifrån sjävklart), en aktiv fritid (som består av några fler saker än att spela dataspel) och han når kunskapskraven i skolan (bra matchat av pedagogerna!).

Jill Nyqvist
Talare