Bloggarkiv

Barn som växer upp i en dysfunktionell miljö, såsom en familj med kemiskt beroende, arbetsnarkomani, psykisk sjukdom, religiös fanatism, ilska och våld eller annat, tenderar att på ett omedvetet plan ta på sig olika roller för att helt enkelt orka överleva.

Ofta, men inte alltid, tar det äldsta barnet den roll som kallas ”Familjehjälten”. Barnet tar ansvar för de vuxna, särskilt för den förälder som dricker för mycket eller använder andra droger. I skolan har detta barn toppbetyg i så gott som alla ämnen, och efter skolans slut gäller det att ta hand om småsyskon, se till så pappa inte dricker mer, städa undan spritflaskor och ölburkar, gömma sprit, sätta märken på flaskan för att se hur mycket som gått åt med mera. I stället för att få känna sig liten och beskyddad blir barnet en liten vuxen, som berövas sina rättigheter att få det som barn behöver: omsorg, trygghet och bekräftelse. Barnet utvecklar ”ett behov av att vara behövd”.

Som vuxen arbetar barnet vanligtvis inom vården, där det får fortsätta att vårda och ta hand om andra, till exempel inom hemtjänsten, som personlig assistent, sjuksköterska, läkare, förskolepedagog, psykolog etc. Behovet av att vara behövd växer sig starkare, att svika kollegor eller brukare/klienter genom att sjukskriva sig vid förkylning är svårt. Risken för den här personen är att få utmattningssyndrom, eftersom det ingår i rollen
 • att inte kunna sätta gränser,
 • att alltid vilja vara till lags och prestera, vara duktig,
 • att se till att alla, både hemma och på arbetsplatsen, mår bra och får sina behov tillfredsställda.

Och så glömmer man den viktigaste personen i sitt liv: sig själv. För att få fortsätta känna sig behövd, som i barndomen, tar man hand om andra, och inte sällan förekommer ett professionellt medberoende, det vill säga man har svårt med gränser även mot klienter. Inom socialtjänsten finns otroligt många så kallade ”vuxna barn”, alltså personer som vuxit upp i ett alkoholisthem, och som brinner för att ”hjälpa andra som har det svårt”. Men för att kunna vara professionell bland möten med missbrukare behövs att man själv tagit hand om sina ”ouppklarade affärer”, dvs sett de egna drivkrafter som gör att man vill ”hjälpa” och ta hand om andra, och att man bearbetat sin uppväxt.

Att bli medveten är första steget till förändring. Jag föreläser om de olika rollerna och tar upp exempel på igenkänning. I anslutning till föreläsningarna finns möjlighet att delta i en workshop för att påbörja ett tillfrisknande från ett destruktivt agerande och få verktyg för att kunna hantera sin situation både på arbetsplatsen och bland sina anhöriga.

De andra rollerna, som jag presenterar under föreläsningen, är liksom ”Familjehjälten” så kallade falska identiteter, som personerna tvingats ta på sig, som en rustning. Att montera ner de här rustningarna är nödvändigt för att kunna få tillgång till den äkta delen i människan, den del som man är ämnad att bli.

Att leva i den här rollen innebär också att det finns risk att själv utveckla ett beroende, eller att gifta sig med en alkoholist, vilket innebär ett fortsatt ”vårdande” och omhändertagande. Personen blir medberoende och en möjliggörare för ett fortsatt drickande hos partnern/klienten. Information om vad som är bra och direkt olämpligt att säga, göra och agera behövs, samt kunskap för att kunna förstå hur en beroendepersonlighet fungerar.

För egen del får ofta de personer jag beskrivit här värk i axlar och nacke, sömnsvårigheter och så kallade ”frusna känslor”, vilket innebär att de upplevs som icke-närvarande, samt fibromyalgi.

Eva Åström
Talare

Tänk dig att vi tillsammans ritar upp en ruta du och jag. Nu fyller vi den här rutan med allt vi har gemensamt, allt vi förväntar oss och allt vi tar för givet med varandra. Utanför rutan hamnar det vi inte har gemensamt, det vi måste påminna varandra om.

Det här är ett sätt att förklara normer på, men istället för bara du och jag är det hela samhället som ritar upp den här rutan. Hela samhället fyller den med sina förväntningar och vad som tas för givet. Normer kan också förklaras som standardinställningarna på en dator eller en tv. Vi är vana vid de här standardinställningarna, antar kanske att de är de enda inställningar som finns. Men vi reflekterar inte över att de är just en standard förrän vi måste göra något som går utanför dem. Det är oftast först då vi märker att de finns.

Normer handlar också om osynliga regler. Har du ett konto på Facebook till exempel? Då är du en del av de 71 procent svenskar som finns på Facebook. En norm som kanske inte blir tydlig förrän någon på din arbetsplats, i din släkt eller i ditt bowlinggäng inte har ett facebookkonto. Som heterosexuell kanske en aldrig har behövt fundera på eller förklara sin sexualitet och då upplever prideparaden som ett spektakel, medan det för den homosexuella kan vara en form av befrielse att få befinna sig i ett sammanhang där hen inte behöver förklara sig.

Just den normen, att aldrig behöva förklara sin sexualitet då folk antas vara heterosexuella, kallas för heteronormen och är helt enkelt det faktum att alla förväntas vara heterosexuella till dess motsatsen är bevisad. Heteronormen är dock inte något som bara angår de som inte är heterosexuella, utan alla.

Heteronormen innebär förväntningar och i många fall ramar för hur våra liv förväntas se ut. Först och främst vilket kön vi förväntas ha, sedan hur vi ska tycka och agera utifrån det tillskrivna könet, och slutligen vilken partner som krävs för att vi ska kunna leva ett lyckligt och önskvärt liv. För alla är det relevant att prata om normer och dess begränsningar, att se och tänka över normers konsekvenser istället för att bara se de personer som bryter mot dem.

Det knepiga med normer är att vi ofta inte märker dem förrän någon bryter mot dem. Framförallt märker vi dem kanske inte om vi själva passar in i normen i fråga och det kan vara jobbigt att inse att det finns normer en inte har sett. Det är här jag kommer in. Jag gillar att vrida och vända på olika normer och hjälpa till med att skapa förståelse för hur de fungerar. Normer hänger i många fall ihop med kunskap och med våra omedvetna fördomar. När vi får kunskap kan vi lättare förstå andra perspektiv och förhålla oss till dem. Som föreläsare vill jag bringa klarhet och ge dig en förståelse för hur normer påverkar dig och dem omkring dig, om hur det är att vara den som står utanför rutan och tittar in, att stå både utanför och innanför rutan samtidigt och vad alla som är innanför rutan kan göra.

Christoffer Strokirk
Talare

Psykisk ohälsa ökar, bland annat med sjukdomar som utmattnings- och ångestsyndrom samt depression. Bland ungdomar har psykisk ohälsa fördubblats under de senaste tio åren. Vi måste vända den här trenden!

Alla vill väl må bra, på jobbet och under fritiden. Kanske är det för mycket begärt att vi ska vara glada hela tiden? Ibland är vi ju både trötta och ledsna. Personligen drabbades jag som mycket ung av sorg och har senare sökt efter ett förhållningssätt till sorgen samt vägar till glädje och lycka. Sorg är en naturlig känsloreaktion på en förlust men den kan också leda till psykisk ohälsa.

Jag vill hjälpa människor att känna gemenskap, hopp och framtidstro genom min föreläsning. Jag vill göra andra glada.

Jag har även lång erfarenhet av samtal med människor i kris, i min yrkesroll inom socialt arbete och som volontär.

Ing-Marie Bergh
Talare

En föreläsning i kommunikation. Hm… Egentligen skulle det kunna vara det mest vida begrepp som finns. För egentligen är ju allt kommunikation. Allt som involverar fler än en person i alla fall. Kommunikation kan handla om färger, material, bilder, ljud, musik, bokstäver, ord, kroppsspråk… I värsta fall till och med om buss- eller tågtrafik. Det kan bli en lång föreläsning.

Det kräver således en schysst paketering, det här.

– Du föreläser i kommunikation, alltså. Okeeeej. (Och så hörs såklart det osynliga frågetecknet i slutet.)

– Ja. Jag föreläser om hur kommunikation påverkar våra relationer. På jobbet och på fritiden och överallt. Alltså om faktorer som har med trivsel, välmående och effektivitet att göra. Det där som ibland gör att vi upplever en situation som trögjobbad, trasslig och tjurig. Eller som gör att det flyter på och är kul, för all del. Det är det som är min vinkel.

En avgränsning börjar ta form. Vi närmar oss. Fast nu vaknar ofta nyfikenheten kring min bakgrund. Vem har the guts att kalla sig expert inom detta oändliga och åter oändliga ämne: Vadan har väl jag gjort för att förtjäna detta förtroende?

Egentligen började jag bygga kunskapskapital långt innan mina studieskulder växte på hög. Långt innan universitetsexamen i kommunikation. Långt innan plugg i marknadsföring, ledarskap och förändringsledning. Egentligen vaknade mitt intresse för kommunikation i samma stund som jag begrep att mina föräldrar gav mig mat när de hörde min gråt, och senare när jag lärde mig hålla i en penna. Intresset forslade mig vidare, och efter 17 års arbete med kommunikation i olika former, börjar jag begripa vad det är som driver mig.

Under skoltiden slukade underhållning i olika former en väsentlig del av min tid. Noveller, teaterpjäser och stand-up-comedy-uppträdanden inför julpyntad släkt utvecklades med tiden till mer omfattande projekt såsom långfilmsidéer och romaner. Men allt det där är bara produkter. Output från min vilda fantasi. Förvisso livsnödvändigt för mig, men den stora gåtan, den som aldrig slutar fascinera mig, är faktiskt inte vad som händer hos mig när jag skapar mina storverk. För det vet jag.
Frågan är vad som händer hos dig.

För det spelar ingen roll hur vackert jag skriver, hur lustigt, förbannat, surt, ironiskt eller hur älskvärt jag uttrycker mig. Hur tydligt. Om vi inte har fått, eller skapat förutsättningar att förstå varandra så vrålar vi ut i tomma intet. Om vi inte har gemensamma mål, avsikter, ramar, förhållningssätt kommer vi famla. Ibland pricka rätt. Ibland skjuta ack så hårt, men fortfarande långt utanför mål. 

Med risk för det uppenbara: Om jag pratar franska och du bara kan ryska så… Kanske mer relevant: Om jag inte vet vilka mål vi har med vårt gemensamma arbete – hur kan jag leverera det du vill ha? Och hur kan du göra mig nöjd? 

Om jag inte har beskrivit mina förväntningar med den gemensamma resan till alperna – hur vet jag att jag inte kommer tillbringa veckan med att åka ensam i liften, medan du får förkovra dig i spa-aktiviteterna alldeles själv. Väl spenderade pengar och tid? Eller?

När du knyter din näve i fickan och tänker att om du svarar på mail under min presentation, så är mitt arbete helt ogjort. Då tänker jag att jag är allt en riktigt bra en, som fixar att gå på möte och jobba samtidigt. Det måste ju alla tjäna på! Situationerna bäddar för irritation och slöseri med både tid och pengar. Och ni känner igen er. 

För många gånger är det så. Då handlar kommunikation om det vi inte säger. Kanske för att vi inte vill skriva folk på näsan. Inte vara fyrkantiga. Tråkiga. Vi vill inte kväva arbetsglädjen. Och inte ska vi väl förutsätta att folk saknar sunt förnuft? De begriper väl vad de behöver göra, och hur och när och framför allt varför! 

Det verkar trist att vara fyrkantig, det håller jag med om, fast motsatsen är knivig. För om vi aldrig talar om hur vi vill ha det. Om vi aldrig vågar beskriva vilka förväntningar vi har på varandra, krävs en helt annan talang, nämligen tankeläsning. Och om den superkraften, mina vänner, finns det ingen föreläsning, så vitt jag vet. 

Men det finns sätt att få kommunikationen att lira med oss istället för mot oss. Och att synliggöra de där fällorna, tidstjuvarna och glädjedödarna. Det är precis det som är min drivkraft. 

Där börjar min föreläsning. 

Johanna Ericson
Talare

Cirque du Soleil vs Cirkus. Linas Matkasse vs Ica. HundSpa vs Hundtrim. Enligt Darwin är det inte den starkaste som överlever, utan den mest anpassningsbara.

Har du hört talas om leken Strutboll? Det är en sällskapslek där alla får en strut, som de sätter över ansiktet. I den spetsiga änden av struten finns ett litet hål som man kan se ut genom. Struten är av papper och man fäster den med ett snöre i nacken. När alla fått en strut över ansiktet delar man upp gruppen i två lag. Sedan spelar man fotboll tillsammans. Alla får ett fantastiskt fokus, men det blir ruskigt svårt att samarbeta och se helheter. 

Det är en kul lek, men den belyser även ett samhällsproblem vi har idag. Ett samhälle där vi är för fokuserade och stressade, där vi skapar silon av branscher och stuprör av avdelningar. Det är dags att ta av dumstruten och spana in hur olika branscher möter framtiden för att hitta nya konkurrensfördelar och nya koncept.

Många spännande affärsidéer har utvecklats då olika sammanhang och branscher gift sig, till exempel Spotify, Airbnb, Uber taxi, Linas Matkasse och Cirque du Soleil. Vi har massor att lära från olika kunskapsområden och mellan olika branscher. När vi tar av oss dumstruten och ser oss omkring öppnar vi upp för större kreativitet och fler affärsmöjligheter. 

Om du vill säkerställa ditt företags affär i framtiden behöver du förstå de problem ni löser för kunden idag och imorgon, kundens behov både praktiska och känslomässiga, vilka förväntningar kunden har på er bransch i allmänhet samt de förväntningar kunden har på hur ni är med och bidrar till en hållbar värld i synnerhet.

Att hitta ett nytt koncept för ditt erbjudande ger dig helt nya möjligheter på marknaden samtidigt som du frigör ditt företag från prispress. Med ett nytt koncept seglar du iväg på en ocean, helt fri från prisjämförelser eftersom ni nu erbjuder något helt annat än konkurrenterna. Men för att hitta ett helt nytt erbjudande, ett helt nytt koncept, behöver du tänka utanför den vanliga boxen. Det gäller att ta av sig dumstruten, kliva ur silon och stupröret och få idéer från andra sammanhang och branscher.

Hundtrim eller HundSpa, Cirque du Soleil eller Cirkus. Linas Matkasse eller ICA. Videobutik eller Netflix. DVD-skivor eller Spotify. Böcker eller Storytel. Hotell eller Airbnb. 

När allt går fortare och fortare så gäller det att göra tvärtom, ta ett steg åt sidan, ge dig tid att tänka och tänk klokt. Kliv tillbaks in i matchen med ett nytt koncept och segla iväg helt fri utan konkurrens.

Ge dig tid att svara på följande frågor:

Darwin sa att det inte är den starkaste som överlever utan den mest anpassningsbara. Hur anpassningsbara är ni? Om du vill veta mer, kan du läsa min blogg ”Bygg varumärket själv”.

Pia Anderson
Talare

Mitt namn är Göran Wallin och jag är en människa som har insikten om hur viktigt det är i livet att kunna röra på sig och springa. 

Att förstå att Göran har lyckats med allt efter att ha varit så nära döden är obegripligt. Göran var 20 år när han krockade och vaknade upp som multihandikappad. Han överlevde och kämpade sig tillbaka till livet men lider fortfarande av sviterna efter olyckan. Göran erhöll en förvärvad hjärnskada, hörselskada på sitt ena öra och har tinnitus i det, dyslexi samt inre smärtor. Löpningen blev hans räddning. 

Det började med en löpning mellan olika instanser i samhället. Göran sprang för att uppnå livskvalité med sin funktionsnedsättning.

I sin föreläsning berättar han om hur löpningen har blivit betydelsefull för honom. Hur han har mött motgångar men även en hel del framgångar och det med hjälp av envishet och löpning. Han talar om glädjen över livet och att springa maraton efter maraton.

Det är möjligt att komma tillbaka till livet, vilket Göran är ett stort bevis på. Han gör en spännande, medryckande och välformulerad föreläsning. 

Ta chansen, lyssna och bli berörd av hans föreläsning ”Upploppet – Jojje maratonlöparen – mot alla odds!” 

Göran Wallin
Talare

En högaktuell bok

Göran Wallin har gett ut boken ”Jojje den meningssökande löparen” (2014). Det är en bok som handlar om livet efter en svår trafikolycka som gav honom men för livet. Han var först multihandikappad. Det var början på en svår löpning mellan en mängd olika instanser i samhället. Boken handlar även om glädjen över livet och att springa maraton efter maraton. 

Du som har en läsnedsättning kan låna boken som talbok. Gå till ditt lokala bibliotek. Det bör ha boken på skiva att låna. Boken utkom som talbok år 2016.

Boken finns även på engelska under titeln ”Jojje, the runner searching for meaning” (2017). 

Sveriges Radio. ”Musiken fick Göran att minnas igen”.
”Göran Wallin tappade allt minne efter en svår bilolycka men fick tillbaka det delvis igen tack vare sin gamla skivsamling.”

Expressen/Kvällsposten. ”Löpningen Görans väg tillbaka till livet”.

Skolfilm. ”Att leva med funktionsnedsättning – Den meningssökande löparen”.

”Jojje berättar om sin kamp för att passa in i samhället och jakten på ett vanligt arbete. När han springer mellan olika instanser för att få rätt på allting tränar han maratonlöpning. Varför ska inte Jojje kunna få ett arbete på grund av att han är långsam?”

Det finns sätt att få arbete i en grupp intelligenta, tänkande människor att fungera. Det finns även gott om exempel på hur man kan misslyckas fullkomligt med allt samarbete i en sådan grupp. Det gäller i synnerhet som chef, men fungerar även för var och en som är del av gruppen. Här kommer sju säkra sätt.

1. Du vet redan allt.
Eftersom du redan vet allt som är värt att veta, finns det ingen som helst anledning att respektera andras kunskaper, eller att lyssna på vad de envisas med att säga. Vill du verkligen ställa till det med finess, kan du dessutom förebrå dem att de inte sagt till i tid när det sedan går illa.

2. Sådant som inte kan förklaras på en sekund är inte intressant.
Komplexa idéer bara krånglar till det. Ifall en tanke inte kan formuleras så att du förstår den efter tre ord, är den värdelös. Lösningar skall vara enkla. Om det inte finns en enkel lösning, skall man låtsas att det enklaste ändå är en lösning och stenhårt hålla fast vid det.

3. Det är din del som räknas, strunt i helheten.
Det som är viktigt är din insats, möjligen din grupp för att den speglar din insats, och om du är mellanchef framför allt att du utnyttjar ditt budgetutrymme för just ditt område. Vad som är bra för organisationen som helhet är helt oviktigt.

4. Den som inte håller med dig är alltid ett problem.
Folk som säger emot är jobbiga gnällspikar, i alla fall om det är dig de säger emot. Oavsett vad det gäller, slår du genast ned på och förlöjligar allt de säger. Du vet ju ändå att du har rätt, och andra människor är till för att bekräfta det.

5. Nya idéer är obehagliga.
Om det har fungerat hittills, får det vara bra i fortsättningen också. Och om det inte har fungerat, går det ändå bra för att det är så du är van att göra, oavsett resultatet. Att fundera på att göra någonting på ett annat sätt kan aldrig vara bättre.

6. Du har rätt till ständigt beröm.
Det du gör är fantastiskt, och du förväntar dig att få höra det, även när du sköter det vardagliga. Själv gör du naturligtvis aldrig fel, att påstå annat är absurt, men om någon annan gjort fel skriker du ut det för världen. Du väntar dig att de skall tacka dig.

7. Du är alltings mått.
Alla borde vara som du. Om de inte är som du, är det uppenbart något fel på dem. Du behandlar dem därefter. Därför är det självklart att alla är skyldiga att anpassa sig till dig, på alla plan. Gör de inte det, är de helt enkelt defekta.

Eftersom de sju punkterna ovan är ett säkert recept på att misslyckas i samarbete med intelligenta människor, är det redan en god bit på vägen mot att lyckas om man tänker efter och försöker göra motsatsen. Mer om knep för att leda och arbete med människor som helst vill tänka själva kan man få höra genom att boka in mig som talare.

Monika Orski
Föreläsare, författare, IT-konsult
Ordförande för Mensa Sverige

– Varför jag idag ställer frågor till mina kunder istället för att ge dem svaren!

En managementkonsult har många olika roller. Vi uppträder som företagens brandmän, företagsläkare eller personliga tränare. Oftast som alla tre samtidigt. Vi agerar i bakgrunden och stöttar ledare i deras beslut. 

Uppdragen går ofta ut på att komma till rätta med processer och strategier, och metoden är rationell, resultaten påtagliga. När jobbet är klart smiter vi ut bakvägen och in i nästa projekt. 

Under de senaste åren har jag blivit mer och mer medveten om att analyser och idéer som verkat rationella inte alltid implementerades, förändringar vi föreslog kändes tunga och jobbiga, när motivationen kom emellan vision och verklighet. Och jag bestämde mig för att sadla om till att just lösa den mänskliga faktorn i beslutsfattande. Så mycket av våra potential och problem sitter och samlar damm för att beslutsfattare inte känner sig motiverade, och medarbetare inte trivs. 

Vi har kommit tillrätta med materiella problem i samhället, men släpar efter med att lösa immateriella, känslomässiga och mentala svårigheter. Lågt engagemang, höga sjukskrivningar och spirituell ångest dominerar ledartidningar. 

Idag arbetar jag helhjärtat och i princip heltid med immateriella värden hos företag – dvs den energi och inspiration som sitter oanvända i kulturen, medarbetarna och företagets story. Det är komplext men riktigt kul. Mina uppdrag går ofta ut på att företagsledningen ber mig utforska organisationens historia och ”skapelseberättelse” för att sedan skapa inspirerande storytelling som lägger grunden till såväl varumärke som kultur, och motiverar medarbetare att sträva mot ett högre mål. Dessa stories och drömmar sitter djupt i det kollektiva minnet, hos grundaren och de första anställda och realiseras i kulturen och ledningens beslut. Det finns så mycket inspiration och energi att hämta därifrån och använda i storytelling som sin USP (unique selling point).  

Vad är sanning, godhet och rättvisa – hur det hela började?
Jag arbetade med författaren och businessgurun Simon Sinek – vi skulle stötta ett telekombolag i Asien och en dag när jag satt och skapade olika utkast av min kunds framtida visions- och syftesformuleringar så slog det mig – när vi pratar om att skapa en bättre värld eller skapa goda relationer, vad menar vi då? Att detta sammanföll med Trumps ”fake news”-koncept och en allmän ängslan kring vad som är fakta slog det mig att sanning, godhet och rättvisa är mer subjektiva än vi alla trott. Jag började med en enkel google-sökning – what is good and evil?

Jag sprang ut ur konferensrummet och in i närmaste bokhandel – filosofi och psykologi blev min hemläxa. Två år senare är jag rådgivare åt svenska och amerikanska organisationer där jag stöttar dem i resan att hitta och artikulera sitt syfte, sin vision och sina värderingar. Jag inspirerar idag ledare till att tillämpa ”självledarskap” och visa på den energi och kraft som finns i människor när de känner att de leder sin egen utveckling och har ett ägande kring sin utveckling. 

Hur skapar man en strategisk kultur istället för att låta slumpen avgöra?
Den sista tiden, inte minst efter #metoo-uppropet, har det blivit påtagligt att en organisation står och faller med sin kultur. En medveten kultur är en strategisk kultur. Det finns en plan bakom det hela. Detta är motsatsen till en ad-hoc kultur som uppstått utan vare sig vision eller länk till företages syfte, värderingar och mål. Strategiska kulturer arbetar aktivt med inspirerande kommunikation och transparenta incitamentsstrukturer som motiverar mig som anställd till att fatta kloka beslut. Medvetna kulturer har också en tydlig moralisk kompass som reducerar risk för dåligt beteende och ökar viljan till samarbete. Kulturstrategi har blivit en angelägenhet för VD och ledningsgrupper de senaste åren och vi ser roller som People Strategist, Culture Lead och Chief People Officer dyka upp. Oavsett vilken 5-årsplan jag gör står mitt bolag och faller på att vår kultur motiverar och skapar förutsättningar för kloka beslut. 

5 frågor att fundera på för dig som är chef, gruppledare eller eldsjäl
Varför startade grundaren vår organisation, dvs vad är berättelsen som gör att företaget existerar idag?  Visionen syftar till att skapa en inspirerande framtid – hur tydlig och inspirerande är vår vision för våra kunder och anställda? Vilken kultur och värdegrund behövs för att vi ska jobba som ett högpresterande team mot vår vision?  Vilka budskap kommunicerar vi till kunder, arbetsmarknad och övriga intressenter – och är budskapet konsekvent?  Hur väl stämmer vårt varumärke överens med vår kultur? 

Kom ihåg att er story, era berättelser och det kollektiva minnet, påverkar er kultur och beteenden på ett medvetet såväl som undermedvetet plan. 

Ta kontrollen över din kultur, annars kontrollerar den er!

Bita Yazdani
Företagsfilosof och kulturstrateg

I många fall väljer vi att se livet, och framförallt karriären, uppdelat i små steg på väg upp för en brant trappa. Så ser oftast inte verkligheten ut. 

Hur många gånger har du inte hamnat i en arbetsroll som du inte hade tänkt dig?

Jag ser karriären som ett virrvarr av steg, lite åt höger, lite åt vänster. Det i sig ger upphov till en mängd möjligheter! Det uppövar även din förmåga att utmana invanda mönster. 

Svara på dessa frågor och kom ett steg närmare dina mål:

Du som arbetsgivare kan sitta på en guldgruva av outnyttjad kompetens inom företaget som kommer fram med dessa frågeställningar. 

Så, vad ska du göra med den informationen? 

Valet är att stanna kvar i din nuvarande yrkesroll, även fast den skaver, eller att utmana dina invanda mönster och se vart det leder dig. Konkretisera dina föreställningar om möjligheter och hinder i karriären för att förstå hur du resonerar. 

Företag som drivs framåt av nöjda anställda ökar sin produktivitet

Det är hög tid att betrakta sina anställda som medskapare av framgång. Ett första steg är en gemensam vision (och inte bara några fina ord undangömda i företagets motto) för hur ni driver företaget framåt och varför ni gör det ni gör.

På temat WHY rekommenderar jag alla att se Simon Sinek’s TED talk ”Start with WHY” där grunden för ett framgångsrikt företagande finns i den enkla meningen Varför gör vi det vi gör? 

För att attrahera medarbetare till företaget krävs en tydlig filosofi för varför ni gör det ni gör. Var finns ni på den skalan? 

Ett första steg till utveckling: Våga tänka i nya banor

Om du vill veta hur ditt företag eller din organisation kan implementera nya tankesätt, kontakta mig för en föreläsning eller konkret workshop. Jag heter Mikaela, är karriärvägledare och har en bakgrund inom rekrytering. Jag trendspanar om framtidens karriär, rekryteringsprocess och utbildning. 

Mikaela Aare
Talare

Varje gång folk ser mig på stan får de ett leende på läpparna. Ibland tror de att de känner mig och säger ”Ursäkta jag trodde du var någon jag kände”. Sedan kommer de på att det är ”jag”. Ibland kör de också ”dubbeltitten”. Först tittar de en gång och sedan tittar de bort för att snabbt titta igen. 

Jag gör nog likadant när jag ser en ”kändis”. En annan sak jag har upplevt är att när två relativt kända människor känner igen varandra uppstår en duell. Vem ska hälsa först eller ska man överhuvudtaget hälsa?

Häromdagen skulle jag flyga från Bromma till Göteborg, när Jonas Gardell trängde sig före i kön. Jag lät honom gå framför mig och tvekade om jag skulle hälsa. Känner Jonas igen mig eller blir det bara pinsamt? Han hade mössan långt ner så han blev lite inkognito. Han ville nog vara anonym, så jag sade ingenting.  I efterhand känner jag att jag skulle ha hälsat, men den som hälsar först har förlorat duellen. 

Här i kalla Norden verkar vi ha svårt att hälsa på varandra. Jag försöker alltid heja på folk. När jag är ute och löptränar i motionsspåret här i Mölnlycke säger jag alltid hej (om jag inte är för trött vill säga). Folk tittar i vanliga fall bara rätt fram och blir lite nervösa om någon tilltalar dem. Samma sak händer i hissar och på gymmet. Jag begriper inte riktigt varför. Ett kort hej eller god morgon behöver inte betyda att du ska berätta om hela ditt liv.

Varför tar jag då upp det här? Jo, därför att om du föregår med gott exempel påverkar du din omgivning i positiv riktning. Människor omkring dig blir sedda och framförallt handlar det om något som kallas spegling. Om du går omkring med ett leende på läpparna påverkar du andra omkring dig att känna samma känsla som du. 

När det gäller mig blir människor oftast glada när de ser mig, inte bara för att jag alltid försöker vara positiv, utan för att de har ett trevligt minne av fotbolls-VM -94. Många vet precis var de var under matcherna, framförallt under straffarna mot Rumänien. Jag kan svara på frågorna om hur det kändes hur många gånger som helst. Tänk vad skönt det är att få göra en annan människa glad bara genom att hälsa eller prata med hen.

Jag säger som Pekka Langer (som vi lite äldre vet vem det är): ”Gör en människa glad varje dag, om det så bara är du själv.” Många frågar mig också vad jag gör nu för tiden. Tänk, jag har varit ute och föreläst sedan jag slutade med fotbollen 1999. Herregud det är 18 år sedan. Tiden bara flyger iväg.

Jag och brorsan Andreas har också startat ett företag som hjälper föreningar och skolklasser ekonomiskt genom att de kan sälja exempelvis kalsonger, trosor, strumpor, träningskläder och hemtextil. Ni får gärna kolla vår hemsida www.ravelli.se eller följa oss på www.facebook.com/ravelliab

Förra året gav vi tillbaka ca 6 miljoner till de som sålde våra produkter. Det kostar ju en del att åka på cuper eller skolresor och där hjälper vi gärna till. Ungdomarna lär sig att man måste jobba för att få utdelning. De får lära sig att ingenting är gratis.

Det är roligt att få arbeta tillsammans med min tvillingbror igen. Sedan Andreas slutade i Blåvitt 1989 har vi varit skilda åt, han i Växjö och jag i Mölnlycke. Vi spelade tillsammans i Öster IF från pojklagen 1969 till 1987.

Jag blev ordinarie i A-laget 1980 och på den tiden hade man arbete vid sidan om. Jag jobbade som säljare och besökte bl.a. pappersbruk, kärnkraftverk och tillverkningsindustri. Jag jobbade från 8–15, och från 16–18 tränade jag fotboll. På onsdagar var man ledig och kunde jobba hela dagen.

Vi tränade bara fyra pass i veckan. Det gör division 3-lag nu för tiden.

När jag berättar det för dagens ungdomar tror de inte på mig: ”Spelade du i Allsvenskan och i landslaget och jobbade samtidigt? Nej, det tror jag inte på!” Det var först när jag som 29-åring gick till Blåvitt som jag blev proffs. Frågan ställs då hur det kändes att sluta med fotbollen. Vad ska du göra sedan?

Många av oss har säkert känt samma känsla av obehag. Jag har ställt denna fråga många gånger när jag har föreläst: ”Gillar ni förändringar?” Åhörarna svarar ofta JA. De som säger att förändringar är enkla talar inte sanning. Vi människor vill känna trygghet. Det är svårt att öppna dörren till det okända. Du kanske inte trivs på ditt jobb. Du har blivit permitterad. Företaget har kanske lagts ner. En sak vet jag bestämt efter alla dessa år: Om du har en positiv syn på dig själv och på din framtid löser det sig alltid.

Om man frågar framgångsrika människor varför de har lyckats, handlar det inte bara om hur mycket de har tränat eller genetik, utan om MÅLBILDER. De ser alltid möjligheter. De ser sig själva som framgångsrika. Det var antingen Björn Ferry eller Gunde Svan som sade: ”Jag har tränat på att gå upp på prispallen för att ta emot OS-guldet”. Själv har jag också haft den känslan, nu på senare år när jag vann Mästarnas Mästare. 

Försök alltid att se dig själv som vinnare, att du står längst upp på pallen med medaljen hängande om halsen, medan du lyssnar på nationalsången. Det är det som kallas vinnarskalle!

Som avslutning: 

Thomas Ravelli
Talare

På många sätt är självläkning ett laddat ord då vi alla blivit lärda att när vi blir sjuka, när vi inte mår gott då tar vi oss till någon annan som kan berätta för oss hur vi kan må bättre. 

Detta tillvägagångssätt är inte fel på något sätt då vi ibland behöver någon utifrån som kan hjälpa oss att förstå vår egen situation. Vi behöver bli medvetna om vad som skapat problemet för att kunna ta oss ur det. Men det mest spännande är att vi alla har informationen till hur vi kan läka vårt problem inom oss. Din egen kropp har svaren. Hur kan det vara så?

Kroppen besitter en fantastisk kapacitet och visdom genom alla de biljoner celler som den består av. Forskaren Dr Bruce Lipton har genom sitt arbete kommit fram till att celler har kapaciteten att återskapa sig själva när de får en god miljö omkring sig. Han har sett hur celler blir påverkade och bryts ner av negativa tankar och känslor som skapar energi som inte är gynnsam för miljön i vår kropp. 

För att cellerna ska kunna återskapa och läka sig själva behövs därför en god miljö i kroppen. Den hälsosamma miljön skapar du genom att rensa ut det som gör att miljön inte är god för cellerna. Det handlar om att rensa ut de rester av känslor som finns inom oss, det handlar om att lyssna till oss själva, att följa ditt syfte med livet. Att skapa ett liv som du trivs med och där du är den bästa version av dig själv. Cellerna vet vad de behöver för att läka. Lipton såg i sin forskning att de aktivt söker sig till en frisk miljö och tar avstånd från det som inte gynnar dem. De väljer självmant en god miljö för sin överlevnad.

Kontentan är att hela din kropp besitter denna visdom om hur den kan hålla sig frisk och hur den kan läka. Du behöver därmed lära dig att lyssna på din egen kropp. Kroppen ger dig tecken varje dag där den berättar att den är nöjd, glad, trött, ledsen eller helt enkelt inte orkar mer. Den stretar emot och skapar oro när du tvingar den att ta sig till en plats där den inte vill vara. Lyssna på kroppen. Börja göra aktiva val efter din kropp som vet vad den behöver för att läka.

För att starta din process av självläkning behöver du:

Therese Halme
Talare inom bland annat
•  Självläkning och hälsa
•  Själens påverkan på kroppen
•  Självkännedom och hälsa