Bloggarkiv

En av mina vänner blev nästan hundra år och hon var klar i tanken in i det sista. Men på grund av kroppslig svaghet hade hon under många år behövt behövt hjälp först av hemtjänsten och sedan av äldreomsorgen för att klara sin vardag.

Under hennes sista levnadsår kom vi en gång att samtala om hennes upplevelser av äldreomsorgen. Vad kan vi lära oss? undrade jag. Det är tre sakar, svarade hon. Och så sammanfattade hon sin långa erfarenhet i tre meningar fyllda med den livsvisdom som var så typisk för henne.

Många har så bråttom, sa hon. När man är stressad kan man aldrig göra ett bra jobb — i alla fall inte om man arbetar med gamla människor. Ha aldrig bråttom!

Var inte hårdhänt. Många tar i för mycket och håller för hårt när de till exempel ska hjälpa någon upp ur sängen. Orsaken är att de inte hinner sakta in och varsamt hålla om och hjälpa den den gamla att hitta sin balans. Inkännandet och lyhördheten saknas.

Och din tredje lärdom? frågade jag. Då sänkte hon rösten och viskade den till mig. En blogg är inte rätt plats att förmedla vad hon i den stunden anförtrodde mig. Men jag avslöjar det gärna för dig om vi skulle mötas ansikte mot ansikte någon gång.

Den som ständigt har bråttom lever farligt! Om vi lever under kronisk stress så skadas våra celler och risken att vi drabbas av allvarliga sjukdomar ökar. Men glädjande nog visar aktuell forskning att när vi

• motionerar lagom och regelbundet — till exempel promenera så du blir varm en halvtimme tre gånger i veckan

• har varma och förtroendefulla relationer — samtala med någon du kan lita på om det som gör ont i livet

• tar tid för vila och återhämtning — var noga med nattsömnen och ha en vilodag i veckan så gör vi oss själva gott och hjälper våra celler att helas!

”This above all: to thine own self be true, And it must follow, as the night the day, Thou canst not then be false to any man.” — William Shakespeare

Författare: Peter Zettergren

Trans (i transformation) härleds från latinets transire och betyder att dö, att passera. Det låter dramatiskt, men att behöva inse att den kunskap och de erfarenheter som du har, inte längre är lika värdefulla kan vara smärtsamt. Det berör vår innersta kärna, vår egen uppfattning om oss själva, vår egen identitet. Jag brukar därför säga “alla vill ha förändring, men ingen vill förändras”.

Ordets andra del, formation, härleds också det från latinet och betyder skapa, kreera. Att skapa nytt brukar vara mycket enklare för oss människor. Men likt naturens eviga cykel så behöver gammalt dö för att nytt ska kunna födas, även när vi talar om transformation.

Transformation är nära besläktat med ordet förändring. Skillnaden dem emellan är kraften av förändringen i fråga, där är transformation en starkare och mer omdanande typ av förändring.

Att förändra något versus att transformera något kräver också olika metodik, olika processer och olika sätt att ta sig an uppdraget.

När vi förändrar något utgår vi från det som redan finns. Emedan när vi transformerar något behöver vi först avliva det som redan finns för att sedan börja om från början och skapa nytt.

Jag vill påstå att vi oftast är väldigt bra på att gradvis, det vill säga inkrementellt förbättra utifrån något som redan finns, medan vi som människor är ganska dåliga på transformeras. Undersökningar har också visat att endast 30% av stora företagstransformationer lyckas eftersom förståelsen för vad som är transformation versus förändring saknas.

Världens kanske mest kända exempel på ett framgångsrikt företag som misslyckades med sin transformation är Kodak. Kodak, som uppfann digitalkameran 1975, är ett exempel på ett företag som inte hade modet att transformera sin affär. När man insåg att den nya tekniken hade potential att undergräva deras väldigt lönsamma affär, och därmed hur de definierade sig själva som företag, valde man istället att stoppa huvudet i sanden och fortsätta som man alltid gjort. Och här är grejen:

Kodaks uppfattning om sig själva (självbild) och missbedömning kring hur världen skulle komma att förändras (världsbild) skulle visa sig vara förödande.

Efter att ha varit verksamma i 133 år ansökte Kodak om konkurs 2012.

Så vad kan vi göra och hur kan vi tänka när det kommer till transformation?

Författare: Katarina Cornelius

Lata. Otåliga. Självupptagna. Men också smarta, optimistiska och entreprenöriella. Så har dom beskrivits. Generation Y. Även kallade Millennials. Födda mellan år 1984 och 2000. Arbetsgivare som vill anställa och företag som vill sälja till denna generation måste börja tänka i nya banor.

Digitalisering. Ett ord som just nu är på allas läppar. Vilka företag och individer jag än träffar idag så är detta ett ord som är på allas läppar. Hur kan vi dra nytta av den pågående tekniska revolution för att tjäna mer pengar och inte bli omsprungna?

De senaste åren har jag ägnat mycket tid åt att försöka förstå den pågående utvecklingen och vad den innebär för dagens och morgondagens sälj- och marknadsorganisationer. Helt klart står att denna kommer att påverka vårt säljarbete fundamentalt. Men hur?

Ett alltmer nödvändigt inslag för att försöka förstå vår samtid och framtid är genom att analysera trender. Trender kan ses som ledstänger in i framtiden. Rätt beskrivna hjälper de oss att skapa bilder av framtiden och därmed förbereda oss mentalt och praktiskt. De hjälper oss att navigera i en alltmer kaotisk omvärld. De säger inte exakt hur framtiden kommer te sig men de ger oss ett stöd i tanken och kan minska vår upplevda osäkerhet.

Framtiden kan studeras på olika sätt. Ett av dem är att studera dagens unga eftersom de tar med sig många av de värderingar och beteenden de formar in i vuxen ålder. Här beskriver jag tre sådana trender, med koppling till generation Y och digitalisering, som kommer att växa sig starkare på sikt och som jag anser har stor betydelse för hur vi formar morgondagens organisationer; spelifiering, tribalisering och karmakapitalism.

1.    SPELIFIERING – business gets playing

Att påstå att unga älskar datorspel är ingen överdrift. 98 procent av alla 9-12 åringar spelar någon form av datorspel idag. Och marknaden är stor. Faktum är att spelindustrin omsätter mer än hela musik- och filmindustrin tillsammans beroende lite på hur man räknar. Inte nog med att vi spelar spel. Just nu bevittnar vi ett dramatiskt skifte där vi tar spellogikens design och fördelar och för in den på en rad olika områden. På arbetsplatser. I offentliga miljöer. I köpprocessen. Och på arbetsplatser. Detta kallar vi för spelifiering (från eng. ”gamification”).

“Spelifiering innebär att vi använder oss av speldesign för att lösa problem, förändra beteenden, engagera, mäta framsteg och ge omedelbar feedback eller belöning till människor”

Med poängsystem, ”brickor”, levels, ranking och olika belöningssystem kan vi engagera och få människor att förändra sina beteenden genom att göra det roligare och ge dem omedelbar feedback. Att skapa positiva upplevelser, ha en arbetsplats som är lustfylld och engagera är på intet sätt ett nytt fenomen. Det är snarare hur vi gör det. Detta är heller inte enbart en fråga för unga men om vi betänker oss att många ungdomar idag lägger 3 timmar på spel varje dag, och därmed maximerar produktionen av dopamin och testosteron (vilket är förklaringen till att många unga lätt blir uttråkade), så kommer denna trend att bli en förutsättning i morgondagens arbetsliv. Företag som inte lyckas engagera, ge omedelbar feedback och göra arbetsplatser och köpmiljöer mer stimulerande kommer inte lyckas attrahera majoriteten av denna generation. Och här kan den datoriserade spelvärlden göra stor skillnad. Läs gärna mer HÄR.

2.    TRIBALISERING

”A Tribe is a group of people connected to one another, connected to a leader and connected to an idea” (Seth Godin)

Unga människor beskrivs i många fall som väldigt mycket ”JAG”. Flera studier pekar på att den yngre generationen är extrema individualister där fokus har flyttats från gruppen till individen och kollektiva värderingar får ge plats för individuella. Men man ska då komma ihåg att individualismen till stor del just berör de yttre attributen. I praktiken är unga svenskar mer kollektivister än vad de ger sken av. Att sticka ut blir ett sätt att höra ihop. Unga blir därmed lika mycket ”VI”. De vill tillhöra en flock, även om det idag är nya flockar som gäller. I en alltmer UPPKOPPLAD och komplex värld där vi översköljs av information så vill vi tillhöra världar som vi bättre kan förstå och känna tillhörighet till. Vi skapar stammar med gemensamma intressen, koder och uttryck som förenar oss. Och det är stammen vi lyssnar på. Den representeras av bloggare, vloggare, experter, vänner, kändisar och andra människor som agerar förebilder och garanter när vi skall fatta beslut och orientera oss.

Dataspelskommentatorn och världens största “youtuber” Felix Kjellberg - alias “Pewdipie” - har lika många följare som Argentina har invånare– 41,5 miljoner.

Med utvecklingen av sociala medier har denna trend, tribalisering, växt sig så stark att den idag inte kan bortses ifrån. Även inom business-to-business (B2B). Och på sikt bör vi kalkylera med att detta är en norm vi måste rätta oss efter när vi bygger morgondagens organisationer. Unga bygger nämligen sina egna stammar i hög utsträckning i sociala medier med följare och prenumeranter. I den nya formen av marknadsföring och försäljning handlar det därför inte om att trycka ut budskap till olika individer eller målgrupper, det handlar om att inspirera en viss stam. Det handlar inte om att göra reklam för någon, utan med någon. Det handlar inte om att fånga uppmärksamhet, det handlar om att fånga engagemang. För en modern säljorganisation innebär detta att vi måste förstå vilka stammar vi vill påverka (eller kan vi skapa en egen stam?), vilka som är ledare i de olika stammarna (har vi anställda som kan agera ledare?) och vilka idéer och kunskaper vi vill föra fram. 

3.    KARMAKAPITALISM

Unga människor är mer upplysta än tidigare generationer. Uppfödda med internet och mängder av medier har de läst och sett om krig, miljöförstörelse, orättvisor och problem i världen. Därmed är de också mer värderingsstyrda än tidigare generationer och ratar företag som bara har vinst som drivkraft. För företagen innebär detta att man måste ha ett större syfte, en idealistisk ådra där man på något sätt bidrar till en bättre värld. Det handlar om att vårda sin karma i den nya kapitalismen. Svenska företag tycks ha en fördel här. Vid en internationell jämförelse ligger Sverige och svenska företag långt fram. Enligt vissa studier, se t.ex. ”Good Country Index”, så är Sverige det land i världen som är bäst i världen på att förbättra världen, göra den mer rättvis och säkrare. En intressant aspekt i sammanhanget är att det finns en direkt koppling här. Om du uppför dig bra och hjälper andra så vinner du också respekt och förtroende. Och länder och företag som vinner respekt och förtroende drar till sig investerare och kunder och blir mer konkurrenskraftiga och lönsamma.

“Endast 17% av alla 18-25 åringar i Sverige tror att försäljning är ett yrke där man får möjlighet att bidra till en bättre värld”

Källa: ”Millennial´s Attitudes Towards Sales”, SalesOnly & ProSales 2016

Utmaningen för dagens och morgondagens säljorganisationer ligger i huvudsak inte i att ha en CSR-strategi. För det har många, i synnerhet större, företag. Utmaningen ligger istället i att drivkraften i de flesta fall fortfarande ligger i att tjäna pengar. Göra vinst. Nå budget. Slå föregående års kvartal. Det ena utesluter givetvis inte det andra men om vi ska locka till oss unga talanger som säljare och unga som kunder måste vi också tillåta oss att sätta andra typer av målsättningar som bidrar till något större. Och efterleva dem med hjärta och själ.

Författare: Henrik Larsson Broman

Vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte. Ett skifte som de flesta av oss känner av men få av oss kan sätta riktigt bra ord på. Populärt brukar skiftet gå under namnet ”digitalisering”.

Tecknen är påtagliga. Genomsnittslivslängden för våra mest framgångsrika bolag på S&Ps topp-500 lista har sjunkit från 75 till 15 år. Topp-10-listan över världens rikaste personer under 35 år innehåller bl a Facebooks tre grundare och Airbnbs tre grundare (Facebook grundades 2004, Airbnb 2008), Tesla är idag högre värderat än Ford och listan över världens högst värderade varumärken toppas av Apple, Google och Microsoft (2016) och inte längre av Marlboro, Coca-Cola eller Mcdonalds som för drygt 20 år sedan.

Ett nytt paradigm, eller en ny värld, växer fram där vi som varit verksamma i den tidigare världen – Industrivärlden - på djupet behöver förstå vilka spelregler som gäller i den nya. Men är den bäst benämnd ”digital”? Får återkomma till det.

För att först förstå vad ett paradigmskifte innebär, behöver vi förstå vad paradigm betyder. Begreppet paradigm har flera betydelser. Den betydelse jag avser här är utifrån ett socialvetenskapligt perspektiv, där paradigm lättast kan förstås i termer av “någons världsbild”. Världsbild kan sägas vara den samlade beskrivningen av erfarenheter, trossatser och värderingar som utgör en människas uppfattning om den verklighet hon lever i. Världsbilden utgör därmed bakgrunden till hur hon svarar upp emot den uppfattade verkligheten (självbild).

Om många människor, ett helt samhälle eller en hel civilisation delar samma världsbild så blir paradigmet den av tiden givna förklaringsvariabeln som genererar de gemensamma värderingar, system och berättelser vi har om vår samtid och som sedan avgör hur vi svarar upp emot dessa.

Till exempel, om vi tror att vi ännu lever i industrisamhället med alla dess villkor såsom t e x linjära värdekedjor, att konsumenter nås genom kommunikation, att varumärke är en logotyp, att ledare är auktoriteter, att organisationsstrukturer är bäst om de är hierarkiskt utformade eller att vi bäst mäter framgång i pengar så kan det vara dags att skifta världsbild.

För att effektivt kunna skifta paradigm behöver vi nämligen förändra berättelsen, det vill säga de tankar vi har om vår samtid, och ytterst oss själva, inklusive de trossatser och värderingar vi håller för att vara sanna. Kort sagt, vi behöver låta oss transformeras.

Hur går det till då?

Författare: Katarina Cornelius

Föreställ dig att du står inför det där avgörande ögonblicket då du skall gå in till det avgörande mötet för att avsluta den största affären i företagets historia eller du skall ut på ett fullsatt Ullevi och representera IFK Göteborg, för att säkra SM-titeln i fotboll inför 40 000 förväntansfulla och krävande supportrar. I båda fallen har du förberett dig för detta under lång tid och du vet att du har chansen att lyckas med det du föresatt dig. Du är säkert lite pirrig i magen och lite orolig för hur det skall gå. Kanske har du byggt upp en bild av att det kommer att gå vägen eller i värsta fall att du kommer tappa affären eller guldet, vilket gör dig orolig, spänd och nervös. Om du lyckas eller inte beror delvis på din prestation, men om du lyckas eller inte kommer också vara ett resultat av en mängd olika prestationer från andra omständigheter som du själv inte kan styra över. I affärsfallet handlar det om andra konkurrenter och deras agerande, produkter och tjänster samt om kunden gillar dig eller inte samt en mängd andra yttre faktorer som ligger utanför din kontroll. I fotbollsfallet finns även där konkurrenter i form av motspelare samt dina egna medspelares prestationer samt i viss mån tur och otur.

Prestationer görs varje dag i olika former, men vi har ofta svårt att se vad som är en prestation och hur vi kan mäta den. För någon kan det vara en prestation att ta sig ur sängen och för en annan kan det handla om att bestiga Mount Everest.

Människor kan prestera bra både då de mår bra och då de mår dåligt. Min ambition är alltid att förena bra prestationer med välbefinnande. Det är dock alltid upp till varje person att bestämma vad de själva vill.

Prestation utgår alltid från individen, gruppen eller organisationen självt och skall därför jämföras med det. Problemet är ofta att vi jämför oss med andra och det vi egentligen mäter är resultat. Resultatet är ofta lättare att se och lite krasst kan man säga att det är det som räknas. Vi gillar vinnare, framgångsrika företag och personer. Det vi lätt glömmer är att det är prestationen som gjort dem till vinnare eller framgångsrika (vad det nu är?). 

Det vi kan påverka är alltid vår egen prestation. Resultatet kommer om vi presterar bra under tid. Skall vi utveckla verksamheten handlar det alltid om att utveckla prestationen hos dem som skall skapa resultatet.

Att skilja på mål och krav

Jag hör ofta från ledare, chefer, lärare och utövare att jag måste ställa höga krav. Vi har en föreställning av att om vi ställer höga krav så tvingar vi oss själva eller andra till bra prestationer. Det vi skall jobba med är att sätta höga och inspirerande mål.

Min uppfattning är den att det ofta är precis tvärtom. När vi sänker kraven vågar vi satsa fullt ut och därmed prestera bättre utan att vi blir rädda och osäkra.

Det handlar mycket om att när vi vill istället för då vi måste släpper vi lös vår motivation och kreativitet mycket bättre och vi agerar mer avslappnat. När jag börjar diskutera detta med olika personer får jag ofta till svars att det verkar eller känns oseriöst att sänka kraven. Då brukar jag ställa följande frågor:

Vad är mest seriöst att prestera bra eller dåligt?

När presterar du bäst då du gör det du vill eller det du måste?

När mår du bäst då du gör det av egen vilja eller för någon annans skull?

När lär du dig bäst då du har kul eller tråkigt?

Vad lär du dig mest, det som du är intresserad av eller det du är ointresserad av?

I mina föreläsningar ger jag exempel på hur människor har gjort och vad som händer då man går från resultatfokus till ett mer prestationsorienterat synsätt. Det kan handla om elitidrottare på högsta internationella nivå men också om sjuksköterskan eller säljaren (helt enkelt vem som helst). Jag kommer också beskriva enklare metoder som åhöraren kan använda för att bli mer prestationsorienterad och därmed mer framgångsrik. Jag upplever många gånger att vi krånglar till det helt i onödan.

Författare: Johan Örtendahl

Att hitta rätt kompetens är aldrig lätt. 

Vi lever i en tid av ständig förändring där jobb försvinner och tillkommer vilket gör att matchningen mellan företag och individer riskerar att bli fel.

Och om ni inte vet hur ni ska nå er potentiella målgrupp, hur ska ni då utvecklas som företag?

Jag heter Mikaela Aare och har en bakgrund inom rekrytering. Därtill finns min kompetens inom karriärvägledning, målgruppskännedom och trendspaning inom utbildning. Jag har personligen upplevt hur omfattande en rekryteringsprocess ofta är, utan att för den sakens skull leda fram till rätt kandidat. För, trots allt, så är vi ju alla individer och oförutsedda saker kan hända.

Så, hur förhåller man sig till detta?

Tips 1: Var finns vår potentiella målgrupp?

Förvånansvärt få aktörer söker efter kompetens där de faktiskt befinner sig, i det digitala landskapet. Sociala medier och vår närvaro på internet uppgick förra året till en femtedel av vår vakna tid(SOI 2016). Alltså är det hög tid att se över vilken digital strategi ni använder er av i sökandet efter ny kompetens.

Tips 2: Utforma rekryteringsprocessen efter tiden vi lever i.

Långa kostsamma rekryteringsprocesser ökar risken för att tappa kandidater längs vägen och ger inga garantier för att ”rätt” individ blir kvar till slutet. Hur rekryterar ni? Finns det justeringar som kan göras för att effektivisera processen samt göra er mer attraktiva för målgruppen?

Tips 3: Vi lever i en föränderlig tid och det är något positivt!

En av mina favoritteorier inom karriärfältet är Positive Uncertainty av H.B. Gelatt. Innebörden är i korta drag att vi inte kan planera långsiktigt men det innebär ju också att vi ständigt kan ändra oss och hitta nya spännande vägar. För att bygga en målgruppsförståelse måste man skapa sig en bild av individen och vilka faktorer som kan spela in i ett karriärval. Positive Uncertainty är en sådan faktor.

Det går att hitta strategier för rekrytering, målgruppskännedom och karriären som passar just er verksamhet. Genom en föreläsning med mig kan ni få konkreta verktyg som ökar er dragningskraft som arbetsgivare och hur ni kan rekrytera för att hitta rätt kompetens.

Författare: Mikaela Aare

När var du senast på ett minnesvärt seminarium eller en konferens som verkligen gav behållning? Jag är säkert inte ensam om att tycka att möten ska hålla hög standard, så varför är då så många seminarier och konferenser fortfarande stöpta i samma förutsägbara form? Jo, helt enkelt för att det har gått slentrian i “konferensandet” och det är både trist och onödigt. För det behöver inte kosta mängder att addera det lilla extra som gör just ditt seminarium minnesvärt!

Efter många år i näringslivsorganisationer har jag stor erfarenhet av att medverka, arrangera och leda seminarier och konferenser av olika slag. Och jag vet hur man undviker fällor som ofta drar ner kvalitén på ett möte. De erfarenheterna har jag med mig in i min roll som “mötesbyggare” och moderator.

Jag lyfter alltid fram några käpphästar i samband med uppdrag. Självklart varierar mina råd beroende på det tänkta mötets karaktär, men flera av följande punkter är givna:

•  Varför vill ni arrangera detta möte? Ha ett klart syfte, med andra ord.
•  Hur ser den tänkta publiken ut? Homogen eller varierande bakgrund?
•  Vad är det viktigt att deltagarna tar med sig från mötet?
•  Hur lång tid går åt för att täcka ämnet/ämnena? (Underbart är oftast kort…)
•  Många talare? Dela in seminariet i block.
•  Begränsa antalet talare/debattörer på scenen samtidigt.
•  Se till att avdelade tider hålls. Basta.
•  Undvik att talare gör företagspresentationer - lägg på nätet och/eller i folder.
•  Undvik “death by powerpoint”...  
•  Behövs någon “magnet” för att nå er publik?
•  Moderatorn kan inte åstadkomma underverk om programmet är svagt

Prio ett är att lägga stort fokus på publiken - dvs ha ett utifrån och in-perspektiv. Dina seminariedeltagare har satt av tid för att de vill få nya insikter. Kanske har de betalat en väl tilltagen avgift, men om inte, kostnadsfritt innebär inte att du som arrangör kan ge avkall på kvalitén! Du vill ju inte att publiken ska bli irriterad över illa förberedda presentationer, dåliga powerpoints eller talare som inte kan förmedla sitt budskap på ett intresseväckande sätt. Då kanske de avstår från ditt nästa arrangemang.

För att undvika det är noggranna förberedelser A och O. Lämna inget åt slumpen! Återigen, utgå från de förmodade deltagarna. Vad vill du att de ska ta med sig från mötet - och vad tror du att de själva vill få ut? Utforma programmet därefter. Försök att “kvalitetssäkra” talarna - har de scen- och presentationsvana? Ovana talare kan behöva stöd från moderator - frågor istället för innantilläsning och powerpoints ger bättre dynamik.

Författare: Maria Nygren

Vi bär alla på olika sanningar som vi följer av olika anledningar. En del sanningar lyfter oss medan andra sanningar begränsar oss. Om vi lär oss förstå vilka sanningar som formar våra tankar och känslor blir våra liv så mycket lättare att leva. Är dina sanningar begränsande eller utvecklande och när höjer du din röst, är det för att hylla eller klaga?

Jag har förstått att hockeylaget från min hemstad är en viktig del av mig. Var engagerad i föreningen under hela min tid i staden och min far har fortfarande en roll i föreningen. Ända sedan småbarnsben har det centrala snacket i staden handlat om hockeylagets allt som oftast begränsade framgångar. Jag minns att även under lagets storhetstid på 80-talet fanns det många tvivlare som önskade undergång och misslyckanden.

Mycket av livet handlar om att klara av misslyckanden, skador och olyckskorpar som vill trycka ner en. För någon månad sedan säkrade laget kontraktet i slutsekunderna och vi kan pusta ut efter ännu en jobbig säsong. Många har de varit som frustrerat utryckt aldrig mer och lägg ner. Det kan vara lätt att gotta sig i denna kritik och bara ösa ur sig.

Vem vill du vara? Vi kan välja om vill tänka utveckling eller avveckling, vill du ha tankar som får dig och din omgivning att blomstra eller vissna. I min värld kan vi omprogramera oss och välja våra sanningar. Vi kan välja att se oss som offer för omständigheterna eller faktiskt ta tag i taktpinnen och styra våra liv och göra våra drömmar verkliga.

Kan vara lätt att hamna i en negativ spiral och börja leta fel på sig själv och andra, beklaga sig över vädret, klaga på hockeylaget eller kollegor istället för att fundera på hur man egentligen vill leva sitt liv. För många lever inte det liv de önskar, sitter fast i negativa mönster med närstående, kollegor eller vänner som begränsar mer än lyfter. Det gäller att våga sticka ut, lyssna till sitt hjärta, stå upp för det goda och lämna gnället. Det är ditt liv, stå upp för det, du förtjänar det bästa!

Livet kan vara så enkelt men allt som oftast krånglar vi till det på grund av en påhittad sanning som inte är utvecklande. Visa ödmjukhet mot dem du bryr dig om, ta hand om dig själv och dina behov, våga hoppa och njut av att du faktiskt kan välja dina andetag.

Gå ut och gör skillnad!

Författare: Mathias Wahlström

”Mamma, det bästa är att vi alltid har en hjärna att tänka med.” Min 6-åring berättar för mig att hon är så glad för att hon har en hjärna hon kan använda och lösa problem med. Jag som psykolog möter dagligen personer som mår dåligt och som upplever att de fått försämrat minne, sämre koncentrationsförmåga och inte fungerar som tidigare, blir väldigt glad över dotterns insikt om betydelsen av vår hjärna för hur vi fungerar och mår.

Jag är övertygad om att den ökade psykiska ohälsan är en tydlig reaktion på hjärnans reaktion på den miljö vi har skapat och lever i. En miljö som skickar ständiga stimuli till hjärnan om faror. Det kan vara sociala medier, mail, förändring i organisationen, att hinna med att ordna ett barnkalas eller att ”man borde träna och vara i samma form som alla andra”.  

Hjärnan aktiverar då kroppens stressystem och sprutar ut stresshormoner som sätter igång det sympatiska nervsystemet. Vi hamnar i ett kroppsligt tillstånd av stress som innebär en mängd olika reaktioner som ökad puls, hjärtklappning och yrsel. Detta tycker vi är obehagligt och det ger oss ångest. En ond cirkel. Om systemet är påslaget under en längre tid blir neuronen (hjärnans celler) sämre fungerande och vi utvecklar symtom som jag beskriver ovan men även oro, nedstämdhet och utmattningssymtom.

Det har ju sagts tidigare att det inte är den starkaste som överlever, utan den som kan anpassa sig bäst till miljön omkring. Vårt samspel med miljön är individuell och beror på vem vi är - en del accepterar och hanterar ökade krav lättare, medan för andra blir det overload.

För att må bra och anpassa oss till vår tids miljö, behöver vi bli mycket bättre på att ta hand om våra hjärnor. Om du från och med nu väljer att se din hjärna som en kroppsdel som övriga så är det lättare att förstå och agera. Om du vill ha platt mage och magrutor, då äter du mer hälsosamt och tränar mer. Om du vill ha en hjärna som fungerar så ska du inte bara äta rätt och motionera utan även se till att du aktiverar olika delar i hjärnan så att andra delar samtidigt får vila.

Den främre delen av vår hjärna (det som kallas för prefrontala cortex), som vi hittar bakom pannan är inte bara den delen vi använder när vi planerar och strukturerar vår tillvaro, utan även den delen som enligt ny forskning visat sig ha överaktivitet hos personer som grubblar mycket och har negativa tankar och oro. Om vi grottar ner oss i grubbel blir det den delen av hjärnan vi ”tränar upp” och aktiviteten dominerar vårt mående.

En metod som enligt nya studier visar hur vi kan bryta negativa processer och förändra hjärnans aktivitet till det positiva är meditation. Genom att meditera minskar aktiviteten i prefrontala cortex och då aktiveras istället ett litet område i övre vänstra hjärnhalvan där positiva och optimistiska tankar processas. Och vi mår bättre!

I mina föredrag berättar jag mer om hur du kan ta hand om din hjärna och kropp för att vara bättre rustad och hantera den miljön vi lever i nu. För det går att hitta lugnet även i denna miljön, sådana människor träffar jag också dagligen.

Författare: Helena Kubicek Boye

Vad bör man kräva av ett team?

Jag har deltagit i – eller observerat – många olika diskussioner om krav, kravställning och om vad man egentligen bör kräva av team. Ibland går sådana diskussioner bra men ibland går de snett eller fastnar i något. Oavsett hur bra diskussionerna går så ser jag ändå ett mönster: De flesta diskuterar krav som om de bara skulle komma utifrån.

Dags att prova krav inifrån?

Kraven som kunder eller ‘stakeholders’ ställer på teamet, eller på produkten som teamet utvecklar, kan sägas komma utifrån. På samma sätt kan ledningens krav på en chef eller en avdelning sägas komma utifrån eller uppifrån; i alla fall inte inifrån. När det gäller krav som ställs på ett team och på det som teamet producerar så diskuteras krav rätt ofta i termer som ‘kundkrav’, ‘produktägarens önskemål’, ‘chefen vill’ och så vidare. De kan alla sägas komma utifrån.

Vad sägs om att be teamet ställa kraven?

En sak som jag har provat ganska många gånger och oftast med stor framgång är att be teamet att själva ställa krav. Då menar jag inte bara krav på den produkt som teamet utvecklar, utan om krav på teamet som sådant. Det går att uttrycka det som att mina krav på teamen då har varit att de själva ställer kraven på sig själva. Det har i stort sett alltid fungerat riktigt bra, så jag är inte orolig för att det ska gå tokigt. Om någon tänker att teamet kanske skulle ställa för låga krav bara för att de får göra det själva så skulle jag säga ”McGregors X&Y”. Läs mer om den teorin på Wikipedia. Det kan förstås vara olämpligt av andra skäl. Till exempel kanske teamet inte mår så bra som team betraktat och i så fall behöver vi hantera det först. Det kan å andra sidan vara så enkelt att teamet bara aldrig tidigare har blivit ombedda att ställa krav, så de kanske vill ha lite utbildning eller tips. Det är inget konstigt med det i så fall och det är lätt att hantera.

Förslag på teamets krav på teamet

Här är några förslag på krav som ett team kan ställa på sig själva. Förslagen är inte färdiga eller perfekta; se dem som diskussionsstartare: 

Krav 1: ”Vi ska förtydliga vår agila process så att alla andra förstår hur de ska interagera med den.” 

Krav 2: ”Vi ska förbättra kvaliteten på det vi släpper ifrån oss så att andra anser att den är hög och pålitlig.” 

Krav 3: ”Vi ska sprida kunskap i teamet snabbare och mer strukturerat för att göra oss mindre individberoende och på så vis lättare kunna dela på allt arbete.” 

Krav 4: ”Vi ska öka vår produktivitet genom att förbättra möten och effektivisera administration.”

Hur vet vi om det gick bra?

Varför inte låta teamet fundera på det också? Kanske vill de testa något i stil med det här?: 

Mätning 1: Fråga alla, kanske? 

Mätning 2: Prata med folk och ställa samma fråga med jämna mellanrum, medan vi gör olika sorters förbättringar? 

Mätning 3: Rita en tabell över alla speciella ansvar och uppgifter i teamet och sedan markera hur bekväma alla känner sig med respektive ansvar? Det ger också en tydlig bild av var utbildningsinsatser skulle göra störts nytta.  Kanske finns ett internt utbildningsprogram på plats så att utbildningen är lättillgänglig? 

Mätning 4: Vi kunde helt enkelt fråga efter varje möte hur nöjda alla är med just möteskvaliteten och be alla gradera frustrationen de upplever i alla administrativa saker?

Stöd kan behövas i vilket fall som helst

Även om ett team har fått ställa upp krav på sig själva så kan de förstås komma att behöva hjälp och stöd från andra för att lyckas. Det beror i så fall inte på att teamet själva ställde kraven, så kan det ju vara ändå i olika sammanhang.

Blev det inte perfekt direkt? 

Vi jobbar förhoppningsvis agilt med hela utvecklingen, inklusive kravens väg till att bli produktfunktioner, så då är det ganska självklart att jobba agilt med teamets egen kravställning också. Det fungerar bra att teamet är transparenta både med sina krav på sig själva (skriv upp och följ upp) och med sina krav på produkten och det fungerar fint att teamet till exempel efter varannan sprint gör justeringar i hur de arbetar med kravställningen. 

Varannan sprint? Varför inte varje sprint, kanske någon tänker? Det kan fungera bra med varje sprint också, men jag brukar tänka att en gång är ingen gång. Om vi ändrar för ofta kan det göra att slumpen får för stor inverkan så att beslut tas på felaktiga grunder.

Men kraven på produkten då?

Om vi involverar teamet i även de kraven så behöver det inte alls betyda att teamet bara skulle fokusera på sina egna favoriter, kodkvalitet eller balla features som vissa verkar tro.Om vi på ett seriöst sätt diskuterar med teamet kring försäljning, besöksstatistik, kundnöjdhet, konverteringsgrader, konkurrensen, eller vad det nu må vara så kommer ett välfungerande (*) team gott och väl att kunna komma med bra förslag på hur produkten bäst kan utvecklas, dvs vilka krav som bör ställas och hur de kan prioriteras.

Författare: Björn Lindqvist

Sedan några år tillbaka har statsförvaltningen arbetat målstyrt enligt tankarna i New Public Management (NPM). Nu vill regeringskansliet att Sveriges förvaltningar och myndigheter börjar styra sina verksamheter och hantera sina relationer till andra myndigheter, mer tillitsbaserat. Det visade sig att NPM ledde till överraskande stora kostnader för kontrollapparaten och att målstyrning (med i huvudsak kvantitativa mål) ledde till bristande förståelse ute i verksamheterna och därmed bristande engagemang och professionalism hos kunskapsmedarbetarna. Tillitsbaserad styrning, som det beskrivs av Statskontoret i en rapport från hösten 2016, handlar mer om att i dialog med alla intressenter skapa mening och förståelse som leder till ökat engagemang för uppgiften och därmed bättre kvalitet i genomförandet. En utmaning med tillitsbaserad styrningen är att tillit inte uppstår av sig själv. Den kommer kommer långsamt och bygger mer på relationer där ömsesidig respekt och gemensam förståelse är centralt. Om NPM kan symboliseras av kalkylark med beräkningar så kan tillitsbaserad styrning symboliseras av utvecklade relationer. Men svaret är sällan det ena eller andra utan snarare en god balans mellan de två. Så svaret på ökad förmåga att lösa uppgiften med engagemang är att komplettera NPM med aktiviteter som bygger tillit på ett långsiktigt hållbart sätt. Förmågan hos chefer att leda dialoger om verksamhetens uppgift, innehåll och hur medarbetarna tillsammans löser det på bästa sätt tillsammans är en viktig komponent för att lyckas med tillitsbaserad styrning. Den förmågan kommer inte av sig själv om man är van att vara chef och leda och fördela arbetet på traditionellt sätt. Att arbeta med denna typ av verksamhetsutveckling "tjänstevägen" tar dess utom lång tid och riskerar att bli en motbild av hur tillits utvecklas.

I denna föreläsning beskriver Gabriel Montgomery, BasKraft och Bengt Wittgren, Indea hur utvecklingen av tillitsbaserad styrning kan gå till i praktiken baserat på hur utveckling i dag ofta sker viralt och upplevelsebaserat.

Bengt Wittgren har mångårig erfarenhet från ledningspositioner i både näringsliv och myndighet. Bengts erfarenheter av att leda en myndighet paras i denna föreläsning med Gabriel Montgomerys erfarenheter av utvecklingsarbete i så skilda kulturer som Sydkorea, Pakistan och Sverige.

Författare: Gabriel Montgomery

För chefer & medarbetare  

Patrik Sandberg hjälper dig och er att gå från ”tanke till handling” som är ett ledord för oss i personligt ledarskap. Att implementera den nya insikten och kunskapen för vardagens arbete och få nya resultat. Vi tränar chefer och projektledare att få större genomslagskraft och grupper och medarbetare att arbeta smartare, kommunicera tydligare, lyssna mer fokuserat och nå sina mål med mindre stress och mer arbetsglädje.

Vi har utvecklat över 500 företag och organisationer. Coachat mer än 1000 chefer, ledare, entreprenörer och säljare i Norden. Vi arbetar med att utveckla lönsamheten och effektiviteten hos våra kunder och visar hur människors potential kan tas tillvara i större utsträckning och därmed hur lönsamheten och effektiviteten utvecklas. Möt oss i Humlegården och se över inte bara vad, hur och när utan ”varför” ni ska gå från tanke till handling och nå era mål tydligt och klart!

Aktiv träning av din personliga genomslagskraft i kommunikation –För medarbetare och chefer. Hur får man personlig genomslagskraft? Hur får man förtroende? Vi ser alltid till DBU Din bästa utgåva. Du ska vara dig själv, du är unik med din röst och ditt kroppsspråk. Medarbetare och Chefer förväntas att nå fram och kunna tala inför grupp och individer. Utmaningarna ökar för att nå fram med aktiv kommunikation ii smågrupper, projektledning, samtal på telefon och videolink. Men så lätt är det faktiskt inte. Vi bedöms på vårt kroppsspråk och röst mer än våra ord. Hela 93% är vårt kroppsspråk och röstläget. Endast 7% våra ord. Många av våra förberedelser läggs på texter och ord. Genom att få tränas av Patrik Sandberg som tränat 1000 projektledare, chefer och säljare mfl. individuellt och 500 företag. När du bokar Patrik och föreläsning får ni många verktyg och att kunna träna personligen av en erfaren tränare som utbildad flera chefer och bla; FN, Trygg Hansa så kommer du kunna framföra ett budskap med trovärdighet och självsäkerhet.

En bra presentation handlar inte bara om vad som sägs, utan hur det sägs. Ditt kroppsspråk och din röst är viktiga delar för att ditt budskap ska nå fram. Innehållet i denna personliga utbildning omfattar även mental förberedelse inför en presentation, hur det påverkar dig och effekten det har på själva presentationen. Du kommer arbeta med kroppsspråk, improvisation och status, storytelling och hur man får ”peaks” i ett framträdande. Vikten av närvaro. DBU (din bästa utgåva), Röstträning.

Författare: Patrik Sandberg

Tycker du att män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället idag? 

Om du svarar Ja på den frågan så vet jag inte vart du varit den senaste tiden men du behöver ta av dig skyddsglasögonen och möta verkligheten. Vi är inte jämställda. Vi är mer jämställda än vissa andra länder, ja. Vi är "mest jämställda i Europa" enligt EIGE, EU:s jämställdhets institut, med 74,2 procent jämställdhet. 2005 när mätningarna började låg vi på 72,8 så det går ju framåt. Men ändå. knappt 75% jämställdhet. Är det nåt att skryta med verkligen? Att mer än hälften av Sverige befolkning bara har 75% av den andra halvans möjligheter, rättigheter och skyldigheter? 

Nej. Vi är inte jämställda. Vi behöver inte ett EU index som talar om det, men visst är det bra att ha det att luta sig mot om någon ifrågasätter jämställdhetsarbetet. Men nu gör inte många det. De flesta är överens om att vi är alla lika mycket värda och ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Varför är det inte så då? Varför ligger vi inte på 100%? 

Det finns flera anledningar. Och det behövs därmed jobb på flera olika håll. De behövs de som kämpar för lika löner för lika jobb, de som kämpar för högre löner för sk "kvinnoyrken". De behövs de som anställer kvinnor till höga positioner istället för män och de som fyller styrelser med kvinnor. Men de behövs också de som jobbar med att förändra nästa generation, barn och unga och deras syn på hur de "ska vara" baserat på deras kön. De behövs de som slåss för transpersoners rättigheter, eftersom samhället länge blundat för det faktum att det inte bara finns män och kvinnor utan även andra könsidentiteter. De behövs de som protesterar på stan mot orättvisor och de som skriver på upprop i från hemmets lugna vrå. De behövs de som säger i från på arbetsplatsen när någon drar ett sexistisk skämt och någon som informerar alla om vad som är ett sexistiskt skämt. De behövs dem som sitter hemma och läser litteratur de aldrig hört talas om för att vidga sina vyer och de som lägger upp länkar till artiklar om normer och normkritik på Facebook för alla sina fastrar och morbröder, kusiner och barndomsvänner som inte är insatta. Smått och stort, allt behövs. 

Vad kan du göra?  Det spelar ingen roll om du är chef eller anställd, du kan påverka din arbetsplats. 

Chefen: 

• Boka föreläsare inom normkritik till nästa konferens. Låt personalen bli inspirerad!  
• Planera in tid för workshop i jämlikshetsarbete. 
• Använd deras kunskap och engagemang för att bygga en jämlikhetsplan.
•  Gå en kurs i Normkreativt ledarskap. Utbilda dig själv så att du vet vad du vill att dina anställda ska få ta del av. 

Anställd: 

• Fråga din chef om arbetsplatsens jämlikhetsplan. Finns ingen; kräv att en sådan ska finnas! 
• Tipsa om föreläsare/workshopledare och påminn om hen glömmer! 
• Prata om jämlikhet med dina kollegor, berätta om hur det kan förbättra arbetsplatsen. Ju fler ni är desto mer kan ni påverka chefen!

Sist men inte minst; Håll inte på med fluffiga löften. Gör konkreta planer för arbetet och håll er till dem! Tjusiga och luddiga ord kommer inte höja jämställdhets-procenten. 

Jag vill se 100% innan min 7 åriga dotter blir vuxen. Vad tror ni? Klarar vi det?

Författare: Sophie Thelning

Ibland undrar människor varför vissa verksamheter blir så otroligt framgångsrika medan andra misslyckas. Givetvis finns det många parametrar man kan titta på men det viktigaste är människosynen – hur man ser på de som verksamheten är till för och sina medarbetare. Hur man involverar dem och tar vara på kraften som finns hos dem.

Låt mig berätta om en pojke för att ni ska förstå vad jag menar. Pojken är i tioårsåldern. Ögonen som döljs av tjocka glasögon är pigga och intelligenta. Pojken och jag ska ta en promenad för att han ska få möjlighet att berätta för mig om sin skola. Skolan har ansökt om att få ett pris och ska utvärderas (jag är med i juryn). Och en del av den utvärderingen är en promenad med en elev.

”Jag älskar min skola!” börjar han. ”Och då ska du ändå veta att jag gjorde allt för att slippa att gå på den här skolan. Jag gick i en annan skola tidigare. Där blev jag mobbad. Jag var livrädd för att byta skola. I den gamla skolan kände jag ju till mobbarna. Jag visste hur jag skulle bete mig. Ibland kanske någon till och med hälsade. Varför skulle jag lämna ett ställe där jag visste vad som gällde för en ny skola? Börja om från början?”

Pojkens kinder glöder. Vi går förbi en fotbollsplan där ett antal barn har idrottslektion. Pojken pekar på planen. ”Titta här Monika” säger han. ”Där är min lärare. Jag älskar idrott för han ser mig, han låter mig vara med på mina villkor. Jag älskar matte, svenska… ja allt!”

Pojken berättar sedan om sina handikapp. Det är inte bara ögonen han har problem med. Det är mycket annat, bl.a. dyslexi. Jag tänker när jag ser på honom att det är orättvist att en så ung person ska ha drabbats av så mycket. Men pojken strålar. Han ser inte drabbad ut utan nöjd med livet och sin skola.

Jag har tidigare hört hans lärare med stolthet berätta om sitt arbete – hur de hela tiden tänker på eleverna och vad de kan göra bättre för att de ska få med sig ett lärande för livet. Det har lett till enastående fina resultat och stor arbetsglädje. Nyckeln har varit att se eleverna och låta dem får jobba efter sina villkor. Klassrummen har utformats för att passa eleverna; man har inte traditionella klassrum utan de ser mer ut som små kontorslandskap med egna bås för att skapa större möjlighet till koncentration. Eleverna har lärt sig att självskatta sina kunskaper och när de lämnar klassrummen kan de alla visualisera hur mycket de förstått av undervisningen genom att sätta upp lappar på klassrumsdörren. Skolan har gjort ett fint arbete där respekten för människan är tydligt i allt. När pojken visar upp sin skola är det ett tydligt kvitto på att de har lyckats.

På vår rundtur bekräftar pojken gång på gång den bild lärarna har målat upp. Med livligt engagemang berättar han hur skolan anpassat sig efter honom och sett hans möjligheter. Han visar t.ex. hur man märkt upp skolgården så han ska slippa gå in i vassa hörn. Det har fått honom att älska alla ämnen, även sådana han tidigare fruktade.

Det är en omtumlande promenad. Jag är tacksam över att få ha upplevt den och fått höra pojkens historia. När vi skiljs åt säger han: ”Jag lär mig så mycket på den här skolan! Men det bästa av allt är att den också fått min familj att må bättre. Mina föräldrar ser att jag trivs och oroar sig inte. Det betyder så mycket för mig”.

Författare: Monika Wendleby

Depression förutses att redan om tre år vara den största sjukdomen i västvärlden. Är vi överens om att alla människor har rätt att må bra? För den som inte ser syftet med att värdera andras välbefinnande, eller förstår de direkta samhällsvinsterna av människors välmående, påvisar vi folkhälsans betydelse med att det kostar samhället pengar. Massor med pengar. Psykisk ohälsa kostar idag över 70 miljarder kronor om året, det brukar ge motivation nog att vilja skapa förändring i de flesta läger.

Vad är orsakerna till denna destruktiva kurva och hur ska vi vända den? 

Det viktigaste svaret på den frågan är – tillsammans. Med ett samhällsproblem av denna rang är det inte rimligt att lägga det totala ansvaret på den enskilda individen. Kan jämföras med läskunnighet eller vaccinationsprogram, samhället har ett ansvar att ta frågan på allvar. Den andra grundläggande faktorn är att arbeta förebyggande. Vi skapar starka barn och ungdomar istället för att laga trasiga vuxna. Sedan fortsätter vi det förebyggande arbetet på arbetsplatser och inom sjukvården (snart att kallas friskvården). Låter som en given plan eller hur? Bara att klubba igenom och köra på, eller? Tills dess, du då, som individ, vad kan du göra? 

1.  Skapa dig mening med livet. En hög riskfaktor för depression är känslan av brist på en meningsfull tillvaro. Hitta balans i största möjliga mån emellan dina olika plattformer och se till att en större del av din tid går till någonting som är givande för dig. Resten av tiden kan du försöka skita i lite saker. 

2.  Sök gemenskap. Det gör du bäst genom att riva en del av din mur och faktiskt bjuda in dem du väljer att lita på att möta ditt riktiga jag. Ensamhet är en stor orsak att vi drabbas av psykisk ohälsa. Och även den som dagligen är omringad av människor kan känna sig ensam, det börjar inifrån. 

3.  Se andra människor. Du kan vara den som gör att någon känner sig sedd. Du kan vara den som håller en annan person ovanför vattenytan. Det kan räcka med ett enkelt ”hur mår du?” och att faktiskt lyssna till svaret. Det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna under artikel 29. ”Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.” Det lättast tillgängliga sättet att göra sin plikt för samhället är att se människorna omkring dig som lika viktiga individer som dig själv. 

4.  Rör på dig och ge kroppen den näring den behöver. Motion är ett elementärt fysiologiskt behov, så som att sova, äta, toabesök och intimt umgänge. Att förbise detta är det bästa sättet att inte ta ansvar för sin totala hälsa. För att sen både kroppen och hjärnan ska fungera behöver vi få i oss rätt typ av bränsle, som kan bygga på en hel vetenskap, eller sunt förnuft, hitta det sätt som bäst passar dig. Näringsbrist och obalanserad kost gör att signalsubstanserna inte fungerar som de ska vilket kan leda till depression. Medan för högt intag av socker och transfetter minskar hjärnans förmåga att producera nya nervceller som är ett bra mått på hur vi mår där uppe i holken. 

5.  Välj en positiv inställning. Är du en av dem som alltid hittar någonting att klaga på? Då har du större sannolikhet inte bara bli utbränd och deprimerad själv utan du förpestar troligen även andras tillvaro. Det går att träna sig i positivt tänkande, och även om du vill hålla din image av att vara en skeptisk cyniker kan du i smyg tänka att du faktiskt har det rätt bra, (tillslut kommer folk genomskåda dig, men när det väl uppdagas kommer det vara ett ickeproblem.) Tack för att du tar din egen och andras hälsa på allvar! Vad kan du göra redan idag? 

Vill du veta mer om mig, 

följ @ottivation på Instagram :) 

Författare: Ottilia Westskytte

1. Hantera din energi, inte stressen!

Stresshantering, glädje, arbetsprestation, relationer, ledarskap och harmoni i livet – allt handlar om att rikta, hantera och återhämta energi på ett sätt som gagnar din bild av hur du vill leva. Bli medveten om vad du lägger energi på, var du riktar ditt fokus. ”Lägg inte energi på det nu”, har vi alla hört. Eftersom dina tankar, dina mentala processer, skapar din verklighet har du möjlighet att göra ett tolkningsval av intryck på ett sätt som sänker stressen och får dig att behålla energin. Och med alla teknologiska distraktioner är det superviktigt att kunna rikta fokus på rätt saker för stunden. Bli medveten hur känslor, människor och platser ger eller tar energi från dig. Var noga med paus och återhämtning flera gånger per dag för att ladda på med mer ork.

2. Börja dagen på rätt sätt

Jag hör ofta, i diskussioner när jag håller föreläsningar ute på företag, tankar om att hur vi startar vår dag borde ha inverkan på hur dagen blir. Helt rätt! Se till att logga in i dig själv istället för din mobiltelefon. Låt jobbet vara tills du lämnat hemmet eller börjar din arbetsdag. Den börjar inte på sängkanten. Ge dig själv gåvan att börja dagen med att röra och stretcha din kropp, om bara för en minut. Ta några djupa andetag och öva på att vara närvarande. 

Få fler tips om morgonrutinen och kolla Fredriks morgonstretch här: Morgonrutin & Morgonstretch

3. Allt är inte stress

Många benämner “mycket att göra”, “bråttom”, “behöver skynda mig” som stress. Vad är det vi kallar stress och vilken funktion kan det få att vi benämner något som stressigt? Så otroligt viktigt att prata om företagsklimat när man ska förbättra välbefinnande i en organisation. Vid en studie vid Columbia Business School så skulle testdeltagarna hålla ett tal, och en grupp fick höra att stress är farligt, jämfört med den andra gruppen som fick höra att stress kan vara stärkande. Den andra gruppen hade mer självförtroende och var till och med mer entusiastiska av erfarenheten. Diskutera det här med dina kollegor för att inte den kollektiva energin ska bli uppstressad helt i onödan.

4. Spring ifrån stressen

Träning är ett av de bästa sätten att sänka stresshormonet kortisol. När du ger dig ut för att springa ökar faktiskt kortisolnivåerna. Det behövs för att din kropp ska klara av att prestera fysiskt. Kortisolnivåerna sjunker dock lägre efter träningspasset än vad de var innan. Det intressanta är att om du tränar regelbundet så kommer kortisolet öka allt mindre vid andra situationer då kroppen gör sig beredd för en utmaning – eller en stressig situation. Du blir helt enkelt mer resistent mot stress av att motionera.

5. Prioritera vid rätt tillfälle

Att prioritera och skriva ner ideér så fort som möjligt är självklart för att skapa mer mental energi och plats. Men det är viktigt att göra det vid rätt tidpunkt. Att prioritera är nämligen en av de jobbigaste och mest energikrävande processerna för hjärnan. Så se till att göra det när du har mycket energi och är pigg, till exempel direkt när du kommer till jobbet.

Författare: Fredrik Grythberg