Vad bör man kräva av ett team?

Jag har deltagit i – eller observerat – många olika diskussioner om krav, kravställning och om vad man egentligen bör kräva av team. Ibland går sådana diskussioner bra men ibland går de snett eller fastnar i något. Oavsett hur bra diskussionerna går så ser jag ändå ett mönster: De flesta diskuterar krav som om de bara skulle komma utifrån.

Dags att prova krav inifrån?

Kraven som kunder eller ‘stakeholders’ ställer på teamet, eller på produkten som teamet utvecklar, kan sägas komma utifrån. På samma sätt kan ledningens krav på en chef eller en avdelning sägas komma utifrån eller uppifrån; i alla fall inte inifrån. När det gäller krav som ställs på ett team och på det som teamet producerar så diskuteras krav rätt ofta i termer som ‘kundkrav’, ‘produktägarens önskemål’, ‘chefen vill’ och så vidare. De kan alla sägas komma utifrån.

Vad sägs om att be teamet ställa kraven?

En sak som jag har provat ganska många gånger och oftast med stor framgång är att be teamet att själva ställa krav. Då menar jag inte bara krav på den produkt som teamet utvecklar, utan om krav på teamet som sådant. Det går att uttrycka det som att mina krav på teamen då har varit att de själva ställer kraven på sig själva. Det har i stort sett alltid fungerat riktigt bra, så jag är inte orolig för att det ska gå tokigt. Om någon tänker att teamet kanske skulle ställa för låga krav bara för att de får göra det själva så skulle jag säga ”McGregors X&Y”. Läs mer om den teorin på Wikipedia. Det kan förstås vara olämpligt av andra skäl. Till exempel kanske teamet inte mår så bra som team betraktat och i så fall behöver vi hantera det först. Det kan å andra sidan vara så enkelt att teamet bara aldrig tidigare har blivit ombedda att ställa krav, så de kanske vill ha lite utbildning eller tips. Det är inget konstigt med det i så fall och det är lätt att hantera.

Förslag på teamets krav på teamet

Här är några förslag på krav som ett team kan ställa på sig själva. Förslagen är inte färdiga eller perfekta; se dem som diskussionsstartare: 

Krav 1: ”Vi ska förtydliga vår agila process så att alla andra förstår hur de ska interagera med den.” 

Krav 2: ”Vi ska förbättra kvaliteten på det vi släpper ifrån oss så att andra anser att den är hög och pålitlig.” 

Krav 3: ”Vi ska sprida kunskap i teamet snabbare och mer strukturerat för att göra oss mindre individberoende och på så vis lättare kunna dela på allt arbete.” 

Krav 4: ”Vi ska öka vår produktivitet genom att förbättra möten och effektivisera administration.”

Hur vet vi om det gick bra?

Varför inte låta teamet fundera på det också? Kanske vill de testa något i stil med det här?: 

Mätning 1: Fråga alla, kanske? 

Mätning 2: Prata med folk och ställa samma fråga med jämna mellanrum, medan vi gör olika sorters förbättringar? 

Mätning 3: Rita en tabell över alla speciella ansvar och uppgifter i teamet och sedan markera hur bekväma alla känner sig med respektive ansvar? Det ger också en tydlig bild av var utbildningsinsatser skulle göra störts nytta.  Kanske finns ett internt utbildningsprogram på plats så att utbildningen är lättillgänglig? 

Mätning 4: Vi kunde helt enkelt fråga efter varje möte hur nöjda alla är med just möteskvaliteten och be alla gradera frustrationen de upplever i alla administrativa saker?

Stöd kan behövas i vilket fall som helst

Även om ett team har fått ställa upp krav på sig själva så kan de förstås komma att behöva hjälp och stöd från andra för att lyckas. Det beror i så fall inte på att teamet själva ställde kraven, så kan det ju vara ändå i olika sammanhang.

Blev det inte perfekt direkt? 

Vi jobbar förhoppningsvis agilt med hela utvecklingen, inklusive kravens väg till att bli produktfunktioner, så då är det ganska självklart att jobba agilt med teamets egen kravställning också. Det fungerar bra att teamet är transparenta både med sina krav på sig själva (skriv upp och följ upp) och med sina krav på produkten och det fungerar fint att teamet till exempel efter varannan sprint gör justeringar i hur de arbetar med kravställningen. 

Varannan sprint? Varför inte varje sprint, kanske någon tänker? Det kan fungera bra med varje sprint också, men jag brukar tänka att en gång är ingen gång. Om vi ändrar för ofta kan det göra att slumpen får för stor inverkan så att beslut tas på felaktiga grunder.

Men kraven på produkten då?

Om vi involverar teamet i även de kraven så behöver det inte alls betyda att teamet bara skulle fokusera på sina egna favoriter, kodkvalitet eller balla features som vissa verkar tro.Om vi på ett seriöst sätt diskuterar med teamet kring försäljning, besöksstatistik, kundnöjdhet, konverteringsgrader, konkurrensen, eller vad det nu må vara så kommer ett välfungerande (*) team gott och väl att kunna komma med bra förslag på hur produkten bäst kan utvecklas, dvs vilka krav som bör ställas och hur de kan prioriteras.

Författare: Björn Lindqvist

Sedan några år tillbaka har statsförvaltningen arbetat målstyrt enligt tankarna i New Public Management (NPM). Nu vill regeringskansliet att Sveriges förvaltningar och myndigheter börjar styra sina verksamheter och hantera sina relationer till andra myndigheter, mer tillitsbaserat. Det visade sig att NPM ledde till överraskande stora kostnader för kontrollapparaten och att målstyrning (med i huvudsak kvantitativa mål) ledde till bristande förståelse ute i verksamheterna och därmed bristande engagemang och professionalism hos kunskapsmedarbetarna. Tillitsbaserad styrning, som det beskrivs av Statskontoret i en rapport från hösten 2016, handlar mer om att i dialog med alla intressenter skapa mening och förståelse som leder till ökat engagemang för uppgiften och därmed bättre kvalitet i genomförandet. En utmaning med tillitsbaserad styrningen är att tillit inte uppstår av sig själv. Den kommer kommer långsamt och bygger mer på relationer där ömsesidig respekt och gemensam förståelse är centralt. Om NPM kan symboliseras av kalkylark med beräkningar så kan tillitsbaserad styrning symboliseras av utvecklade relationer. Men svaret är sällan det ena eller andra utan snarare en god balans mellan de två. Så svaret på ökad förmåga att lösa uppgiften med engagemang är att komplettera NPM med aktiviteter som bygger tillit på ett långsiktigt hållbart sätt. Förmågan hos chefer att leda dialoger om verksamhetens uppgift, innehåll och hur medarbetarna tillsammans löser det på bästa sätt tillsammans är en viktig komponent för att lyckas med tillitsbaserad styrning. Den förmågan kommer inte av sig själv om man är van att vara chef och leda och fördela arbetet på traditionellt sätt. Att arbeta med denna typ av verksamhetsutveckling "tjänstevägen" tar dess utom lång tid och riskerar att bli en motbild av hur tillits utvecklas.

I denna föreläsning beskriver Gabriel Montgomery, BasKraft och Bengt Wittgren, Indea hur utvecklingen av tillitsbaserad styrning kan gå till i praktiken baserat på hur utveckling i dag ofta sker viralt och upplevelsebaserat.

Bengt Wittgren har mångårig erfarenhet från ledningspositioner i både näringsliv och myndighet. Bengts erfarenheter av att leda en myndighet paras i denna föreläsning med Gabriel Montgomerys erfarenheter av utvecklingsarbete i så skilda kulturer som Sydkorea, Pakistan och Sverige.

Författare: Gabriel Montgomery

För chefer & medarbetare  

Patrik Sandberg hjälper dig och er att gå från ”tanke till handling” som är ett ledord för oss i personligt ledarskap. Att implementera den nya insikten och kunskapen för vardagens arbete och få nya resultat. Vi tränar chefer och projektledare att få större genomslagskraft och grupper och medarbetare att arbeta smartare, kommunicera tydligare, lyssna mer fokuserat och nå sina mål med mindre stress och mer arbetsglädje.

Vi har utvecklat över 500 företag och organisationer. Coachat mer än 1000 chefer, ledare, entreprenörer och säljare i Norden. Vi arbetar med att utveckla lönsamheten och effektiviteten hos våra kunder och visar hur människors potential kan tas tillvara i större utsträckning och därmed hur lönsamheten och effektiviteten utvecklas. Möt oss i Humlegården och se över inte bara vad, hur och när utan ”varför” ni ska gå från tanke till handling och nå era mål tydligt och klart!

Aktiv träning av din personliga genomslagskraft i kommunikation –För medarbetare och chefer. Hur får man personlig genomslagskraft? Hur får man förtroende? Vi ser alltid till DBU Din bästa utgåva. Du ska vara dig själv, du är unik med din röst och ditt kroppsspråk. Medarbetare och Chefer förväntas att nå fram och kunna tala inför grupp och individer. Utmaningarna ökar för att nå fram med aktiv kommunikation ii smågrupper, projektledning, samtal på telefon och videolink. Men så lätt är det faktiskt inte. Vi bedöms på vårt kroppsspråk och röst mer än våra ord. Hela 93% är vårt kroppsspråk och röstläget. Endast 7% våra ord. Många av våra förberedelser läggs på texter och ord. Genom att få tränas av Patrik Sandberg som tränat 1000 projektledare, chefer och säljare mfl. individuellt och 500 företag. När du bokar Patrik och föreläsning får ni många verktyg och att kunna träna personligen av en erfaren tränare som utbildad flera chefer och bla; FN, Trygg Hansa så kommer du kunna framföra ett budskap med trovärdighet och självsäkerhet.

En bra presentation handlar inte bara om vad som sägs, utan hur det sägs. Ditt kroppsspråk och din röst är viktiga delar för att ditt budskap ska nå fram. Innehållet i denna personliga utbildning omfattar även mental förberedelse inför en presentation, hur det påverkar dig och effekten det har på själva presentationen. Du kommer arbeta med kroppsspråk, improvisation och status, storytelling och hur man får ”peaks” i ett framträdande. Vikten av närvaro. DBU (din bästa utgåva), Röstträning.

Författare: Patrik Sandberg

Tycker du att män och kvinnor har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter i samhället idag? 

Om du svarar Ja på den frågan så vet jag inte vart du varit den senaste tiden men du behöver ta av dig skyddsglasögonen och möta verkligheten. Vi är inte jämställda. Vi är mer jämställda än vissa andra länder, ja. Vi är "mest jämställda i Europa" enligt EIGE, EU:s jämställdhets institut, med 74,2 procent jämställdhet. 2005 när mätningarna började låg vi på 72,8 så det går ju framåt. Men ändå. knappt 75% jämställdhet. Är det nåt att skryta med verkligen? Att mer än hälften av Sverige befolkning bara har 75% av den andra halvans möjligheter, rättigheter och skyldigheter? 

Nej. Vi är inte jämställda. Vi behöver inte ett EU index som talar om det, men visst är det bra att ha det att luta sig mot om någon ifrågasätter jämställdhetsarbetet. Men nu gör inte många det. De flesta är överens om att vi är alla lika mycket värda och ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Varför är det inte så då? Varför ligger vi inte på 100%? 

Det finns flera anledningar. Och det behövs därmed jobb på flera olika håll. De behövs de som kämpar för lika löner för lika jobb, de som kämpar för högre löner för sk "kvinnoyrken". De behövs de som anställer kvinnor till höga positioner istället för män och de som fyller styrelser med kvinnor. Men de behövs också de som jobbar med att förändra nästa generation, barn och unga och deras syn på hur de "ska vara" baserat på deras kön. De behövs de som slåss för transpersoners rättigheter, eftersom samhället länge blundat för det faktum att det inte bara finns män och kvinnor utan även andra könsidentiteter. De behövs de som protesterar på stan mot orättvisor och de som skriver på upprop i från hemmets lugna vrå. De behövs de som säger i från på arbetsplatsen när någon drar ett sexistisk skämt och någon som informerar alla om vad som är ett sexistiskt skämt. De behövs dem som sitter hemma och läser litteratur de aldrig hört talas om för att vidga sina vyer och de som lägger upp länkar till artiklar om normer och normkritik på Facebook för alla sina fastrar och morbröder, kusiner och barndomsvänner som inte är insatta. Smått och stort, allt behövs. 

Vad kan du göra?  Det spelar ingen roll om du är chef eller anställd, du kan påverka din arbetsplats. 

Chefen: 

• Boka föreläsare inom normkritik till nästa konferens. Låt personalen bli inspirerad!  
• Planera in tid för workshop i jämlikshetsarbete. 
• Använd deras kunskap och engagemang för att bygga en jämlikhetsplan.
•  Gå en kurs i Normkreativt ledarskap. Utbilda dig själv så att du vet vad du vill att dina anställda ska få ta del av. 

Anställd: 

• Fråga din chef om arbetsplatsens jämlikhetsplan. Finns ingen; kräv att en sådan ska finnas! 
• Tipsa om föreläsare/workshopledare och påminn om hen glömmer! 
• Prata om jämlikhet med dina kollegor, berätta om hur det kan förbättra arbetsplatsen. Ju fler ni är desto mer kan ni påverka chefen!

Sist men inte minst; Håll inte på med fluffiga löften. Gör konkreta planer för arbetet och håll er till dem! Tjusiga och luddiga ord kommer inte höja jämställdhets-procenten. 

Jag vill se 100% innan min 7 åriga dotter blir vuxen. Vad tror ni? Klarar vi det?

Författare: Sophie Thelning

Ibland undrar människor varför vissa verksamheter blir så otroligt framgångsrika medan andra misslyckas. Givetvis finns det många parametrar man kan titta på men det viktigaste är människosynen – hur man ser på de som verksamheten är till för och sina medarbetare. Hur man involverar dem och tar vara på kraften som finns hos dem.

Låt mig berätta om en pojke för att ni ska förstå vad jag menar. Pojken är i tioårsåldern. Ögonen som döljs av tjocka glasögon är pigga och intelligenta. Pojken och jag ska ta en promenad för att han ska få möjlighet att berätta för mig om sin skola. Skolan har ansökt om att få ett pris och ska utvärderas (jag är med i juryn). Och en del av den utvärderingen är en promenad med en elev.

”Jag älskar min skola!” börjar han. ”Och då ska du ändå veta att jag gjorde allt för att slippa att gå på den här skolan. Jag gick i en annan skola tidigare. Där blev jag mobbad. Jag var livrädd för att byta skola. I den gamla skolan kände jag ju till mobbarna. Jag visste hur jag skulle bete mig. Ibland kanske någon till och med hälsade. Varför skulle jag lämna ett ställe där jag visste vad som gällde för en ny skola? Börja om från början?”

Pojkens kinder glöder. Vi går förbi en fotbollsplan där ett antal barn har idrottslektion. Pojken pekar på planen. ”Titta här Monika” säger han. ”Där är min lärare. Jag älskar idrott för han ser mig, han låter mig vara med på mina villkor. Jag älskar matte, svenska… ja allt!”

Pojken berättar sedan om sina handikapp. Det är inte bara ögonen han har problem med. Det är mycket annat, bl.a. dyslexi. Jag tänker när jag ser på honom att det är orättvist att en så ung person ska ha drabbats av så mycket. Men pojken strålar. Han ser inte drabbad ut utan nöjd med livet och sin skola.

Jag har tidigare hört hans lärare med stolthet berätta om sitt arbete – hur de hela tiden tänker på eleverna och vad de kan göra bättre för att de ska få med sig ett lärande för livet. Det har lett till enastående fina resultat och stor arbetsglädje. Nyckeln har varit att se eleverna och låta dem får jobba efter sina villkor. Klassrummen har utformats för att passa eleverna; man har inte traditionella klassrum utan de ser mer ut som små kontorslandskap med egna bås för att skapa större möjlighet till koncentration. Eleverna har lärt sig att självskatta sina kunskaper och när de lämnar klassrummen kan de alla visualisera hur mycket de förstått av undervisningen genom att sätta upp lappar på klassrumsdörren. Skolan har gjort ett fint arbete där respekten för människan är tydligt i allt. När pojken visar upp sin skola är det ett tydligt kvitto på att de har lyckats.

På vår rundtur bekräftar pojken gång på gång den bild lärarna har målat upp. Med livligt engagemang berättar han hur skolan anpassat sig efter honom och sett hans möjligheter. Han visar t.ex. hur man märkt upp skolgården så han ska slippa gå in i vassa hörn. Det har fått honom att älska alla ämnen, även sådana han tidigare fruktade.

Det är en omtumlande promenad. Jag är tacksam över att få ha upplevt den och fått höra pojkens historia. När vi skiljs åt säger han: ”Jag lär mig så mycket på den här skolan! Men det bästa av allt är att den också fått min familj att må bättre. Mina föräldrar ser att jag trivs och oroar sig inte. Det betyder så mycket för mig”.

Författare: Monika Wendleby

Depression förutses att redan om tre år vara den största sjukdomen i västvärlden. Är vi överens om att alla människor har rätt att må bra? För den som inte ser syftet med att värdera andras välbefinnande, eller förstår de direkta samhällsvinsterna av människors välmående, påvisar vi folkhälsans betydelse med att det kostar samhället pengar. Massor med pengar. Psykisk ohälsa kostar idag över 70 miljarder kronor om året, det brukar ge motivation nog att vilja skapa förändring i de flesta läger.

Vad är orsakerna till denna destruktiva kurva och hur ska vi vända den? 

Det viktigaste svaret på den frågan är – tillsammans. Med ett samhällsproblem av denna rang är det inte rimligt att lägga det totala ansvaret på den enskilda individen. Kan jämföras med läskunnighet eller vaccinationsprogram, samhället har ett ansvar att ta frågan på allvar. Den andra grundläggande faktorn är att arbeta förebyggande. Vi skapar starka barn och ungdomar istället för att laga trasiga vuxna. Sedan fortsätter vi det förebyggande arbetet på arbetsplatser och inom sjukvården (snart att kallas friskvården). Låter som en given plan eller hur? Bara att klubba igenom och köra på, eller? Tills dess, du då, som individ, vad kan du göra? 

1.  Skapa dig mening med livet. En hög riskfaktor för depression är känslan av brist på en meningsfull tillvaro. Hitta balans i största möjliga mån emellan dina olika plattformer och se till att en större del av din tid går till någonting som är givande för dig. Resten av tiden kan du försöka skita i lite saker. 

2.  Sök gemenskap. Det gör du bäst genom att riva en del av din mur och faktiskt bjuda in dem du väljer att lita på att möta ditt riktiga jag. Ensamhet är en stor orsak att vi drabbas av psykisk ohälsa. Och även den som dagligen är omringad av människor kan känna sig ensam, det börjar inifrån. 

3.  Se andra människor. Du kan vara den som gör att någon känner sig sedd. Du kan vara den som håller en annan person ovanför vattenytan. Det kan räcka med ett enkelt ”hur mår du?” och att faktiskt lyssna till svaret. Det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna under artikel 29. ”Var och en har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans eller hennes personlighet ensamt är möjlig.” Det lättast tillgängliga sättet att göra sin plikt för samhället är att se människorna omkring dig som lika viktiga individer som dig själv. 

4.  Rör på dig och ge kroppen den näring den behöver. Motion är ett elementärt fysiologiskt behov, så som att sova, äta, toabesök och intimt umgänge. Att förbise detta är det bästa sättet att inte ta ansvar för sin totala hälsa. För att sen både kroppen och hjärnan ska fungera behöver vi få i oss rätt typ av bränsle, som kan bygga på en hel vetenskap, eller sunt förnuft, hitta det sätt som bäst passar dig. Näringsbrist och obalanserad kost gör att signalsubstanserna inte fungerar som de ska vilket kan leda till depression. Medan för högt intag av socker och transfetter minskar hjärnans förmåga att producera nya nervceller som är ett bra mått på hur vi mår där uppe i holken. 

5.  Välj en positiv inställning. Är du en av dem som alltid hittar någonting att klaga på? Då har du större sannolikhet inte bara bli utbränd och deprimerad själv utan du förpestar troligen även andras tillvaro. Det går att träna sig i positivt tänkande, och även om du vill hålla din image av att vara en skeptisk cyniker kan du i smyg tänka att du faktiskt har det rätt bra, (tillslut kommer folk genomskåda dig, men när det väl uppdagas kommer det vara ett ickeproblem.) Tack för att du tar din egen och andras hälsa på allvar! Vad kan du göra redan idag? 

Vill du veta mer om mig, 

följ @ottivation på Instagram :) 

Författare: Ottilia Westskytte

1. Hantera din energi, inte stressen!

Stresshantering, glädje, arbetsprestation, relationer, ledarskap och harmoni i livet – allt handlar om att rikta, hantera och återhämta energi på ett sätt som gagnar din bild av hur du vill leva. Bli medveten om vad du lägger energi på, var du riktar ditt fokus. ”Lägg inte energi på det nu”, har vi alla hört. Eftersom dina tankar, dina mentala processer, skapar din verklighet har du möjlighet att göra ett tolkningsval av intryck på ett sätt som sänker stressen och får dig att behålla energin. Och med alla teknologiska distraktioner är det superviktigt att kunna rikta fokus på rätt saker för stunden. Bli medveten hur känslor, människor och platser ger eller tar energi från dig. Var noga med paus och återhämtning flera gånger per dag för att ladda på med mer ork.

2. Börja dagen på rätt sätt

Jag hör ofta, i diskussioner när jag håller föreläsningar ute på företag, tankar om att hur vi startar vår dag borde ha inverkan på hur dagen blir. Helt rätt! Se till att logga in i dig själv istället för din mobiltelefon. Låt jobbet vara tills du lämnat hemmet eller börjar din arbetsdag. Den börjar inte på sängkanten. Ge dig själv gåvan att börja dagen med att röra och stretcha din kropp, om bara för en minut. Ta några djupa andetag och öva på att vara närvarande. 

Få fler tips om morgonrutinen och kolla Fredriks morgonstretch här: Morgonrutin & Morgonstretch

3. Allt är inte stress

Många benämner “mycket att göra”, “bråttom”, “behöver skynda mig” som stress. Vad är det vi kallar stress och vilken funktion kan det få att vi benämner något som stressigt? Så otroligt viktigt att prata om företagsklimat när man ska förbättra välbefinnande i en organisation. Vid en studie vid Columbia Business School så skulle testdeltagarna hålla ett tal, och en grupp fick höra att stress är farligt, jämfört med den andra gruppen som fick höra att stress kan vara stärkande. Den andra gruppen hade mer självförtroende och var till och med mer entusiastiska av erfarenheten. Diskutera det här med dina kollegor för att inte den kollektiva energin ska bli uppstressad helt i onödan.

4. Spring ifrån stressen

Träning är ett av de bästa sätten att sänka stresshormonet kortisol. När du ger dig ut för att springa ökar faktiskt kortisolnivåerna. Det behövs för att din kropp ska klara av att prestera fysiskt. Kortisolnivåerna sjunker dock lägre efter träningspasset än vad de var innan. Det intressanta är att om du tränar regelbundet så kommer kortisolet öka allt mindre vid andra situationer då kroppen gör sig beredd för en utmaning – eller en stressig situation. Du blir helt enkelt mer resistent mot stress av att motionera.

5. Prioritera vid rätt tillfälle

Att prioritera och skriva ner ideér så fort som möjligt är självklart för att skapa mer mental energi och plats. Men det är viktigt att göra det vid rätt tidpunkt. Att prioritera är nämligen en av de jobbigaste och mest energikrävande processerna för hjärnan. Så se till att göra det när du har mycket energi och är pigg, till exempel direkt när du kommer till jobbet.

Författare: Fredrik Grythberg

Jag tror alla människor är kreativa. Vissa lite mer, de blir till exempel författare, låtskrivare eller uppfinnare. Andra lite mindre. Men alla behöver ju inte bli författare, låtskrivare eller uppfinnare.

Uppfinnare låter ju väldigt märkvärdigt – men egentligen är vi alla nyskapare. Allt behöver inte resultera i nya produkter eller tjänster. Det kan ju vara ett smartare sätt att arbeta, att göra arbetsmoment enklare, billigare, snabbare, göra produkter mer attraktiva, miljösmarta osv.

Om man tillåter sig att vara nyskapare finns det alla möjligheter att utnyttja sin kreativitet i olika sammanhang, på jobbet, på fritiden, hemma, i föreningar osv. Och så blir det mycket roligare!

Varför inte tänka lite utanför boxen som det heter.

1. Samla på problem och sök lösningar på dem! Låter ju enkelt, men just att samla på irriterande problem och låta hjärnan bearbeta dem innebär att du ibland löser ett problem utan att fundera särskilt mycket på det. I ditt bakhuvud har problemet snurrat runt och stötts och blötts och till slut har du en lösning, utan att ha ansträngt dig särskilt mycket. Många uppfinnare och vetenskapsmän kan intyga att lösningen kommit när de minst anade det, i duschen, på promenaden, när de vaknade osv.

2. Omge dig med människor som är positiva och som gärna är ditt bollplank. Och lyssna inte för mycket på de negativa kommentarerna som säkert kommer. Var ihärdig och stå på dig! Men ta till dig kritiken och fundera ett varv till. Kanske finns det något där i som du borde ta hänsyn till. Skruva lite på din idé helt enkelt.

3. Var inte rädd för att göra fel. Tvärt om! Det är genom felen du lär dig!  Var modig!

4. Var öppen för andras idéer och våga säga …. Ja, varför inte. Istället för nej, det där tror jag inte på! Men gör det med respekt och kom gärna med kreativa invändningar som personen i fråga kan ta till sig och använda i sitt kreativa arbete. Att bolla en idé mellan individer är ett bra sätt att snabbt komma vidare, istället för att man själv sitter ensam och funderar på sin kammare. Att våga visa sin idé för omvärlden/marknaden kan vara tufft – men också väldigt nyttigt.

5. ”Kill your darlings”. Bär inte idén – skippa den och ta tag i nästa. För idéer finns det gott om! Och har du lärt dig tekniken går det bättre och bättre för varje ny idé!

6. Ha kul! Att utnyttja sin inneboende kreativitet är väldigt roligt. Att våga se på saker och ting som ett barn skapar många nya lösningar och även den mest tokiga idé kan vara grunden till en ny smart lösning, som du inte hade sett om du inte vågat vara lite ”wild”. Just de tokiga kombinationerna kan vara det som skapar den nya innovativa lösningen som ligger bakom det ”kreativa hörnet”!

Författare: Wanja Bellander

”Vad är väl en konferens på slottet, den kan vara dötrist och långtråkig... eller alldeles, alldeles underbar”. Ibland önskar jag att jag också hade ett ”vanligt” jobb, 9-5, kollegor, en timmes lunch, fikarum, handskrivna klagolappar i köket… Ja ni vet. Åka på konferens, få coaching, utvecklas i sin yrkesroll, hångla med kollegan på kvällen.

Visst, som komiker och skådespelare finns det gott om tillfällen att ha kul, och visst har jag kollegor som jag träffar då och då, men åka på konferens eller ha team building, inspirationsdagar, nä det får jag bara drömma om.

Tur då att jag kan vara den som får gästa en sådan där inspirationsdag ibland, jag får vara med lite grand, inte sitta på åhörarplats, utan stå på scenen, och dela med mig av mina misslyckanden, pinsamheter och skruvade skämt. Det är ju ändå det jag är bäst på.

En clown till kaffet. Det låter konstigt men så är det ju. Jag är en clown till kaffet. Ibland har jag uppträtt som första gäst/talare kl. 09:00 i ett vanligt konferensrum för morgontrötta IT-specialister och innan jag går på scenen så tänker jag ”Herre gud hur ska detta gå?” Men, så går det ju, de är piggare, gladare och kanske skäms de lite för sig själva också, ”uhu så där pinsam är jag också” när jag går av. Jag har för en liten stund gjort deras liv lite roligare. De har för en stund fått känna igen sig och få skratta åt eländet. Det är en ljuvlig känsla, att få folk att skratta, inte minst i dessa tider när världen är så orolig och komplex. Skrattar vi lite mer på jobbet då mår vi bättre och då blir vi bättre, så är det ju. 

Vem är jag då, som får äran att roa människor på arbetstid?

En 40-årig (med den obligatoriska 40-årskrisen) hälsomanisk småbarnsmamma som kastar sig mellan fysisk komik, igenkänning och underbara karaktärer som du inte visste att du ville träffa. En galenpanna som bitvis är ganska grov men alltid med glimten i ögat. En man, två barn och en hund, fast hunden är mer som att ha en till dålig pojkvän. Han lyder inte, han luktar illa och han slickar på helt fel ställen. Jag bor på Söder i Stockholm, ja nu kan ni få en fördomsfull bild. Men ni har helt rätt, Sveriges mest politiskt korrekta område. Jodå, nu ska de faktiskt öppna ett hunddagis som ska vara könsneutralt. Och där bor jag, smälter in som fina fisken. Där irrar jag runt bland alla medvetna människor och frågar mig själv, får jag köpa en oekologisk banan? Ja så är det ungefär. Jag är en kvinna ”mitt i livet” som man säger, fast hur vet man det, att man är mitt i livet? Kan ju dö i morgon, tur då att man har fått skratta varje dag. För det gör jag. Och det borde du också. Skratta mera. Ingen press, men har du skrattat idag?

Några tips från mig:

• Boka in en komiker på din nästa inspirationsdag
• Boka in en rolig komiker på din nästa kick off.
• Boka in Elina Du Rietz på din nästa konferens

Meh varför då? Jo för att livet blir lite roligare då. Och tycker ni inte att det är roligt så kan ni alltid sitta på lunchen och beklaga er att ”åh vad pinsam hon var den där komikern, tur att vi inte är så”. Ja, så har ni fått ett lyft, alla medarbetare känner sig plötsligt så mycket bättre!

Elina Du Rietz är ståuppkomiker och skådespelare. Du har förmodligen sett henne i Solsidan, Partaj, Boymachine eller Torsk på Tuben på TV. Eller på någon av Sveriges alla ståuppklubbar. Eller hört henne i P4 Sörmland där hon skämtar varannan vecka.

Författare: Elina Du Rietz

När jag fick höra om uppdraget blev jag lite tagen på sängen. Skulle vi åka till världens farligaste stad, knarkkartellernas mecka Medellin i Colombia, med målet att göra staden till Sydamerikas mest innovativa stad? Varför vi? Är det inte livsfarligt att åka dit? Kan jag lära dem något om kreativitet och innovation? De lever ju i en helt annan verklighet. Men vi tackade ja och 2014 blev Medellin utnämnd till världens mest innovativa stad av Wall Street Journal.

Kreativitet och innovation är nyckeln till utveckling och välstånd för iländer respektive uländer idag. Hur komplicerat det än kan vara så kan det också möjliggöras basalt på individ och gruppnivå. Om man vill skapa ett kreativt möte och en inspirationsrik kultur så är min erfarenhet att man behöver ha koll på fyra centrala byggstenar:

1.     SKAPA EN TRYGG OCH HUMORISTISK MENTAL MILJÖ

Det viktigaste är att skapa en trygghet och en känsla av att man bryr sig i en grupp. Det handlar om basala ting som att säga hej, ta reda på allas namn, våga ta lite i varandra, vara nyfiken, vara personlig och kanske göra bort sig lite och utlösa skratt. Alla ting i vardagen som vi är lite rädda för men som egentligen bottnar i personligt ledarskap. I Medellin handlade det om att få folk att våga komma med idéer efter ha levt i Pablo Escobars skräckvälde. På Tetra Pak kanske det handlar om att visa inspiration och framåtanda bland anställda som jobbat med i stort samma sak under lång tid och tappat energin.

2.     SKAPA EN INSPIRERANDE OCH FUNKTIONELL FYSISK MILJÖ

Den fysiska miljön påverkar oss så mycket mer än vi tror. Att vara kreativ i ett traditionellt styrelserum där tre personer kanske fick kicken förra veckan är mycket svårt. Se till att skapa rum som är öppna för sinnet och som bygger på en blandning av funktion och inspiration. I en produktutvecklingsworkshop med ett stort matföretag var vi i tevekocken Jan Boris Möllers kök. När vi skulle ta fram visioner kring framtida programidéer för SVT var vi i Turning Torso. Men ibland räcker det med att möblera om lite i hemmakontoret och visa att man tänkt efter och brytt sig.

3.     HA EN KLAR METODIK KLAR FÖR SIG

Precis som i allt annat arbete så handlar kreativitet om metodik. Nej, säger någon, kreativa genier arbetar i kaos. Struntprat. Fråga Picasso om han jobbade i kaos. Icke. Fråga Einstein om han bara lallade runt på jobbet. Icke. Se till att ha tankar och tekniker kring hur du vill frammana tankar och idéer i dina kreativa kollegors hjärnor och hur du vill att processen framåt ska se ut. Det behöver inte vara rocket science: vad händer om jag vänder upp och ner på frågeställningen och allt som är dåligt blir bra? Vad händer om jag förändrar vissa förutsättningar – allting stort blir smått? Vad händer om jag byter position med min kollega eller kund?

4.     SE TILL ATT HA RÄTT KUNSKAP PÅ PLATS

Alla tror att experter är det viktigaste som finns att rådfråga. Men de är ju oftast experter på vad som varit, inte vad som komma skall, vilket oftast är det kreativitet handlar om. Det gäller att både ha expertis, men också de som är nära problemet (medarbetarna), de som är problemet (kunderna) och så kanske några vildhjärnor som kan tänka fritt – jag kallar dem idéjokrar. I ett jobb för att skapa en ny AXA-fiber hade vi alltifrån gröttanter i skolbespisningen till marknadsföringsproffs, kemister och kocklandslaget som medhjälpare i vår kreativa process. Var kreativ när du tänker efter vems hjärnkraft du behöver.

Baka ihop detta och du kommer klara dig bra. Och må bättre.

Såja, upp på hästen bara och ha kul!

Författare: Jonas Michanek