Vi har ett samhälle och en livsstil som kräver mycket av oss. De stressrelaterade sjukskrivningarna fortsätter att öka stort och allt fler går in i den berömda väggen. Debatten handlar ofta om hur man ska känna igen riskbeteende, symtom och hur fungerande rehabilitering ska se ut. Jag saknar fokus på förebyggande åtgärder. Det finns mycket vi kan göra för att hjälpa våra hjärnor att navigera bättre i den brusande vardag många upplever. Det skulle innebära en stora samhälls- och arbetsgivarbesparingar. Det skulle också minska ett plågsamt lidande. 

Jag sprang rakt in i en utmattningsdepression för ett tiotal år sedan och får ofta frågan vad andra kunde gjort för att hindra mig. Väldigt lite, är mitt svar. Jag trodde, som så många andra, att jag hade koll, att jag hade ork och energi för allt. Jag var en riktig ”doer” som levererade i tid och jag hade roligt. Så inte kunde det vara någon fara för mig! De som höjde varnande röster negligerade jag, de väckte mest irritation. 

Insikten om vad jag själv kunde gjort kom för sent för att hjälpa mig själv. Det är helt naturligt, inget som ska skam- eller skuldbeläggas. Det är inte lätt att förstå hur vi fungerar. Att hjärnan blir utmattad, till och med skadad, av att ständigt ha alltför många bollar i luften. Att brist på pauser är oerhört kostsamt i längden. Att ett stort inflöde av information och ständiga sinnesintryck faktiskt tröttar ut hjärnan. Det var kunskap jag inte hade. Många av de jag hjälpt under senare år har inte heller haft den kunskapen. När de fått praktisk förståelse kan de agera annorlunda. 

I den bästa av världar skulle ”de som bestämmer” ha lärt sig mer för att förebygga utmattning och depressioner till följd av stress, och blivit bättre på att agera ändamålsenligt. Tyvärr upplever jag inte att det är så. 

Ska vi då vänta på att samhället agerar och under tiden fortsätta att bli sjuka i vår vilja att göra bra ifrån oss? Eller ska vi ta makten i egna händer? (Och förresten, vad är ”samhället” om inte just alla vi som bor och verkar i det)? 

I väntan på att de tunga aktörerna drar åt samma håll och fattar de stora omvälvande besluten kan vi själva ta små steg som hjälper oss att minska vår vardagsstress, utan att behöva förändra hela vår livssituation vilket ofta blir fallet efter en lång stressrelaterad sjukskrivning. Idag finns det oerhört mycket kunskap om vår hjärna och dess roll i stressen. Vi kan använda den forskningsbaserade kunskapen och agera på ett sätt i vardagen så att vi minskar hjärnans stressrespons med fortsatt hög prestationsnivå och utan att det ska kosta vårt välmående. En ekvation som är fantastiskt givande, och möjlig, att få ihop. 

Det innebär till exempel att ge hjärnan bättre struktur över (arbets)dagen, ge den stunder med fokus, lägga lite tid på pauser, agera på ett socialt hjärnvänligt sätt och att ge kroppen tid för den typ av träning som påverkar våra mentala förmågor och minskar flödet att stresshormon. 

Naturligtvis är det toppen om man gör detta i grupp, det kan vara tufft att genomföra ensam, även om det går. På en arbetsplats där man gemensamt jobbar för att skapa en mentalt ergonomisk arbetsmiljö får majoriteten större förståelse för hur olika företeelser påverkar såväl individen som gruppen. Där kan man hjälpas åt, stötta och påminna varandra om att verka för en sund organisatorisk och social arbetsmiljö. I en sådan miljö behöver ingen hamna i riskzonen, bli utpekad och utsatt för särskilda åtgärder. Det är hållbart på riktigt! 

Några tips på åtgärder i vardagen för en mentalt ergonomisk arbetsmiljö: 

• Bestäm på morgonen vilka tre saker som verkligen är viktiga att göra just idag - och gör dem! 
• Se till att fokusera på en ska i taget några stunder varje dag. 
• Stanna upp och ta tre djupa och medvetna andetag då och då under dagen. Se till att verkligen andas ut. 
• Ge din hjärna vila från mobil information då och då, t. ex. på bussen eller när du köar. 

Anneli Godman
Stesscoach, föreläsare, coach och skribent inom Mental Ergonomi, verkar för att skapa utrymme för både prestation och välmående. Utan den negativa stressen!