Oron för framtiden och ältandet av det förgångna skapar irrationell rädsla som förvandlar arbetsplatsen till en dokusåpa. Utifrån egna erfarenheter som utbränd ung entreprenör, ordinerar Emanuel Nilsson ökad medveten närvaro i arbetslivet.

Avsaknad av närvaro och medvetenhet i nuet är vår tids största utmaning på såväl individ- som organisations-, nations- och mänsklighetsnivå. Det påverkar både vår hälsa och vårt sätt att förhålla oss till omvärlden.

Efterlängtad känsla av flow

På individnivå oroar vi oss för framtiden eller ältar och tuggar det som redan varit – samtidigt som de flesta innerst inne skulle vilja vara i nuet. Du vet den där känslan av ”flow” eller närvaro som ett intresse eller extremsport kan skapa. Eller som när människor samlas och allt annat försvinner i en känsla av att enbart nuet existerar.

Eftersom vi människor samverkar på olika sätt, så skapar detta förstås även problem i arbetslivet. Företag och organisationer som består av icke-närvarande medarbetare, icke-närvarande chefer, styrelser, ägare och politiker resulterar i slutändan i stress, utmattning och psykisk ohälsa.

Min övertygelse är att ju fler människor som är medvetet närvarande på en arbetsplats, desto större och mer hållbar utveckling kan ske.

Mer dokusåpa än arbetsplats

När oron för framtiden och ältandet av det förgångna skapar för mycket rädsla och stress, hamnar vi i en respons som handlar mer om vår egen överlevnad än något annat. Kroppen prioriterar inte hjärnan, utan ger i stället mer syre och blod till musklerna. Definitivt en omodern respons – men det är dessvärre så vi fungerar.

Rädsla och stress får oss att bli irrationella. Vi ignorerar relevanta fakta och fastnar i maktkamper med kollegor. Vi strider verbalt, går till försvar för våra åsiktspositioner och förvandlar arbetsplatsen till en dokusåpa.

När vi i stället tränar och vänjer oss vid att vara i nuet genom att fokusera på vår andning, våra sinnesintryck och det som verkligen händer här och nu – då blir vi mindre oroliga och får mer energi till viktigare saker. Då kan vi fokusera mer på kreativitet, vänlighet och medmänsklighet.

Det möjliggör att se våra kollegor, chefer, ledare, familjemedlemmar – ja egentligen allting! – i ett helt annat ljus. Vi hamnar i en känsla av acceptans för det som är. Och från den acceptansen och närvaron kommer en sund drivkraft att vara den skillnad vi vill se i vår omgivning.

En grannlaga uppgift

Men även om det går att hitta konkreta metoder och specifika vägar till välmående individer och organisationer utifrån ökad medvetenhet i nuet, gör det knappast enkelt! Jag vet inte hur många gånger jag måste påminna mig själv om att vara mer närvarande. Okomplicerat, ja. Enkelt, nej.

I stället för att spendera större delen av livet i framtiden eller i det förgångna borde grundfokus ligga i nuet. Sedan kan vi avvika därifrån vid behov och använda framtiden när vi planerar, prioriterar eller på andra sätt behöver det. Samma sak gäller för det som redan varit: vi kan plocka fram erfarenheterna när vi så behöver.

Många i vårt samhälle mår idag dåligt. Jag ser vilken transformation som skett i både mitt eget och många andra människors liv på grund av utbrändhet och andra utmaningar.

Kanske måste många först genomgå smärta för att vi alla ska vakna upp ur springandet i ekorrhjulet. Kanske är det som Albert Einstein så genialt ska ha sagt: ”We can not solve our problems with the same level of thinking that created them”.

Författare: Emanuel Nilsson