När det kommer till diagnosens ADHD:s vara eller icke vara är det många som har åsikter. Det skrivs om ouppfostrade ungar och föräldrar som inte tar sitt ansvar!

När jag startade mitt företag ADHDhjärtat var det mitt inre driv av att höja rösten för de som så många gånger blivit tillintetgjorda och förminskade.

ADHD är en neuropsykologisk funktionsnedsättning. I den nyaste och mest spektakulära forskningen har man lyckats mäta hjärnnivåerna. Slutsatsen av denna stora studie visade att fem av sju specifika områden i hjärnan är signifikant något mindre hos individer med ADHD: hippocampus, amygdala, putamen, nucleus accumbens, och nucleus caudatus. Det är de regioner i hjärnan som är viktiga för att känna igen och styra sina känslor, som påverkar ens aktivitetsnivå, arbetsminne, förmåga att behålla sin uppmärksamhet och reglerar hjärnans belöningssystem.

När människor spontant säger att ”Oj vad virrigt, jag har säkert en släng av ADHD” eller när de hävdar att ADHD är en modetrend då vet jag många, inkluderat mig själv som blir provocerade.

Att ADHD är en av de diagnoserna inom Barn och ungdomspsykiatrin som är en av de mest undersökta verkar gå människor förbi. Hur kan detta vara möjligt? Det finns ca 40 000 vetenskapliga arbetet som gjorts på ADHD. 40 000!

ADHD är vare sig en modetrend eller något ”hittepå”. ADHD är någons liv, någons kamp och någons försök att få förståelse.

Vad är ADHD?

Uppmärksamhetsproblem

Impulsivitet

Överaktivitet

Är det allt? Är ADHD endast inrutat i dessa tre kategorier? Nej, vi som lever i dessa familjer vet att det är så mycket mer än ”bara så”.

Jag som anhörig till ett barn med just ADHD ser vad det innebär för den unga individen att inte ”Passa in”. Att jag som mamma skulle ha hittat en enkel förklaring till hennes beteende är att slå undan benen på mig som redan knappt kan stå.

När man är 5 år ska man älska att gå på kalas och att vara med vänner. Det är så bilden jag hade innan jag blev förälder såg ut. Jag såg härliga helgmiddagar med vänner där barnen lekte och där vi vuxna kunde samtala om barnens mysiga vardag. Jag blev tvingad att skapa nya bilder när livet inte blev sådär självklart.

När jag var 34 år fick jag själv ADHD på pappret. Det innebär inte att jag på något sätt just fått det utan det innebär att jag gått odiagnoserad hela livet. För mig skulle en tidigare utredning varit oerhört hjälpsam. Kanske hade man fått hjälp i klassrummet? Alla mina misslyckande inom skolan men även i relationer till olika människor skulle ha kunnat förebyggts med hjälpmedel och med förebyggande insatser. ADHD är så mycket som inte syns. Som att ha sömnproblem och stundtals ha perioder där man sover i snitt 3–4 timmar per natt. Att sedan tvingas prestera under dessa premisser är stundtals förödande för individen. Sömnbristen kan ge fysiska symtom som ont i kroppen, stress, huvudvärk, övervikt.

Förändring och acceptans

Under min sjukskrivning, när jag led av utmattning syndrom gick jag på stresshanteringskurs och där pratade vi om ord som ”Förändring och acceptans”. Två oerhörda provocerande ord för någon som knappt tog sig ur soffan för att delta på dessa möten.

För hur förändrar man en diagnos som inte går att bota? Och hur accepterar man att en liten 5 åring stundtals mår så dåligt att hon vare sig äter, sover eller leker? Orden behövde nötas in, tankarna behövde få tänka dessa ord och plötsligt stod det klart för mig.

Det handlar inte om att förändra barnet eller mig själv utan det handlar om att förändra sitt förhållningsätt och sitt bemötande i situationen. Att acceptera att problematiken finns och sen arbeta utifrån dessa. Förändringen låg i att hur jag valde att möta svårigheterna som jag tvingades att acceptera.

Vad kan man göra för att hitta sin väg, sina strategier till en mer balanserad vardag?

·   Kunskap – Det finns mycket bra litteratur i ämnet.

·   Förebygg – Ta hjälpa av tex bildscheman för att förberedda barnet/dig själv vad som komma skall. På detta sätt blir situationen tydlig och allting slipper samlas i hjärnan.

·   Rättigheter -Ta reda på ditt barns och dina rättigheter i form av stöd.

·   Var snäll mot dig själv -Du gör så gott du kan men det är lätt att ta till sig av andras åsikter om hur du gör och hur du är.

Dessa tips ovan är självlärda och praktiseras varje dag hemma hos mig.  Ingen lätt match att dagligen spela när motståndet väldigt ofta handlar om samhället. Anhöriga utan förståelse, skola utan resurser, försäkringskassan och deras regler, okända människor som vädrar sina åsikter.

Men om du är den som står bredvid? Om du är den där läraren eller rektorn som tar hand om barnet ifråga i syfte att utbilda? Eller om du är den där farmor som så gärna vill bjuda på kalas men det aldrig blir riktigt bra? Vad kan DU göra?

·  Kunskap, kunskap, kunskap!

·  Fråga -Hur kan du hjälpa, förebygga, stötta?

·  Samarbete -Hur gör vi det så bra som möjligt, tillsammans?

·  Acceptans – Acceptera svårigheterna och att alla gör så gott de kan.

·  Anpassa – om förutsättningarna i miljön anpassas efter individen i största möjliga mån kan            också individens förutsättningar till en lyckad skolgång bli klart bättre.

·  Sänk dina förväntningar -Förvänta dig inte det omöjliga. Ett barn som KAN uppföra sig gör det!

Min barnsyn och min människosyn generellt är att alla ska få finnas och att vi har ett gemensamt ansvar över samhällets tillgänglighet för alla människor. Oavsett problematik och svårigheter.

Vi behöver tänka på att vi för över våra värderingar och synsätt till våra barn, oavsett om de är bra eller dåliga och att det i slutändan är dessa som utgör vårt samhälle.

Om vi börjar där, i skolan, i familjen, i släkten och visar dessa barn, ungdomar och vuxna att det är okej att inte passa i de ramar som samhället byggt runt oss. Om vi ger dessa personer stöd, hjälp och verktyg att vara sitt bästa jag då visar vi också den nya generationen att alla duger och kan, bara man hjälps åt!

Författare: Anna Carlsson