Snart kommer ämnet digital kompetens att bli obligatoriskt i förskolan i samband med att en reviderad läroplan införs. Vad kan detta komma att innebära för omsorgen om de yngsta barnen? Vad vet vi? Fördelar – nackdelar? Vad säger forskningen? Vad behöver föräldrar känna till? Hur kan vi på bästa sätt tillvarata möjligheterna i den tekniska utvecklingen och samtidigt tillgodose det som krävs för barns socio- emotionella utveckling, som ju är inkörsporten till kunskap och lärande?

Mycket av det som påverkar barns framtida utveckling grundläggs under de tidiga åren då de befinner sig i en intensiv och känslig utveckling särskilt vad gäller hjärnans snabba tillväxt. Med modern teknik studeras idag barnhjärnan på ett sätt som aldrig tidigare varit möjligt. Kunskapsutvecklingen inom området är omfattande. De yngsta barnen har oftast de längsta dagarna i förskolan och det under den period i livet då de ska utveckla djupa och nära relationer.

Små barn har uttalade behov av närhet, trygghet, kontinuitet, struktur och förutsägbarhet. Det är så deras grundtrygghet och tillit växer fram. När barn känner sig trygga, när de vet att det finns en person som de känner och litar på, som lyssnar till deras behov och som tar hand om dem, utvecklas deras utforskande beteende och lek. Trygga barn har bättre tillgång till sin intelligens.

Hur påverkas då barnets hjärna i en alltmer digitaliserad värld?

Hur utvecklas tillit och trygghet, impulskontroll och inre motivation? Vilka faktorer skyddar respektive skadar hjärnan? Hjärnans utveckling är extrem under denna tidiga period i livet och barnen påverkas mycket av sin omgivning.

Forskning visar bland annat att barn som har återkommande ansikte mot ansikte kontakt utvecklar mer av empatisk förmåga och en ökad förståelse för vad ansiktsmimiken uttrycker. En amerikansk forskare visar i sin forskning att förmågan att känna empati har minskat de senaste 20 åren. Olika studier visar att de yngsta barnen utvecklas och lär genom direkt samspel med andra människor, något som däremot inte sker via skärmar. Intryck, upplevelser och erfarenheter behöver processas genom områden för bland annat motorik och social interaktion i hjärnan för att resultera i fullvärdig inlärning. Detta gäller i särskilt hög grad till exempel den tidiga språkutvecklingen där den mänskliga rösten, intonationen, mimiken och turtagningen har stor inverkan på språkutvecklingen.

Värdet av fri lek

Uttalade instruktioner visar sig begränsa barns kreativitet. I stället bör barnen uppmuntras att observera och aktivt interagera med andra. Värdet av ”fri lek” är väl dokumenterat. I leken förbättras språk, spatial- och matematisk förmåga, kamratrelationer, koncentration och impulskontroll bland annat. Brist på ”fri lek” kan leda till brist i förmågan till uppmärksamhet och koncentration.

Eventuella problem med lärplattor kan vara att de ger ständiga belöningar, snabba kickar, något som på sikt kan försvåra framväxten av uthållighet, tålamod. I dagens samhälle tror många mer på organiserad verksamhet för barn än på den spontana, fria leken. Många barn har strikta veckoscheman med föga luckor för spontan lek. Alla har det inte som Astrid Lindgren, som i en av sina böcker skrev att ” vi lekte och vi lekte, ja det var ett under att vi inte lekte ihjäl oss”.

All relevant forskning och kunskap bör tas tillvara

Skärmar i form av smarta mobiler och plattor har inte funnit mer än i ca tio år varför det ännu inte finns resultat från några långtidsstudier. Forskning pågår i såväl Sverige som internationellt. Vi behöver veta mer om långtidseffekterna för de allra yngsta barnen. Vad vi däremot vet är att barn lär otroligt mycket genom lek med varandra.


Det finns idag en oro för svenska elevers låga skolprestationer hos såväl föräldrar, som politiker och beslutsfattare. I en sådan situation kan det finnas en risk för att det i en missriktad ambition införs alltför mycket ”skolliknande” verksamhet i förskolan, något som kan riskera tränga undan aktiviteter som vi vet är av största betydelse för barns utveckling.

Trots ett omfattande utredningsarbete vad gäller den reviderade läroplanen, har enbart professorer och forskare från några av landets olika pedagogiska institutioner medverkat i arbetet. Huvudmän, förskolechefer, pedagoger, föräldrar och barn har också fått yttra sig i olika frågor. Däremot ingår inte någon medverkan från det tvärvetenskapliga fältet. Detta innebär att forskare inom neurovetenskap, utvecklings- och inlärningspsykologi och språkvetenskap till exempel inte medverkat i att ta fram förslag till en reviderad läroplan, något som kan tyckas anmärkningsvärt, inte bara med tanke på innehållet i förskolans verksamhet utan också utifrån den höga andelen psykisk ohälsa bland unga i Sverige idag. Inom ett så viktigt område som barns utveckling och lärande måste all relevant forskning och kunskap tas tillvara för bästa möjliga resultat.

Barn är biologiska varelser med allt vad det innebär av hur de tillgodogör sig utbildning och undervisning. Områden som anknytning, social- emotionell utveckling, impulskontroll, empati och uthållighet är alla centrala utvecklingsområden som, beroende på hur de utvecklas, i olika grad rustar förskolebarnen för framtiden och för livet.

Om detta och mycket annat handlar Berits föreläsningar.

Berit Nordström