Ställa klockan. Ut med soporna. Eftermiddagsfika till jobbet. När är påsklovet? OCR-nummer på nätbanken. Kolla Facebook. Vab och busstider. Mejl, mejl, mejl, mejl, todo-listor och stugsista. 

Vardagen innehåller mycket som känns mer eller mindre meningsfullt. Ofta är det en utmaning bara att hänga med i svängarna. Några större perspektiv hinner vi kanske inte med, förutom på springrundan, en konsert eller semestern.    

Men en känsla brukar ändå finnas där i bakgrunden: förundran. Ja, du har säkert känt den. Det pirriga suget i magen inför oändligheten, tanken som liksom blir stel och stum inför frågan om hur och varför något ens existerar. Och kanske glädjen över det fantastiska att det faktiskt gör det.    

I kosmologi försöker vi förstå hur universum hänger ihop. Hur det en gång började och hur det utvecklats och förändrats ända fram till idag. Hur det allra minsta och flyktigaste hänger samman med det allra största och varaktigaste.    

Det gör vi genom att kartlägga stjärnor, galaxer och andra av universums beståndsdelar med astronomiska observationer. Jämför vi med våra teorier, säger de något om hur och av vad universum är uppbyggt. De senaste hundra åren har det hjälpt oss förstå att vi bor i en av miljarder galaxer i ett expanderande universum, snarare än i en oföränderlig, ensam galax. Perspektiven hisnar.   

Ok, men vad spelar det för roll vad universum gör långt där borta när tåget inte kommer? När livet pågår för fullt och fokus är på nästa fotsteg? Kanske ingen alls. Samtidigt verkar det som om försenade tåg inte finns på så många ställen i universum – de är betydligt ovanligare än svarta hål och supernova-explosioner. Vi har upptäckt att bara fem procent av universum består av atomer som kan bli till tåg och människor. Och människor och tåg hade nog inte kunnat uppstå så mycket tidigare eller på så mycket annorlunda platser i universum än vår planet, eller i ett universum olikt vårt.    

Vår frustration över försenade tåg kanske är ett lika gott skäl till kosmisk förundran som de mest hisnande astronomiska perspektiven? Vi är frukterna av kvantmekaniska frön, stjärnstoft och miljarder år av utveckling, som nu bygger tåg, planlägger tidtabeller och gör det möjligt för universum att bli frustrerat över sig självt.    

Modern astronomi och kosmologi pekar på att vår existens och tillvaro tycks ofrånkomligt sammanflätad med universums begynnelse och utveckling. Vi är supernovor och sopsortering på en och samma gång.    

Martin Sahlén
Talare