När du får känslan av att du är begravd, att du ovanför dig har flera lager börda så ska du tänka att du istället är planterad. Det innebär att du kommer att slå dig igenom det tunga, leva dig igenom det, kämpa och till slut blomma ut ovanför.

Du kanske tror att det är lätt för mig att säga en sådan sak. Jag talar om för dig att det är det inte.

När jag var 13 år våldtog en 40-årig man mig. Det var veckan innan jag skulle börja årskurs sju. När jag var 14 kom jag ut som bög och det dröjde inte länge förrän hela småstaden visste vem jag var och alla som bor i en småstad vet att det inte är lätt att vara annorlunda.

När jag var 15 skiljde sig mina föräldrar och glömde bort att ta hand om mig och min syster. Jag fick kliva in som vuxen, som en förälder och ta hand om mig, min syster och vårt hem. Mina gymnasieår var de mörkaste åren i mitt liv på grund av vad, framförallt min mamma gjorde mot oss då.

När jag var 23 år gammal gick jag in i väggen eftersom jag under alla år bara begravt mina känslor och mina erfarenheter djupt ned i en ryggsäck och vägrat ta itu med det. Detta i samband med min stora arbetsbelastning och ett osunt konsumerande av alkohol tvingade mig att ställa om hela mitt liv.

Åren som följde blev min depression värre och det ledde till ett självmordsförsök för tre år sen. Min resa är inte unik och under de senaste åren har jag kommit i kontakt med människor som har det mycket värre. Det har bidragit till min dedikation att hjälpa andra, så att det ska slippa lida.

Det finns hopp. Det finns hjälp att få. Tillsammans kan vi klara av det. Och precis som maskrosor kan vi växa igenom asfalten.

Marcus Tallberg
Talare

Marcus berättar i sin föreläsning om:

• Utbrändhet
• Sexuellt våld och sexmissbruk
• Alkoholmissbruk
• Föräldrars och barns ansvar
• Vad okunskap och fördomar kan få för förödande effekter
• Depression och ångest