När man är i tonåren förändras allt. Hormoner bildas, kroppen börjar ta former, man vill platsa in bland kompisarna och mycket mer. När man kommer in på gymnasiet känns det som att man har hittat sin plats, det är där man ska vara. Man hittar sig själv, men ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

Självförtroende och självkänsla är något alla kämpar med. Något som alla vill ha. Hur hittar man tillbaka till det efter ett trauma man gått igenom? Hur får man tillbaka självförtroendet efter ett dåligt besked? Detta är två stora saker som många människor kämpar med, varje dag oavsett ålder.

Vad är stomi?

Stomi innebär att man har en liten del av antingen tunntarmen eller tjocktarmen ute på magen. En stomi kan man få av många olika anledningar. Den kan sitta på tjocktarmen eller tunntarmen. Många får stomi på grund av cancer i tarmarna. För några blir stomin tillfällig medan den för andra blir permanent. Det som avgör är anledningen till operationen. Man kan även få en stomi för urinen, en så kallad urostomi.

Förståelse och lyssnande

Efter operationen kan man få komplikationer. Somliga får många, andra inga alls. Jag fick viktnedgång. Man försöker få i sig mat samtidigt som man mår illa och vill spy, men man sitter där och kämpar. Sedan hör man från andra sidan bordet "men du måste äta upp det där", "ät lite till", "du blir inte mätt på det där" och mycket mer. Att ständigt ha personer runt omkring sig som blir arga när man inte gör som de säger är frustrerande.

Att försöka tänka bort sådana saker och göra det bästa man kan är inte lätt. Min omgivning visste inte hur de skulle hantera detta. De hade bara hört att det var viktigt att röra på sig och få i sig mat för att orka. Men verkligheten var något helt annat än vad man föreställt sig.

Man ringer till sjukhuset gång på gång i två månader för att man mår dåligt men får inte den hjälp man behöver. Man hör mycket om att vården blir allt sämre. Långa väntetider och annat som händer. Kan förstå att det är långa väntetider, absolut, men att ha ett trevligt bemötande är inte svårt.

Jag ringde flera gånger om dagen för att få tips om hur jag kunde få i mig mat men fick aldrig i mig något och det svar jag fick var "bara försök äta det du kan". Det var ju det jag gjorde varje dag, men det gick inte. När det var dags för återbesök mådde jag så dåligt att jag blev akut inlagd. Bemötande och att någon lyssnar på en är viktigt. Oavsett var man är eller vad man går igenom. Man vill inte bli dåligt bemött när man mår dåligt eller är orolig.

Självförtroende

Att gå igenom en sådan operation i 20-årsåldern är tufft. Att komma från gymnasiet direkt ut i arbetslivet men stanna på vägen för att man hittade polyper i tjocktarmen och sedan genomgå en stor operation på grund av det.

Att ha en påse på magen gjorde mig så osäker på mig själv. Jag visste ingen annan som hade det. Visste inte ens vad det var innan och sedan skulle jag leva med det i några månader. Jag var öppen om det och ville prata om det så mycket även om jag själv aldrig riktigt accepterade den. Vad gjorde jag då för att komma över detta? Jag köpte magtröjor. Precis, du läste rätt magtröjor. Då såg jag den hela tiden men även människor i min omgivning. Jag kommer ihåg när jag hade på mig det för första gången och gick på Ica. Jag mötte blickar, men det var aldrig något negativt, som jag upplevde att det var med stomi. Det de mest reagerade på var att jag var så ung och hade påse på magen. Jag insåg då, att det kanske inte är så farligt, det är inget negativt. Jag var dock fortfarande så osäker på mig själv och allt det där, men det blev bättre.

Man ska inte trycka ned sig själv, oavsett vad. Att ha självförtroende och självkänsla är viktigt. Alla gör fel och alla ser olika ut. Det du går igenom gör dig inte sämre utan starkare. Det var något jag förstod, och som jag påminner mig om än idag. Idag tre år senare fortsätter jag att prata om detta. Det är därför jag har börjat föreläsa och vill komma ut med det. Dels för att informera om hur det var men även för mig själv, eftersom jag fortfarande bearbetar detta då resan inte helt är över.

Isabelle Blomqvist
Talare