Mina senaste sånger skildrar livet på skuggsidan, att leva i mörker. Kanske kan du inte få ett arbete på grund av din funktionsnedsättning. Kanske har du hamnat på fel sida om lagen och vill berätta om livet bakom murarna? Eller att kunna se, det är något som de flesta tar för givet. Likaså att kunna röra sig normalt utan att behöva stappla sig fram.

Skildringar av livsöden som dessa kunde förr i tiden säljas som så kallade skillingtryck, en blues där någon berättade och sjöng om sin tragedi. Det mest kända skillingtrycket är kanske det om Elvira Madigan och Sixten Sparre. Kanske sålde du ditt levnadsöde i ett vistryck för några slantar. Kanske sjöng du det själv för ett mål mat eller husrum för natten.

De flesta av de här texterna är skrivna i början av 1900-talet. Men de är lika aktuella idag när vi återigen fått en trasig gatubild med stukade människor som flytt från krigshärjade länder, och personer som lever i stor fattigdom. Tiggarverserna har bytts mot handskrivna skyltar men den mänskliga nöden är sig lik. Den här skivan låter röster från igår gestalta det som är mångas verklighet än idag.

Hur kan du skapa ett hållbart liv utifrån de förutsättningar du fått? Vad kan du göra istället för se på vad du inte kan göra längre? Hur behåller du livsgnistan? I mina visor berättar jag även om min egen funktionsnedsättning. Om hur jag kämpar för att hitta nya vägar i tillvaron. Hur jag går vidare från att se allt som ett hinder.

Visorna väntar på Spotify, se ”Röster ur mörkret”.

Louise Hoffsten
Talare

”Den blindes sång är en sådan där blivande Hoffsten-klassiker.”

En platta på svenska med Louise Hoffsten är en skänk från ovan. Bland det absolut bästa hon gjort är på modersmålet – lyssna till exempel på Slätten från Så speciell eller Om dagen vid mitt arbete från Kära du.

Nu kommer Hoffsten med en samling skillingtryck skrivna ur den oseendes perspektiv på livet. Röster ut mörkret heter plattan med gitarristen Lasse Englund vid Hoffstens sida.

Backa-Hans Eriksson och Micke Nilsson fullbordar kompet med Peder af Ugglas gästande på ett par låtar. När Louise är som bäst lyckas hon frilägga den nakna, råa känslan ur materialet, någonstans mellan visa och blues. Den blindes sång är en sådan där blivande Hoffsten-klassiker.

Magnus Östnäs, Lira