Kommer du ihåg den där sköna känslan du brukar ha när du berättar något du upplevt och personen du pratar med nickar instämmande – du vill fortsätta berätta och samtidigt fråga om den andra personens upplevelse? Till slut är det nästan att ni pratar i mun på varandra! 

Det händer något med oss människor, när vi delar upplevelser våra med varandra, men det kan vara svårt att dela med sig av sådant som gör att vi mår dåligt, är ledsna eller tvivlar på oss själva. 

Även om vi på ett intellektuellt plan kan förstå att alla känslor är ok kan vår rädsla för att andra ska tycka att vi är konstiga, för känsliga eller misslyckade hindra oss. Både från att våga möta våra egna känslor och från att dela dem med andra – då vi glömmer bort att vi alla är mänskliga och att livet går upp och ner för oss alla.

Det är modigt att inse den egna sårbarheten. Men att vara sårbar och möta sina känslor är inte samma sak som att dela med sig av varje känsla hela tiden i alla sammanhang. Det handlar om att tillåta att alla känslor finns, utan att värdera dem som bättre eller sämre och säga att det är bra att vara glad och dåligt att vara ledsen och istället se att det krävs mod att tillåta alla känslor.

Forskning visar att vi inte har förmåga att selektivt välja våra känslor. Om vi försöker döva eller kväva våra negativa känslor förlorar vi kapaciteten att fullt ut känna positiva känslor. Och det i sig är ju ganska häftigt – att kapaciteten att känna glädje ökar när vi vågar känna in våra andra känslor. 

Det är ett förtroende att visa upp sin sårbarhet. Vi bygger upp en integritet både genom att dela med oss av våra historier om sårbarhet men också genom att sätta gränser mot andra. När vi lär oss att känna igen och möta våra känslor kan vi välja när och med vilka vi delar våra historier och upplevelser.

Ett effektivt sätt att möta sina känslor är att sätta ord på dem, antingen genom att skriva ner dem eller prata med människor du har förtroende för. Till en början kan det vara en utmanande upplevelse att stanna kvar och känna istället för att försöka fly genom att hålla sig ständigt sysselsatt eller hitta snabba lösningar. Men belöningen när vi blir bemötta med empati och igenkänning eller får bekräftelse på att vi är ok som vi är och att vi inte är ensamma om att känna som vi gör är stor. Det är då vi kan känna samhörighet, kärlek och tillit. 

Mitt namn är Karin Hägglund och jag är en av Sveriges mest meriterade utövare i karate med erfarenhet av att tävla på elitnivå och att vara landslagscoach. Insikten om hur viktigt det är att våga möta alla sina känslor växte fram när jag navigerade genom livet med hjälp av det jag lärt mig från idrotten efter att min man gått bort i cancer. 

”Jag kan inte alltid välja vilka känslor jag har, men det går att möta dem. Att bara trycka undan dem är en strategi som är dömd att misslyckas. Inte för att känslorna nödvändigtvis kommer ikapp mig men för att de påverkar mig ändå. När jag trycker undan mina känslor är det svårare att vara närvarande i det jag gör. Så vill jag inte leva. Sakta men säkert lärde jag mig att möta min ångest och min sorg. Sakta men säkert lärde jag mig att möta glädje och lycka igen. I början kom skammen för att må bra direkt. Jag lärde mig att möta även den. Men jag behöver ha modet att möta alla känslor för att vara en hel människa igen.”

Karin Hägglund
Föreläsare

I Karins spännande föreläsning delar hon med sig av tre historier från sitt liv under titeln ”Våga möta dina känslor – vänd motgång till framgång”. Ta chansen – lyssna och bli berörd av livet som ofta är en berg- och dalbana för oss alla.