Jag är född i Stockholm i slutet på 1940-talet, men trots att jag från födseln var svensk medborgare, skulle det visa sig att på grund av de fördomar som fanns bland styrande i samhället och hos vanligt folk gentemot mitt släkte, nekades jag mina medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Jag vet hur det känns att under min barndom ständigt ryckas upp från boendet med kort varsel och under hot tvingas flytta mot okänt mål.

Jag vet hur det känns att vara sedd över axeln, bli betraktad som annorlunda, utstå misstänksamhet, och bli anklagad eller beskylld för handlingar som jag inte var delaktig till. 

Jag vet hur det känns att i mitt Sverige vara avvisad, som till exempel att mötas vid entrén till ett kafé, matställe eller hotell av en skylt "Zigenare äga ej tillträde"

Min barndom var fylld av hot, ångest och fruktan, som jag då saknade förmåga att sätta ord på. Ofta frågade jag min mor varför det fanns människor som tyckte illa om oss? Vi hade inte gjort dem nåt eftersom de aldrig hade träffat oss tidigare? De kände ju inte oss!

Men med tiden blev jag medveten om att lagen inte skyddade mig och min familj, snarare tvärtom, den gjorde allt för att hindra mig från att leva ett människovärdigt liv.                                    

Jag blev även varse om att människor kunde ha två ansikten. Fördomarna och rasismen fanns där jag minst anade, den kunde vara förklädd och svår att identifiera eller känna igen. Dagligen varnade mamma och min bror mig för dessa fällor.                                                                                                                                       

I slutet på 1960-talet insåg jag att jag kunde använda mig av min sång och humor som ett verktyg för att motverka fördomar, myter och fientlighet som fanns gentemot romer i samhället.

Jag kombinerade mitt artisteri med att skildra romers historia, kulturella mångfald, min uppväxt som diskriminerad och att tvingas leva som flykting i mitt Sverige.

I början var jag naiv och trodde att det var något som jag skulle ägna mig åt en kort tid och därefter skulle kunskaperna och förståelsen för romer och andra utsatta grupper i samhället vara så mycket större.

Nu har det gått över 50 år sedan dess och jag ”sjunger fortfarande på samma gamla refräng” eftersom än idag råder det stor okunnighet om romer och minoriteter av olika slag i vårt land.

Det är vedertaget att fördomar beror på okunskap och rädsla för det okända, men vad gör vi i samhället för att råda bot på denna okunskap?

Under åren som föreläsare har jag gång på gång fått mig bevisat hur lärorikt och nyttigt det är för oss människor att mötas över gränserna och ta del av varandras bakgrund, kultur, erfarenheter, upplevelser och behov.

Via mötet kan vi utvidga vår världsbild, få nya referenser och kunskap som inger förståelse, acceptans och respekt för varandras liv och leverne!  

Genom mötet kan vi förebygga intolerans, våld, mobbning, sociala orättvisor, diskriminering och rasism i samhället. Eftersom det finns en hoppfull framtid för oss alla om vi vill dela den med varandra.

Gång på gång får jag vid mina framträdanden bevittna hur starkt mitt anförande berör människor, får dem att inse hur lite de har vetat, och erkänna att de har varit offer sedan barndomen för myter och rasistisk propaganda via vuxenvärlden.                            

Inte så sällan händer det att jag stöter på människor som har tagit del av mitt föredrag för 40–50 år sedan, i skolan eller i ett annat sammanhang, och som vill tala om att vårt möte har gjort ett bestående intryck och varit en positiv vägledning i deras liv.  

Trots all förnekelse och förtryck i bagaget som fördomar ställde till med, har jag lyckats klara mig bra i livet. 2016 fick jag motta Stockholms Stad och Kommunstyrelsens utmärkelse för mänskliga rättigheter i Katarina Taikons minne.                      

Idag har jag en röst och plattform i samhället som artist, föreläsare och med det skrivna ordet, mycket tack vare utbildning, mitt mod och kraft att stå emot ondskefulla skuggor.

Mitt motto i livet: "Kärleken övervinner alltid ondskan"

Hans Caldaras
Talare